miss May, hvarenda själ i hela socknen ha vetat det nu i månader, utom ni. Och ef ter man har tigit så länge, tycker jag ati ni gerna alls kunde sluppit höra det. Det kan inte vara sanning ! Kära miss May, försök inte att strida emot reson, förmanade Susanna. Sanning är sanning. Och sedan ni nu fått höra den så var det aldrig värdt att blunda för den samma. Här finns väl ingen enda som tvif lar numera utom bror min, nere vid smed jan. Ett halft hopp skimrade i Mays ögon Tror han det ej, Susanna ? Hvem? Harry Cole? Nej, var det möj ligt? Om han också fick se mr Tom Clan waring tända eld på sin nästas gård, så skulle han likafullt lita på honom och ej på sina egna ögon. Tror du på berättelsen, kära Sanna ?s hviskade May, som i samma ögonblick ha tade sig sjelf, emedan hon kunde fråga så Men i svårt bekymmer griper man efter et halmstrå. Jag skulle väl vara ifrån vettet, om jag inte det gjorde, var Susanna Coles svar Ack, det är likväl förskräckligt! kla gade May, med en djup suck. Ja, det kan väl så tyckas, miss May ljöd det halft medgifvande svaret; men unga män äro sig lika i alla tider och öfver hela verlden, kan jag tro. För mesta delen kar ni tro på dem just bara till tänderna. Jag vill väl våga något på, att mr Tom, stac kare! inte haft ett för rart exempel i kap ten Jarvis, vid att röka och spela och — hvad annat som det kan vara, fortfor Su sanna och skakade på hufvudet. Den ene ställer så slugt för sig, att man inte kom mer på honom med några konster; den an