RIKSDAGEN. Första kammaren. Öfverläggningen om dechargeetänkandet. Den första punkten af detta betänkande blef. såsom nämrdt är, lagd till handlingarne. I den diskussion. Ivilken uppstod meå-anledning af andra punkten, med deri föreslagna tillämpning af 3 107 R. begärdes ordet f Hr Hallen t f sig att den i konstitutionsutskottet åstadkommit en säkerhetsvakt, som med 105 paragrafen R.F. till svärd och den 107 till sköld skulle värna dessa lagar. Det var också möjligt. att under en tid. då riksdagar blott höllos till en början hvart femte och senare hvart tredje år, i fråga varande grundlagsparagrafer Bppfyllt sin bestämsselse, men numera, då riksdagarne återkomma Aväarje år och dess ledamöter således lika ofta kunna utbyta åsigter med hvarandra. numera synas dessa paragrafer vara antiqverade. Isynnerhet utgör den 107 paragrafen endast ett tvisteämhe, och ett bevis härpå har man i nu föreliggande memorial, i kvilket 9 ledamöter reservesot sig mot utskottets heslut och 3 andra ledamöter reserverat sig derför att utskottet undervåtit att med ogillande nämna äfyen Äter liga andra regerings andlingar än den i fråga varande. ATvarje rikslag, som tal. varit ledamot of konstitutionsutskottet, hade strider egtrum om hurailedes utskottets gzanskningsskyldighet skall tilldämpas. En åsigt är. att utskottet blott liksom en revisor eger att granska regeringens åtgärder och låta riksdagen derom pröfva. En annan wppfattaing är att utskottet härvidiag eger utföra en politisk handling, hvars pMöljd skulle bli en hemställen om att den eller den ministern måtte afskedas. Den förra åsigten har blifvit der segrande, och detta vore orsaken, hvarför anmärkningen framkommit i den form som nu skett. Då tal. icke funnit utskottet befogadt till den anmärkning som det gjort. hade ban deremot reserverat sig; men å andra sidan hade han icke heller kunnat erkänna att den åtgärd, som af regeringen blifvit vidtagen, varit ef behofvet åkallad, utan hade tal. i reservationen framhållit detta. fans skäl dervid hade varit att, då det visat sig ett från år 1867 till sista mönstringen af 1771 rekryter på infanteriregementena blott 109 och på kavateriregementena 525 rekryter endast 5 varit öfver 25 år, så hade det icke legat någow fara för armöns tjenstbarhet, om åtgärden att förbjuda intagande af rekryter, som äro äldre än 25 år, utebl ifvit. Tal. ville för öfrigt äfven framhålla ez annan regevingens åtgärd, som han icke kunde gilia, men son: ej af utskottet blifvit omnämnd. Detta var att af soldatens lön obligatoriskt skall innehållas en viss del för att Disättas i sparbank. Tal. rodde emellertid att denne föreskrift till följd af särskilda omständigheter icke behöfde efter lefvas, Bljest skulle nog äfven densamma ledt till anmärkning, ty tal. trodde ej att K. M:t egde rätt att förordna huru hans undersåter skola Använda sina penningar, Det vore för öfri Tons rätt af staten att stadga det soldaten skall insätsa en del af sina penningar i sparbankerna. enär dessa ej lemna tillräeklig gåranti. Lika litet vorevstet riktigt att. såsom i detta am seende skett, stadga det sålunda insatta bespåringar skulle våra oåtkomliga för borgentirer. ty soldaten bör icke i detta afseende befinna sig i olika ställning med öfriga s2dborgare och kunna undandraga sig sina skulder. Fsloren återgick derefter till den af konstitutionsutskeiiet klandrade åtgärden och yttrade att densamma blifvit vidsagen vid en tidpunkt som gaf den en särskild olitisk betydelse. De omständigheter under vilka nrtima riksdagen blifvit sammax kallad hade varit egendömli; a. Falaren ville dock icke närmare inläta sig rp denna ssk, alldenstund han inhemtat bra! han härom visste ur statsrådsprotokollen, men kar trodde att konstitutionstitskottet skulle komma ät framlägga ett förslag som