elral Fourichon gjorde en reklamation mot ett sj yttrande af Lachaud, som han funnit i Fi sigaro. Denne hade nemligen sagt att han 1 I (Fourichon) var Trochus vän, icke ihågkomI mande att han (Fourichon) aflagt ed. Allan, I Trochus advokat, väckte mycken munterhet, då han sade: Ingen af de båda åtalade artikslarne härrör från Figaros vanliga redaktion? .) Hr Vitu gaf efter för den bonapartistiska tl stämning, som går genom tidningens legitiw I mistiska vatten på samma sätt som Rhones ti böljor genom Genevesjön, d. v. s. utan att el de tyckas blanda sig. Talaren erinrade vitidare om Trochus militäriska förtjenster såI som adjutant hos Lamoriciere och marskalk Bugeaud och talade om hans bok, som på Isin tid väckt ett så oerhördt uppseende. Den var en verklig franska historiens filosofi, I hvilken ingaf det af egenkärlek förblindade I Frankrike nya ideer och fäste dess upp märksamhet på att disciplinen aftog och att I sjelfuppoffringens ande blef svagare, Talet ;Islatade med följande politiska vändning: ILåtom oss sluta oss tillsammans och underI stödja regeringen, hvilken af Frankrike, såI dant det var för ett år sedan, gjort FrankTrike, sådant vi nu se det. Vi ha ett proIgram att utföra: franska territoriets beI frielse, den inre freden. Må alla gifva sin handräckning dertill, äfven bonapartisterne. Det gäller intet undantag för någon. Låtom oss hoppas på framtiden. Gud skall åter rädda Frankrike! De sista orden mottogos med lifligt bifall. Försvaret för de anklagade Vitu och Villemessant utfördes vid sessionen den 1 dennes af generalprokuratorn Grandperret, (bekant från processen i Blois), hvilken icke sparde på häftiga angrepp mot Trochu, hvilken han förebrådde att han var så ömtålig för tidningarnes kritik, då han likväl sjelf såsom generalguvernör hade låtit en massa skamliga karrikaturer och pamfletter mot kejsasen obehindradt spridas. Stort uppseende väcke hans skildring af kejsarinnan Eugenies öfvergifna belägenhet och själslidanden den 3 och 4 September 1370. Grandperret uppläste ett bref från kejsarinnan till hertiginnan de Mouchy och utropade slutligen: I hafven sett denna qvinna; I hafven sett henne på Golgatha, på Golgatha och icke räddat henne! Vid sessionen på aftonen samma dag höll Trochu sjelf ett längre försvarstal till de edsvurne. Han framhöll nödvändigheten af att den 17 Augusti draga mobilgardet från Chalons tillbaka till Paris och berömde dess tapperhet under belägringen. I fråga om den 4 September anmärkte generalen, att det efter kejsarinnans afresa var en omöjlighet att försvara lagstiftande kåren, emedan kejsardömets sak var fullständigt förlorad. Han hade för sin del hvarken spelat under täcke med demokraterne eller konspirerat mot kejsardömet. . Han uppehöll sig utförligt vid drabbningen vid Buzenval (den 19 Januari 1871) och Paris kapitulation och slutade med dessa ord: Jag drager mig tillbaka till privatlifvet med det fullständigaste sinneslugn, det sinneslugn som hvilar på ett godt samvete. Som man genom telegram redan känner afkunnades domen den 2 dennes. Vitu och Villemessant frikändes från att ha baktalat Trochu, men dömdes för förnärmande yttranden mot honom i Figaro till I månads fängelse och 3000 francs böter hvardera. Större delen af den frisinnade pressen i Paris tager Trochus parti. Journal des Debats har med anledning af i fråga varande rättegång en artikel, i slutet af hvilken betonas, att generalen genom domstolens utslag icke fått fullständig upprättelse. Här yttras nemligen: Processen har berört icke endast generalens hela offentliga lif utan äfven hans privatlif. Det gifves få så lysande banor, och det gifves icke något mera obefläckadt lif. General Trochu har varit oberoende af kejsardömet, men icke heller gjort opposition mot detsamma utom vid den omröstning hvarigenom armen uppfordrades att uttrycka sin opinion efter statskuppen — den dagen voterade han nej — och han har med svärdet vunnit alla sina befordringar. Man kan icke nämna en enda sådan som icke varit belöningen för någon bedrift. Hans vägran! att mottaga öfverbefälet för expeditionen till Kina visar, att ärelystnaden icke varit hans lifs enda vägledare. Hans oegennytta öfvergår det vanliga måttet. Han är kanske den fattigaste generalen inom armån. I denna ställning adopterar han sin systers elfval barn. Utnämnd till guvernör i Paris ingif-: ver han vid slutet af belägringen till skatt-. kammaren en redogörelse för de besparin-gar han gjort på den summan som blifvit! anslagen ät honom för installationskostnader. Och -det är denne man, hvilkeå har pligten till sitt idal, som man anklagat för feghet, och förräderi! Ack, när han midt under kejsardömets sammanstörtande lånade sinl. popularitet och sitt fläckfria namn åt detl hotade samhällets försvar, när han, såsom j han kallade det, kastade sig i afgrunden och. hindrade sina officerare att kasta sig ditl. jemte honom — kunde han väl tro, att hans ; fiender en dag skulle vilja hindra honom att draga sin krigareära ur denna afgrund och att de skulle understödjas häraf af ett domstolsutslag? Mottu, medlem af municipalrådet i Paris och utgifvare af tidningen Radical, har för bedräglig bankrutt blifvit dömd till två års fängelse och 50 francs böter. Enligt uppgift af de officiösa tidningarne i Madrid räknade man dagen före valen 3554 ordförande och 13,956 sekreterare i valkomit6er för regeringen samt 1932 ordförande och 7484 sekreterare på oppositionens sida. Enligt ett telegram af den 6 dennes från Madrid har resultatet af cortesvalen utfallit sålunda, att regeringspartiet fått en majoritet af 90 å 100 röster; de radikale räkna omkring 40 och carlisterne öfver 70 anhängare inom cortesförsamlingen. Koalitionen segrade i Madrid, Barcelona och Saragossa, regeringen deremot fullständigt i Sevilla, Malaga, Cadiz och Xeres samt till hälften i Valencia och Granada. Tf — — Bankoutskottet har uti afgifvit utlå tande n:o 11 under den 9 den tillstyrkt : rg It EA IA VR 2; aan