En sluten knopp. Man är alltid glad, då i naturen nyå knoppar träda i dagen; hvilket missförhållande då, att inom ett hem en tillkommande liten medlem ofta väntas med sorg och bäfvan! Det är fattigdomens nattfrost man fruktar för den späde. Det finnes ibland oss en familj, der fadren länge gaknat arbetsförtjenst och nu insjuknat lifsfarligt, enligt läkarens utsago. Måhända kan han få fri vård på lasarett, måhända icke. FEländets salar äro alltid fylda. Emellertid sitter modren ensam med tre små barn omr kring sig — snart det fjerde: den slutna knoppen. Utan krafter, utan tillgångar, hotad hvarje ögonblick att blifva husvill. Att under sådana förhållanden ge lifvet åt en varelse är nästan actsamma som att ge döden. Våren nalkas; växternas knoppar dricka ljus och luft! — Om vi skulle görja för, att litet solsken helsade den slutna knoppens första blick mot dagen! Om vi skulle lägga en hjertlig gåfva vid den vän tande, torftiga vaggan! Ja, låtom oss Eken att på så sätt fira naturens uppståndelse fest! Våren är ju hoppets glada tid; låtom oss då ingjuta litet deraf i ett förtvifladt modershjerta! Anteckningslistor för bidrag åt En sluten knopp finnag utlagda i Fritzes boklåda vid Gustaf Adolfs torg samt i bokhandeln vid Ladugårdslands torg, och nödiga betyg åt följa desamma; hvarjemte en af hufvudstadens prester, hvars namn uppgifves i bokjådorna, ansvarar för gåfvornas rätta an vändande och för desamma redovisar,