tionsarmå har man arbetat med all kraft och man har begagnat hvarje tillfälle at lofprisa de anfall mot bestående stats författningar, som inom och utom Tyskland blifvit gjorda. Häraf drager den allmänna åklagaren den slutsatsen, att de tre ankla gade hafva vidtagit förberedande åtgärder till ett anfall mot Sachsens furstehus och författning såväl som andra tyska förbundsstaters furstehus och författningar. Visserligen var icke någon bestämd dag fastställd för ett sådant attentat, men att ett våldsamt anfall skulle komma att ega rum förklarades för gifvet; de anklagade väntade blott på att kunna förfoga öfver den makt, som erfordrades för att åstadkomma omstörtningen. Redaktör Liebknecht tilltalas dessutom för förnärmelser mot kejsar Wilhelm, som han i sitt blad kallat Kartätschenprinz och Kaiser Bomb. Af förhöret rörande Liebkneclits föregåenden framgingo följande upplysningar: Han är född 1826, erhöll undervisning i en elementarskola och vistades, sedan han blifvit student, vid åtskilliga universitet, der han följde föreläsningarne i filologi, filosofi och teologi. Då han lemnade universitetet bestämde han sig för att blilitteratör, och kom snart genom sina skrifter i kollision med polisen och domstolarne. Han deltog i upproret i Baden år 1848 och arresterades, men det lyckades honom att undkomma, och han begaf sig nu till Schweiz, der han ställde sig i spetsen för de kommunistiska arbetareföreningarne. På grund deraf utvisades han från detta land och fick nu välja emellan att begifva sig till Amerika eller London. Han valde London och blef här medlem af den kommunistiska föreningen, om hvars tendens rättens ordförande lemnade upplysning genom att uppläsa en vidlyftig rapport från polisen i Giessen. Dess program gick icke ut på något mer eller mindre än att proletäriatet skulle ha väldet i staten. År 1850 uppstod emellertid oenighet inom föreningen, och en särskild association bildade sig i Köln. Vid den kommunistiska processen i denna stad nämndes Liebknecht som en af associationens hufvudmän. Liebknecht protesterade mot den af polisen i Giessen gjorda framställningen af de kommunistiska sträfvandena och åberopade att under processen i Köln en förfalskning egt rum. Han supplerade derpå det anförda genom att anföra, att han ursprungligen varit bestämd att gå embetsmannavägen; men att han hade redan tidigt blifvit bekant med de franske skriftställarne och läsningen af Saint Simons skrifter hade gjort honom till socialist och kommunist. Han lemnade en utförlig skildring af sin verksamheti Schweiz och af de planer, som han i förening med Herweg hade hyst om att upprätta en tysk republik. Han var då likasom nu republikan och ville dö som republikan. År 1862, sedan den nya eran inträdt, hade han begifvit sig till Berlin, der Brass hade antagit honom som medarbetare i Nordd. Allg. Zeit., som då var organ för de republikanska ideerna (!) och han hade först lemnat Brass, då denne sålde sig till Bismarck. Efter Lasalles död hade han ständigt varit utsatt för chikaner derför att han icke ville gå in på reaktionens planer, att han skulle förstöra det liberala partiet genom att förfäkta de mest radikala åsigter i Nordd. Allg. Zeit. Han hade aldrig gjort sig till konspiratörernas legoknekt, utan han var nu som förr revolutionens soldat och villig att offra allt för hvad han ansåg för sin pligt emot sitt fosterland och sina medmenniskor, såsom han redan hade gjort det. Dessa ord hänsyfta troligen på en punkti anklagelsen, som säger att Liebknecht fordom var en förmögen man, men nu icke längre eger något.