att utöfva kontroll, men att i allt fall vid jemförelse af det sätt, på hvilket hrr Frisch och Kjelln skött sekreterarebefattningen, denna utfaller till myckenfördel för hr Frisch. Sålunda anföres bland annat, att, i fråga om justeringen af pleniprotokoll, hvilka tillhöra sekreteraren att föra, Frisch, med undantag af ett protokoll, hvilket ännu, då påminnelserna afgåfvos, icke -skall vara justeradt, ej i något fall dröjt med justeringen utöfver tre månader, men att deremot Kjellen, hvilken för den tid jemförelsen omfattar i allmänhet och i motsats mot Frisch begagnat biträde af annan person vid protokollsföringen, med afseende å flertalet af de protokoll som han sjelf uppsatt, nemligen för den 3, 11, 19, 22 Aug., 2, 5 och 26 Sept., 25 och 31 Okt. samt 7 Nov. 1870 låtit justera dessa först den 2 Juni 1871, eller efter förloppet af från 7 till 10 månader, att vidare dessa protokoll, å hvilka anteckning af närvarande yngste ledamoten i k. kammarrätten gjorts om justering, icke, såsom ske bort, finnes anteckning af den vid justeringstillfället närvarande främste leda moten; samt slutligen att alla dessa protokoll ej finnas intagna i den s. k. protokollsroteln, hvilken föres äfven derför att kontroll å justeringen af protokollen må kunna ega rum; och att derigenom omöjliggjorts all kontroll å justeringen af omförmälda protokoll. I Möllers påminnelser upptages ånyo jemväl den af hr Kjellen ingifna meritförteckning till närmare granskning, visande hr Möller att flere origtigheter deri förekomma. Angående de mot klaganden sjelf i kammarrättens utlåtande framstälda anmärkningar, underkastas utlåtandet kritik, hvilken inledes med följande ord: Den tjensteman, som städse sträfvar att med nit och ordentlighet fullgöra sina åligganden, och som icke låter komma sig till last försumlighet i tjenst eller bristande uppmärksamhet vid ärendenas skötande, har icke skäl att rädas för klander från förmäns sida, uttaladt efter det arbetet flere gånger förut blifvit af desse väl vitsordadt. Men om tjenstemannen med lugnt samvete och utan att deraf finna sig träffad kan uppbära klandret, medför detta dock i de flesta fall en olägenhet, för hvilken staten icke kan vara likgiltig — jag menar: den modlöshet och bristande håg för göromålen, som blifva en naturlig följd deraf, att förmän i stället att uppmuntra, genom klanäret söka nedsätta det samvetsgranna och sträfsamma arbetet. För mig som så otaliga gånger blifvit af k. kammarrätten förbigången och deri måste se ett klander af min tjenstgöring, har dock hittills on motsatt verkan inträffat, så att jag i stället att låta mig slappas i mitt arbete, med ökad ifver fullgjort mina åligganden. Skälet härtill ligger dels i föresatsen att förmå k. kammarrätten att i handling erkänna arbetets berättigande till belöning, dels ock hufvadsakligen deri, att jag uppfattat min ställning såsom tjensteman sålunda, att jag, utan afseende å klander elJer beröm från förmäns sida, är skyldig egna mina krafter åt statens tjenst, Under sådana förhållanden kunde jag visserligen, oberörd af det nedsättande omdöme, angående min verksamhet k. kam marrättens ntlåtande innebär, nu, utan att yttra mig öfver detta utlåtande, öfverlemna saken i Eders K. M:ts händer, öfvertygad som jag är, att om min sak är rättvis, rätten ej blifver mig förhållen, men då k. kammarrättens utlåtande synes mig afse att ej blott för denna gång, utan äfven för framtiden afstänga mig från befordran, är jag försatt i nödvändighet, att med mig till buds stående medel söka omintetgöra Ta. a en sådan afsigt. Vi ha icke velat vägra plats i bladet för förestående framställning, då vi hafva oss bekant, att den åsigt rörande det omhandlade befordringsärendet, hvilken deri gör sig gällande, delas af ganska många både inom och utom kammarrätten. Dock böra vi icke heller fördölja, att vi af åtskilliga personer, som kunnat vara i tillfälle att bilda sig en på kännedom om förhållandena grundad öfvertygelse i ämnet, hört yttras den mening, att kammarrätten icke saknat goda skäl för sitt förfarande, hvilken uppfattning gjort sig gällande äfven hos regeringen, då, enligt hvad fredagens Posttidning ger vid handen, hr Kjellen blifvit till den i fråga varande sekreteraretjensten utnämnd. RR BOR