Öm öfveransträngning i skolorna. (Korresp. från Göteborg.) (Forts. från M 63.) Vi hafva i det föregående uti korthet anfört hvad som vid det i fråga varande mötet beträffande öfveransträngning i skolorna uttalades af dem, som yttrade sig i ämnet, osh finner man af detta, att endast en af de i diskussionen deltagande lärarne bestämdt förnekade tillvaron af någon öfveransträngning. Ett par tillstädesvarande fäder voro deremot af den åsigten, att öfveransträngning förefunnes, och flertalet af lärare tycktes väl medgifva, att en sådan egde rum, i synnerhet uti skolans högre klasser; men förmenade dock, att den ej vore af särdeles farlig beskaffenhet, och att den lätt nog skulle ined en ändamålsenlig omorganisering af vara skolor kunna förebyggas. Under diskussionens gång anfördes 8tskilligt, som kunde anses mer eller mindre vållande till det öfverklagade onda, och föreföll det oss, som borde ett specielt afseende fästas vid hvad en af talarne yttrade om den primära undervisningen samt om hemmets samverkan med skolan. Det är ej vår mening att nu uppehålla oss vid den senare punkten; men vi kunna ej underlåta att anföra det svar, som af prof. F. A. Cederschiöld afgafs i Stockholms läkaresällskap 1869 på den frågan: Månne icke flere af de olägenheter eller brister, som anses vidlåda skolorna, äro att tillskrifva sättet, hvarpå uppfostran handhafves i hemmet? Prof. Cederschiöld besvarade denna fråga sålunda: Jag vågar icke uttala mina enskilda tankar i denna fråga,: kanske den vigtigaste af alla; ty jag vill tro, att den erfarenhet jag vunnit genom iakttagelser i hemmen och familjlifvet är alltför mörk och hotande, för att vara fullt öfverensstämmande med verkliga förhållandet. Fästa vi oss nu endast vid det inflytande som i hemmet utöfvas på barnen vid den första undervisningen, och vid en tid då barnets receptivitet är som störst och ofta nog dess riktning för hela lifvet bestämmes: så finna vi många skäl tala för det antagandet, att den först senare observerade öfveransträngningen har sin grund i en felaktig undervisningsmetod under den egentliga barndomen och att hemmet till en dryg del härför bär skulden, emedan man vanligen tvingar barnet att alltför tidigt och oftast på ett slarfvigt sätt tillegna sig de första grunderna. Så t, ex, egnas sällan nödig omsorg åt innanläsningen, hvars stora vigt för all den följande undervisningen ligger i öppen dag och aldrig får ostraffadt förbises. Om barnet ej från början fått lära sig att läsa korrekt innantill, blir dess arbete på egen hand så försvåradt, att det lätt mister all lust för läsning, hvarförutom det genem den felaktiga innanläsningen alltiemt inlärer och i minnet inpreglar en mängd oriktigheter, Det betänkligaste härvid ligger i den omständigheten, att det barn, hvars undervisning i detta hänseende från början blifvit förfuskad, sedermera aldrig kan lära sig att läsa rätt innantill. Vi hafva haft tillfälle att observera flera fall, då det, oaktadt alla ansträngningar från både lärarens och lärjungens sida, ej varit möjligt att senare godtgöra hvad som genom vårdslöshet och felaktig metod från början blifvit brutet, Huru maktpåliggande det är att egna all möjlig uppmärksamhet åt denna första undervisning, kan man sluta till af följande, som tilldragit sig i en af våra folkskolor, Vid en examen anmälde lärarinnan för inspektören, att det ej var möjligt för henne att lära en af gossarna attläsa innantill, Med anledning deraf blef nu gossen gär skildt förhörd; men hvar helst man uppslog för honom läsboken, läste han obehindradt. och lika godt som någon af de andre. En af de närvarande kom då på det infallet att låta honom läsa tryckortens och boktryckarens namn på bokens sista sida. Det visar de sig då, att gossen ej kunde på egen hand läsa ett enda ord af hvad han ej förut läst. Han hade dag efter dag i sällskap med kamraterna genomtuggat läsboken, öch understödd af ett godt lokalminne blifvit så hemmastadd i densamma, att han visste hvad som stod på hvarje sida; men lade man framför honom en bok, hvars ionehåll han ej förut kände, var han alldeles redlös. Detta må nu vara ett enstaka fall, och man torde väl sällan träffa på något fullt motsvarande; men visst är, att man ofta i skolorna finner lärjungar, för hvilka sjelfarbetet ej endast betydligt försvåras utan nära nog omöjliggöres genom brist på färdighet i innanläsning. I fråga om omfånget af de kunskaper, som vid våra elementarläroverk :inhemtas och i hvad mån fordringarna till maturitetsexamen kunna anses föranleda öfveransträngning, anfördes ur någon skolberättelse, att från University College School i London lärjungarna ofta efter sexårig kurs utgå med ungefär samma kunskapsmåttt; som inhemtas inom våra elementarskolor, Då nu i nämnda engelska läroverk språkundervisningen börjar med latinet, föranledes man att fråga, om icke denna undervisningsordning kraftigt bidrager till ett snabbare och lättare genomgående af de föreskrifna kurserna, än som vinnes genom att börja med något annat språk. Den här på platsen utkommande tidningen Förposten, hvilken ofta innehåller särdeles läsvärda uppsatser, har nyligen haft ett par artik