FUN REBITAMV EE LLELL, EP UTE BTVIGAL NILE UU reservationen utförligt bekämpat den åsigten, att riksdagen skulle ega uteslutande rätt att bestämrnia öfver de ordinarie statsinkomsterna, Vid den behandling af ärendet, som nu förestår, då förslaget till voteringsproposition förekommer i kamrarne, är det dock egentligen icke denna sida af saken som föreligger till afgörande, utån, såsom vi hämnt, endast den riksdagen ensam rörande formfrågan. Såsom våra läsare haft tillfälle inhemta af den utredning äfven af denna sida af saken, som vi sökt åstadkomma, hafva Första kammarens ledamöter ordalydelsen af riksdagsordningens 3 65 obetingadt på sin sida, i det densamma såsom föremål för afgörande genom gemensamma voteringar betecknar endast beslut i fråga om statsutgifter eller hövillning, Deremot kan regeringsformens 2 69 lika obetingadt åberopas till stöd för den motsatta åsigten, då der stadgas, att skiljaktiga beslut rörande statens reglerande skola göras till föremål för gemensam votering, och då det ej rimligtvis kan j åstås, att icke bestämmandet af de skater, som skola bereda statsverkets tillgångar, jemväl hörer med till statens reg-) lerande. Man har nu emellertid anledning : antaga, att talmännen komma att sluta sigi. till deras uppfattning, som stödja sig på 2 65 R. O., och att de följaktligen komma att : vägra framställandet af proposition på bi-l: fall till den af statsutskottet föreslagna vo-: teringspropositionen. Att en sådan propo-: sitionsvägran kommer att af Första kammaren godkännas taga vi för gifvet. Åter-: står således att se, huruvida majoriteten il:s Andra kammaren, som, att sluta af enhäl-. liglieten bland kamrarnes utskottsledamöter, : kan antagas hylla den åsigten att gemen-i sam votering bör ega rum, kommer att ål sin sida låta bero vid en propositionsvägran 1 å talmannens sida, eller om kammaren, ge-1 nom att underkänna hans uppfattning, brin-s gar frågan .under konstitutionsutskottets 1 pröfning. f En annan intressant formfråga bringas e Ä bane genom bankoutskottets förslag s -om användande af 2 millioner rdr af ban-ly kens reserverade medel till grundfondensd ökande, så att den kan höjas till 27 mil-g lioner rdr. Bankoutskottet har, i samman-s hang med detta förslag, förklarat, att, förjh den händelse förslaget vinner riksda-!n gens bifall, vill utskottet taga i öfvervä-lk gande huruvida en förändring i 4:de 2k af lagen för rikets ständers; bank re-1 dan nu kan vara lämplig eller dermedlt bör anstå tills grundfonden kan ytterligare d höjas; tilläggande utskottet, att för såvidtll sådan ändring redan nu skulle anses lämp-lo lig, utskottet icke skall underlåta att sökala sammanträda med lagutskottet för att kunna! s föreslå den lydelse nämnde 2 numera torde t böra erhålla. I Nu ha emellertid åtskilliga reservanterls inom bankoutskottet fästat uppmärksamhe-f 1 g p ten derpå, att lagen för rikets ständers bank den 1 Mars 1830 är af civillags natur och att, då grundfondens belopp är i Y 4 af samma lag bestämdt, kan fråga om grundfon-la dens förhöjning endast väckas och behand-s las i den ordning, som för ändring af civil-)s lag i 2 87 regeringsformen finnes stadgad.la Det synes obestridligt att denna uppfattning o har för sig den uttryckliga bestämmelsen ile riksbankslagen, der det heter: Denna lagjt må, såsom allmän civillag, ej annorluni da ändras än på sätt i regeringsformensh 87:de 3 stadgadt är; men å andra sidanfin-n nes prejudikat på, att frågan om förhöjning 1 i bankens grundfond blifvit behandlad i den!n ordning bankoutskottet nu föreslagit. Såln var förhållandet vid 1863 års riksdag, dålf grundfonden höjdes till 25 millioner rdr, och o ännu märkligare är, att riksdagen då be-f slöt den af förhöjningen föranledda ändring e i banklagen på en framställning ensamt aflb bankoutskottet. Man synes vid det till-)n fället alldeles ha förbisett, att frågano derom borde behandlas såsom civillag, det!r vill säga pröfvas af lagutskottet. Nu, dålv uppmärksamheten blifvit fästad härpå, lärerg ett sådant åsidosättande af grundlagen icke iv gerna kunna komma i fråga, och bankoutskot-!h tet har också låtit förstå sin afsigt vara att!n för frågans behandling sammanträda med lag-n utskottet. Men en annan sida af saken är,lu huruvida beslutet om medels anvisandel si till grundfondens förhöjning innefattarsjelfvaj tc förhöjningen och sålunda just utgör ändring u af lagen. Skulle denna uppfattning, hvil-)P ken ingalunda saknar skäl för sig, omfattas si af talmännen, synas de få svårt att göralece proposition på bankoutskottets förslag. Ne-lfi kas kan emellertid icke, att Första kammast rens talman dervid skulle komma i en något p generad ställning, då grefve Lagerbjelke år ir 1863 såsom landtmarskalk gjorde proposition h till och med på bankoutskottets förslag omlli ändring af civil-lagen rörande rikets stän-la ders bank. v Äfven i en bevillningsfråga har en formtvist rörande behandlingssättet uppstått. Man torde erinra sig att Första kammaren afslagit, men den Andra bifallit ett förslag P till sådan ändring i 2 27 af bevillningsstadgan, att der skulle komma att föreskrifvas, att jernvägsbolag skulle komma att påföras bevillning för sin vinst vid större eller min-P dre stationer, i stället att nu gällande stad: gande tillämpas så, att bevillning påföres derY styrelsen har sitt säte. Bevillningsutskottet t har framlagt förslag till proposition för de stridiga beslutens afgörande genom gemensam votering, men åtskilliga ledamöter hafva reserverat sig mot denna ätgärd, under för menande, att här är fråga endast om en reglementarisk bestämmelse, som icke berör hvarken grunderna för sjelfva bevillningen, sättet för dessa grunders tillämpning eller bevillningens fördelning, hvilka äro de ämnen rörande hvilka R. F. 4 71 stadgar att gemensam omröstning skall ega rum. För vår del ha vi likväl mycket svårt att inse, det icke den här ifrågavarande bestämmelsen just rörer sättet för bevillningsgrundernas tillämpning, Det synes oss vara med mycket! sg ringa framgång som reservanterna be-ly möda sig att ur 65 3 R. O. deducera sig! till den mening, att endast frågor om in-j, a e komst skulle kunna göras till föremål för gemensam votering, och att med denna dednktion varalvsera den uttrvekliga föreskrif