bed Som NSD RA tr Es ee RE re vore bättre att rättigheten att friköpa sig bibehölles, än att man med den obligatoriska öfningen föreskrifven skulle nödgas utfärda befallning om att strängt kassera så många som möjligt, t. ex: derför, att man icke egde tillräckligt med byxor för alla dem som skulle exercera; såsom man påstått, att det egt rum i det land hvarest den allmänna värnepligten mest blifvit utvecklad. Tal. önskade derför, att rätten till friköpning från öfningar i fredstid måtte få qvarstå, likasom ock skyldigheten till personligt fullgörande af värnepligten under krigstid, och yrkade att betänkandet måtte återremitteras till utskottet för blifva förändradt i denna riktning. Gretve af Veglas erinrade om, att kammaren fyra gånger behandlat frågan om borttagande af friköpningsrätten, och fyra gånger godkänt hvad utskottet nu tillstyrkt. Tal. skulle ej begärtordet, om icke den siste tal: förklarat, att han väl icke bestridde hvars och ens skyldighet att i krig försvara landet;.men deremot ville häfda friköpningsrätten i fredstid, och dervid åberopat erfarenheten från senaste tid. Men hade ej denna erfarenhet i främsta rummet visat, att det erfordras öfning för att kunna fylla krigarens kall? Huru skulle han då, ifall man frikallar -honom från öfning i fredstid,; kunna vara färdig att i behofvets stund uppträda till landets försvar. Tal. kunde således icke finna något skäl, hvarför man skulle frångå ett beslut, som kammaren 4 gåner förut fattat. Det vore visserligen ensanning att etta beslut nu vore af mindre vigt än förut, i det afseende, att den bildning, som af de högre klasserna skulle införas bland beväringen icke kan verka med så stor kraft under en kortare öfningstid som under en längre, men allas förpligte se att försvara fosterlandet är dock den örnsten, hvarpå utvecklingen af beväringsinstitutionen bör byggas. Tal. ville icke vidare orda om denna sak, hvilken han trödde vara så godt som afgjord inom kammaren. -Han ville blott protestera mot ett uttryck af den förstetal., som skulle kunna tydas derhän, att denne ansåg att den som genom sin börd erhållit företrädesrättigheter icke skulle behöfva våga sitt lif för fosterlandet. -Dessa företrädesrättigheter få och böra begagnas, men blott för att stå främst öfverallt der det gäller fäderneslandets välfärd. Grefve J. 0. Mörner erinrade om: att man ej borde anklaga någon med skiljaktiga åsigter för att vara ofosterländsk, och tal. skulle ha styrka att bära hvilket omdöme somhelst som uttalades öfver hans åsigter i medvetande om 7 att han menat lika väl som någon annan. Hvadär mi här fråga om? Icke om friköpning eller att lega man i sitt ställe i krigstid, utan om rättighet att friköpa sig från, öfningar i fredstid. Rättigheten att lega är gammal och Carl Johan gjorde jemkningar deri, dertill föranledd af landets önskad. mot skyldigheten att Personligen, im träda i tjenst i krigstid hade tal. ingenting att säga, om han också ej vore så aristokratisk att han, derföre att han råkade tillhöra den: krets som kallas aristokratien,ansåg sig -stå.på en främre ståndpunkt, då det gällde fosterlandet, än det öfriga svenska folket, Landet måste försvaras, men man. må. härvidlag lemna poesien, ty det är lättare att. tala stora ord än att handla, och det torde vara skäl att i denna fråga äfven fästa sig vid siffror. Det är sannolikt icke mer än tusen af dem som äro pligtigs att försvara landet som hvarje år friköpa sig. ,Detta gör för fem-ålders-klasser 5000 man. Antager man hela antalet försvarare till 100.000 man, så återstå ännu alltid 95,000 man. ... Men skulle man väl, ifall en fiende inbröte I landet, kunna utrusta ett större antal och skulle icke resery behöfvas? Då denna inkallades, hade man fördel af att kunna öfva den på ett vida kraftigare sätt och erhålla en fugligare trupp än som kunde ske med de tretio dagars öfningsmöten; under: hvilka beväAR nu sofver sig fram. Men hvad hade skett under tiden? Jo, friköpningsafgiften hade blifvit betald och denna afgift gjorde för 5000 man på tio år ett belopp af en million. Detta. beJopp inflöte utan att de friköpte undandroge sig landets försvar, ty då de behöfdes--stode de till tjenst, Man får väl något veta om innan en fiende infaller landet, och man kunde då alltid ha tid att sammankalla dem och skänka dem en öfning som mer än motsvarade en tretio dagars bevävingsexercis. Dessa skulle komma att fullgöra sin vligt mot fosterlandet i ännu större mått än da öfriga, som icke friköpt sig, vå de finge icke Alert Betala utan komme en att ega Större färdighet i att försvara landet. Bland dem som icke friköpte sig måtte väl också finnas någon intelligens, ty. eljest vore det illa bestäldt med vårt arma land, Åt friköpningsrätten skulle väckt sådant missnöje hade icke kommit till talarens kunskap, men väl hade han derom hört stora ord. Sådana ha dock den qv att när man analyserar dem, finner man en fåne stå der bakom. Tal. frågade när kammaren beslutit upphäfvande, af friköpningsrätten. Förmodligen då man voterade om värnePligtslagen. Men då var det något helt annat, Man skulle stå under vapen intill 40 års ålder, något som tal. äfven motsatt sig. Tal. yrkade attärendet måtte återremitteras. Hr DPiekson erinrade om grefve Mörners: anmärkning, att frågan sönderfölle i tvenne, den ena om rättigheten att emot en afgift frikallas från öfningarne, den andra om : rättigheten ratt sätta karl i sitt ställe. Hvad den senare rättigheten beträffade trodde tal. icke att någon meningsskiljaktighet vore rådande; med den förra åter vore. det -en helt annan sak; : Hade värnepligtslagen blifvit antagen, skulle tal. visserligen icke haft något emot att samma rättighet helt och hållet komme att upphöra I det fallet hade hela landet måst inhemta en! militärisk uppfostran, och man hade kunnat hysa den förhoppJing att de bildade -klassernas deltagande i värnepligten skulle haft ett förädlande mflytande på massan; men då nu beväringsöfningarne komme att vara endast i 30 dagar, så kunde med skäl frågas hvad inflytande det skulle kunna ha på truppen att en del bildade personer 14 dagar under hvarje år rycktes från enmängd andra nyttiga göromål för att exercera. Tal. hade emellertid den märkningen att göra, att friköpningsafgiften vore . Utför låg, alldenstund:det helt. visst. kosnde a pc väringsyngling ur de bildade klasserna lika mycket act bevista de båda mötena som hela ter uppginge äl, Dertill komme den om tåndi heten attie friköpta skulle i alla falljihändelse krig inträffade; pviket tal. hoppades icke skola ske, vara skyldiga att försvara fäderneslandet. Tal. yrkade derför.återremiss.. SS Hr Berg anmärkte att hans metting, ej varit att aristokratisk börd skulle. befrias från skyldigheten att försvara fäderneslandet, utan att han blott ansåge ätt så länge egendomen ärtyes börde innehafvaren: egwrätt att åtnjuta Formänsran deraf och att statens högre ändamål borde iförsta rummet filsod ere s; Förenade. sig. nu med d erremiss, : dem som yrkade åt Forts.) a eten frp fätndn tba tra, RV (OD (op en Jane Pet Jet nn JT) IA a AN börd Br bord Äl, RE i, ÖR fö ke KR FR ÄR LK Rn ullep. Minnosvård åt Daniel M