i arbete, som menligt inverkar på ungdo mens helsa? svarades: Äfven denna fråga skulle jag för min del vara böjd att med nej besvara. Man hör väl ofta klagas öfver det ansträngande arbetet i skolorna och man vill så gerna derifrån härleda hvarje tillfällig yttring af sjuklighet eller svaghet. men såsom jag vågar tro utan giltig anledning. Jag anser således icke någon öfver ansträngning ega rum i skolorna med afseende på den tid som för arbetet användes. Det är visserligen en bedröflig sanning, att skolarbetet menligt inverkar på ungdomens helsa, men alldeles ej genom öfveransträngning i arbetet, utan endast genom sjelfva arbetets egna beskaffenhet. Förnämsta orsaken till det onda är att söka uti mång: läseriet och de moderna undervisningsme: toderna. Uti mångfalden af kunskapsämnen, brist på fribet i studier och minskadt sjelfarbete, har man velat söka den förnämsta orsaken till den öfverklagade missriktningen hos nutidens ungdom, en åsigt som delas äfven af andra än skolmän. Äfven vid första nordiska läkaremötet i Göteborg 1870 förevar frågan och besvara des på ungefär liknande sätt med tillägg, att mötet ej var i besittning af de statistiska uppgifter, hvilka äro nödvändiga för lösning af sådana frågor, som stå i sambad med sanitära förhållanden i skolan. Man torde af hvad vi här ofvan anfört kunna draga den slutsatsen, att tron på när son farlig öfveransträngning i skolorma ej lyckats vinna synnerlig terräng, och att bvad som i det hänseendet kan vara att klaga öfver utan svårighet skulle kunna afhjelpas genom en bättre orgånisering af skolorna. Men för att så fort som möjligt unna komma till någon på fakta baserad öfvertygelse, vore det önskligt att statistiska uppgifter samlades och möten, i likhet med det af oss nu omnämnda, hållas på olika orter. Frågan är sannerligen af allt för stor vigt, att man med godt samvete skulle kutinä skjuta den åsido; och ingen som nitälskar för det uppväxande slägtets psykiska och fysiska utveckling, lärer kunna med likgiltighet se en sådan sats stå ove derlagd, som den, att, om våra skolor för blifva i dess närvarande skick, det skall komma en tid, då intellektuel och moralisk slöhet skall utgöra vårt nationella känne märke, och då bland oss nordisk kraft och mandom endast skola vara historiska be grepp utan motsvarighet i verkligheten. ät nr