STOCKHOLM den 4 April. Kamrarne komma i morgon att medelst gemensamma voteringar — de första, som egt rum under innevarande riksdag — afgöra en stor del af de frågor rörande statsregleringen, i afseende å hvilka kamrarne stannat i skiljaktiga beslut. Regeringens denna gång, relativt taget, måttliga anspråk på nya anslag och den gynnsamma finansiella ställningen, som tillåtit riksdagen att i allmänhet tillmötesgå de framställningar, hvilka erkänts vara af behofvet påkallade, ha föranledt att de frågor, som föreligga till afgörande genom gemensamma voteringar, äro jemförelsevis få och icke heller röra några belopp, som väsentligen inverka på statsregleringen. I och för sig och med hänsyn till de ämnen, som af dem beröras, äro likväl åtskilliga af de föreliggande statsregleringsfrågorna af icke så ringa vigt. De betydligaste nya anslagsbelopp, rörande hvilka kamrarne stannat i skiljaktiga beslut, tillhöra, såsom ofta nog varit händelsen, fjerde och femte hufvudtitlarnes utgifter. Bland de förra intager, med hänsyn till siffrans storlek, anslaget till fälttjenstöfningar, och bland de senare anslaget till byggande af krigsfartyg främsta rummet. Såsom man torde erinra sig hade K. M:t begärt att för åstadkommande af fälttjenstöfningar med trupper af alla vapen anslaget till indelta armns vapenöfningar skulle förhöjas med 257,443 rdr. Statsutskottet tillstyrkte förhöjningens inskränkande till 200,000 rdr och denna mening segrade i Första kammaren. Äfven i den Andra biträddes densamma af 68 röster (mot 101) och det är således all anledning antaga, att beloppet blir vid den gemensamma voteringen beviljadt. Mycket beklagligt skulle det också vara om genom anslagets förvägrande riksdagen satte krigsstyrelsen ur stånd att bereda åt armån och dess befäl de tillfällen till praktisk utbildning, som, i fredstid, endast kunna vinnas genom i något större skala anordnade fälttjenstöfningar, då trupper af olika vapen manövrera tillsammans. i Den manöverfärdighet, som kan förvärfvas på exercisfältet vid regementsmötena, är äfven den en vigtig, en oundgänglig sak, men ganska säkert är, att om armån och dess befäl icke har någon genom praktisk öfning förvärfvad insigt och erfarenhet ikombinerandet af truppers rörelser och i ordnandet af alla de mångfaldiga detaljer, som tillhöra förplägning, sjukvård, transportväsen m. m. vid en större truppstyrka på rörlig fot, så kommer manöverfärdigheten till mycket ringa nytta, Vi vilja derföre hoppas, att nu, då krigsstyrelsen synes benär gen att gifva åt armåns öfningar en annan och mera praktisk riktning än den, i hvilken de tillförene nästan uteslutande varit ledde, detta icke må af representationen förhindras. Till byggande af krigsfartyg har Första kammaren beviljat 1,000,000 rdr, Andra kammaren endast 700,000 rdr. Det skall röstas om hvilkendera anslagssumman som skall bestämmas. Vi tro, att hvilkendera kammarens åsigt som må segra i voteringen, kommer riksdagens behandling af denna angelägenhet att leda till det vigtiga och önskvärda resultat, att regeringen finner sig böra öfvergifva byggandet af de för våra tillgångar numera alltför dyrbara monitorerna. Om vi icke missförstodo ett hr sjöministerns yttrande i Andra kammaren, då frågan der förevar, innefattade det en bestämd förklaring å hans sida, att detta kommer att blifva förhållandet, då riksdagen så betydligt nedprutat den af K. M:t begärda summan 1,700,000 rdr. Under sådana förhållanden, och då för anskaffning af vare sig minbåtar, pansarbåtar eller lätta sjögående fartyg just icke så särdeles mycket kan åstadkommas för äfven den större af de alternativt nu ifrågakommande summorna, synes valet mellan den ena och den andra väl hufvudsakligen böra bestämmas med hänsyn till den åsigt hvar och en hyser om statens förmåga att under detår, hvars budget regleras, bära större eller mindre ut gifter. Bland omtvistade anslagsfrågor på femte hufvudtiteln befinner sig äfven den om ett af K. M:t begärdt extra anslag för år 1873 af 30,000 rår till aflöning åt extra maskinister och arbetare samt till förbättring i aflöningen för underbefälet vid timmermansoch handtverksstaten vid sjöförsvarets stationer. Af en slump blef statsutskottets utlåtande i denna fråga afstyrkande; den förseglade sedeln afgjorde nemligen utgången, Då ärendet förekom i kamrarne, beviljade Första kammaren det anslag K. M:t funnit erforderligt, hvaremot Andra kammarens pluralitet gillade utskottets afstyrkande utlåtande. Nödvändigheten af förhöjd aflöning för handtverkare och arbetare vid sjöförsvaret har af alla, som något känna förhållandena, länge varit insedd. En hvar kan för öfrigt lätt finna att så är, om vi nämna att den nuvarande aflöningen för den s. k. ordinarie arbetspersonalen vid kronovarfven ännu utgår till samma belopp, som bestämdes år 1858. Hvilken enskild arbetsgifvare kan väl nu påräkna att få arbetare för samma pris som för 14 år sedan? Då man vidare, i det allmännas intresse, vid flottans verkstäder måste fästa afseende vid att erhålla lika duglig personal som vid de enskilda, och då den erkändt riktiga grunmdsatsen under de senare åren blifvit följd, att i mån af afgång bland de ordinarie arbetarne använda ett ökadt antal extra, hvarigenom den erhållna arbetsprodukten ställes i ett jemnare förhållande till kostnaden, har också kronans ställning såsom arbetsgifvare allt mera närmat sig den enskildes. Konkurrensen är börjad, och för att hålla sig uppe i den samma måste kronan sättas i stånd att erwmm tr bo 2 0: ÅR när GAMMA