sigt om dess vigt såsom ett värn för de; politiska frihet vi åtnjuta vitnände farhågi för allt, som kunde innebära en skymt a inskränkning eller möjlighet till inskränk ning i den tryckfrihet, som den nu gällan de lagen tillförsäkrar oss. Detta ym grundtonen i alla de yttranden söm afgåt nas för afslas I Yvilken riktning uppträdde utom de redan nämnde talarne, äfven hri Nordenskiöld, Sven Nilsson i Österslöf, Pe Nilsson i Espö, Hjelm och Old Jönsson Skälet hvarföre alla dessa talare motsatte sig en återremiss var den öfvertygelse de hyste, att konstitutionsutskottet ej skulle vid denöa riksdag kuind åstadkömmå ett Attasligare förslag. 1 motsats häremot understödde deremot hr Ehrenborg yrkandet om återremiss för att ej afskära möjligheten att få bort den svåraste fläcken i vår lag, den bestämmelse som så att säga sanktionerar ansvaringssystemet. Äfven hr Gumcelius, som förkla: rade sig icke kunna bifalla förslaget, önskade återremiss, på det att ttskattet, om ej ett bättre. förslag kunde ästadkommas, åtta blif7å i tillfälle att ersätta den föreslagna 2 med nu gällande bestämmelser i ämnet, lämpligen inpassade i lagen hvarigenom man skulle kunna vinna de förändringar, som man var öfverens om att de utgjorde förbättringar: Detta argument framsltäldes dock först i sistå ögonblicket och lyckades icke utplåna det intryck, som majoriteten mottagit, att denna gång ingenting kunde åstadkommas och att det derföre vore bäst att genast förkasta försläget: Vid den Votering, som slutligen egde rum, åfgåfvos emellertid 74 röster för återremiss, finot de 80, som röstade för afslag, och det kan måhända vara tvifvelaktigt huruvida utgången ej blifvit en annan, om icke ett rätt betydligt antal ledamöter, som troligen icke väntade att voteringen skulle ske så snart som nu blef händelsen; hade varit tillfälligtvis frånvarande ur sessionssalen. Såsom man finner; röstade nemligen endast 155 ledamöter: . Andra kammaren biföll, utan att någon Möningsskiljaktighet derom yppade sig, lagutskottets tillstyrkande utlåtande med anledning af hr Liss Olof Larssons motion om föreskrifters bestämmande med afseende på sättet för stämnings delgifvande åt köping, bylag eller annan samfällighet, jemte samma atskotts afstyrkande hemställan med anledping af en utaf hr Gustaf Jonsson väckt motion om ett tillägg till 11 kap. 4 3 oyggningabalken. Likaså godkändes det sonstitutionsutskottets betänkande, hvari ir ÅA, F. Petterssons motion om ett illägg till 12 3 riksdagsordningen afstyrses. Laägutskottets memorial i anledning af amrarnes skiljaktiga beslut vid behandling ve hrr Per Nilssons, Lars Erssons och Olof Nilssons motioner om upphörande af kyrkorerdes sjelfskrifvenhet till ordförandeskap i kolråd godkändes äfven, hvarigenom -kamnaren således förklarade att den väckta rägan förfallit.