RIKSDAGEN. Andra kammaren. Öfverläggningen om imäntalspenninzarnes upphörande. (Fortsz från onsdagsbl.) Statsrådet Wern. Jag har icke begärt ordet för att på något sätt gendrifva den siste talarens åsigter, iag anser det nemligen icke lämpligt ätt på stående fot diskutera en sådan fråga, som den af honom å bane bragta, öm representationens dispositionsrätt öfver de ordinarie skatterna; en grundlag, tillkommen på-sådant sätt som den svenska, kan i min tanke ej tolkas titan en noggrann och sorgfällig jemförelse af alla de särskilda paragraferna och en historisk sammanfattning af deras tillkomst, något, som den före: zående talaren ju ock bemödade sig att göra; en en sådan granskning kan, vågar jag påstå. iske ske på detta rum, och grundlagen sjelf gifver icke heller dertill någon anledning; den förbjuder det snarare, då den föreskrifver icke allenast sättet för grundlags stiftahde och förändring, utan äfven dess förklaring — och den siste talarens anförande var, så vidt jag kunde förstå, ingenting annat än ett försök i sistnämnda syftning, — ett försök till en grundlagsförklaring. Riksdagens rätt att diskutera frågan vill jag härigenom ingalunda bestrida, men jag tror icke, att man på det sättet kan få henne utredd; hon måste underkastas en fullständig granskning i alla sina detaljer; det tillfälle, som erbjuder sig, då statsutskottet föreslår indragning al någon skatt, är i min tanke icke lämpligt för en grundlagstolkning, ej heller i grundlagen derför afsedt, För att ytterligare visa detta, ber jag få något vidröra den tolkning, talaren sökte ådagalägga vara den riktiga, icke för att, såsom jag redan förut nämnt, gendrifva densamma, utan blott för att visa, huru många saker böra tagas i betraktande, innan man kan få klart afgjordt, hvilken tolkning är den rätta. Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta utöfvas, erinrade tal., enligt ordalydelsen af 57 2 första momentet regeringsformen, af riksdagen allena. Ordet allena har här ursprungligen blifvit infördt för att utestänga möjligheten för konungen att med samtycke af provinsdagar utskrifva särskilda gärder. Härmed vill jag ingalunda säga, att derför att ? på detta sätt tillkommit, svenska folket icke uteslutande har rätt att sig beskatta; tvärtom, jag är varmt och innerligt öfvertygad, att någon beskattning annat än genom riksdagen ej kan svenska folket ålägas. Men ordet sallena har blifvit insatt just ör att förebygga beskattning genom provinsmöten, hvilka kanhända skulle fått svårare att säga nej till skattepropositioner, än representanterna för folket i dess helhet. I 58:de 2 heter det: För hvarje lagtima riksdag låte konungen uppvisa statsverkets tillstånd i alla dess delar till inkomster och utgifter, fordringar och skulders; och i den 59:de: I sammanhang med uppvisandet af statsverkets tillstånd och behof låte konungen för riksdagen framställa förslag rörande sättet att genom bevillningen fylla hvad staten kan utöfver de ordinarie inkomsterna erfordra. Det var dessa 22, talaren närmast den 57:de fäste så mycken vigt vid. Men 58:de 4 i dess ursprungliga lydelse. sådan den antogs 1809, innehöll ej, att statsverkets tillstånd skulle uppvisas för riksdagen. utan stadgade, att detta skulle ske för statsutskottet, och till samma utskotts öfverläggning skulle, enligt den ursprungliga 59:de 2, konungen låta framställa hvad staten kunde tarfva utöfver de ordinarie inkomsterna och hvilka behof genom bevillningen borde fyllas. Statsutskottet ålåg det derefter, enligt 62 2 att uppgifva statsverkets behof för ständerna och.