-— Som Innenaler en ITralllstalllllliag av fana, andra afdelningen — fyra kapitel — utgöres af en undersökning om orsakerna till upproret; slutet utgöres af en framställning om de förhör, som komiten anställt. Hvad detaljerna angår, måste vi inskränka oss till att återgifva några af de vigtigaste punkterna. Följande utdrag om upprorets utgrening och om den fortsatta jäsning, som det efterlemnat, gifyer en klar föreställning om den synpunkt, från hvilken betänkandet utgått, och om hela dokumentets ton och hållning. Detta uppror — heter det — som måste duka under i Paris, har utsträckt sina förgreningar öfver hela Frankrike. Ännu i detta ögonblick är det icke afväpnadt; ja, det har icke ens desavouerat sina örbrytelsor och mordbrandsanläggningar. Det är vigtigt att verlden lär känna hvad som utgjort de egentliga motiven dertill och hvad som tjenat till program för de nya barbarer, som icke skygga mera tillbaka för inbördeskrigets fasor än för invasionens ödelägelser. Vi ause, att vi — långt ifrån att böra rukta för att lägga i dagen någras villfarelse och andras vankelmod — göra alla en tjenst genom att visa den afgrund, i hvilken vi varit nära att störta. Vi skulle önska, att vi kunde meddela er den sorg och smärta, af hvilken utskottet känt sig gripet. i mån som de vitnen, hvilka förhörts, upprullat hela bilden af fakta och utvecklat de afskyvärda teorier, som vållat dem. Vi hoppas att detta intryck skall blifva välgörande för landet, och vi höra till dem, som allt för fast tro på Frankrikes storhet och framtid, för att draga i betänkande att sprida ett så fullständigt ljus. som möjligt öfver ett för evigt beklagansvärdt blad i doss historia. Efter att i första kapitlet, med afseende på ena förklaring af general Leflö, ha visat, att nationalgardet icke vilie låta afväpna sig. gifves i andra kapitlet en framställning af centralkomitens uppkomst — denna institution, som gaf första och väsentligaste stödet åt upproret af den 18 Mars. Utskottet är, på grund af general Trochus försäkringar, bestyrkta af general Ducrots närmare angifvanden, benäget för den åsigten, att centralkomitn af den 18 Mars i rudimentärt tillstånd existerade redan från den 5 September. Som ett af de vigtigaste motiven till förbittringen i Paris framhålles i rapporten lagen om vexelmoratoriet, och till stöd för denna åsigt erinras om den stora olikheten mellan nationalgardets af egen drift iakttagna hållning den 31 Oktober och dess fullständiga apati den 18 Mars. Det heter härom: De 150.090 man, som aftonen den 31 ryckte fram till Hötel de Ville för att understödja general Trochu, hafva hvarken blifvit socialister eller anhängare af kommunen af den 18 Mars; men bekymrade för framtiden, hvad deras ställning som handlande :angick, och missnöjde med en lag, som, enligt deras åsigt, lika tillräckligt skyddade deras intressen, afhöllo de sig från att fatta sina gevär och att begifva sig ut, likasom de redan den 8 Februari hade afbållit sig från att taga sina röstsedlar och att rösta. T andra kapitlet. der det talas om regeringens förflyttning till Versailles, är rapporten af ett egendomligt intresse. Efter att ha påmint om inrikesministerns två eller tre på hvarandra följande proklamationer för att söka upprycke nali tionalgardet ur dess likgiltighet och efter att ha omtalat regeringens uppgifvande af ställningen, säges vidare: I det hr Thiers derefter bedömde situationen med en statsmans blick och med en. erfarenhet. hemtad från våra föregående revolu-I.tioner, beslöt han, att regeringen och armen skulle lemna Paris. för att begifva sig till Versailles. General Vinoy och krigsministern voro nära nog de enda, som delade chefens för den exekutiva makten åsigt. Största delen af deandre ministrarne ansåg att man borde qvarstanna i Paris och att man ännu kunde beberrska in-Å surrektionen derstädes. Historien skall utan tvif-: vel säga. att detta beslut räddat Frankrike; men den skall säkert tadla den straffvärda oskicklig-. lighet, hvarmed Thiers befallningar blefvo verkställda. Angående mairernes (och några deputerades : för Seinederpartementet) sammankomst om aftonen den 18 Mars anmärkes i rapporten: Vid detta första möte trädde municipalmyndigheternas fullständiga vanmakt gent emot insurrektionen klart i dagen. I tredje kapit!iet omtalas ntrymmandet at forterna kring Paris och Thiers betänkligheter med afseende på Mont Val6rien. Det heter härom: Thiers utvecklade (inför de deputerade i Vergailles) skälen till det vigtiga beslut, han måst fatta: armens räddning tycktes honom likbetydande med Frankrikes räddning, och han ville framför allt söka rädda soldaterne undan myteriets smitta. De deputerade gillade detta beslut, . men fasthöllo dock vid. att sydforterna och Mont Valerien skulle hållas besatta; men Thiers, som var öfvertygad om, att Mont Val6rien var tillräckligt skyddadt och som var fast besluten att icke splittra de krafter, som ännu återstodo honom, gaf icke efter för deras föreställningar. och om aftonen begåfvo sig några af dem i sina kollegers namn till chefen för exekutivmakten, för att åuyo uppmana honom att återkalla befallningen om forternas utrymmande. General Vinoy infann sig hos Thiers på natten och erhöll tillåtelse att skicka det 119:e linieregementet. på hvilket man helt och hållet kunde lita, samt en del ingeniörsoch artilleritrupper till Mont Valerien, hvilket en gång utgjorde nyckeln till Paris och ett bålverk för Versailles. Öfverstelöjtnant Lockner hade blott tjuguåtta jägare med tjuguåtta gevär till att försvara Mont Valerien; natten mellan den 19 och 20 Mars var också mycket kritisk för honom. Det fanns blott en liten vaktpost vid ingången, då en sergeant: af nationalgardet i centralkomitens namn meddelade Lockner, att från Ternes och Batignolies anryckte tvenne bataljoner, som skulle taga for-. tet i besittning. Men klockan half tio ankom l! första bataljonen af 119:de regementet från Versailles och fortet var räddadt. Engelske krigsministern har förelagt underhuset en budget, som belöper sig till omkring 15 millioner pund sterling. Denna ansenliga summa står naturligtvis i förbindelse med den engelska armens omorganisation. Hädanefter kommer Englands reguliera arm6 att räkna 133,000 man, hvartill kommer en milis på 113.000 man och en reseryv på 35,000 man. När detta antal lägges till de 150,000 man, som tjenstgöra i kolonierna och 170,000 frivilliga, får England en armåestyrka af 600,000 man. Den 1 dennes skulle österrikiska riksrådets deputeradekammare börja att afhandla finanslagen, hvarmed man hoppas blifva färdig innan den 15 dennes, Omedelbart derefter skall utskottet angående den galiziska författningsfrågan afgifva sitt betänkande. Regeringen har förklarat sig gå in på utskottets förslag. De polske deputerade lära dock ämna protestera mot utskottets yrkande, att den nya öfverenskommelsen först skall antagas af landtdagen i Lemberg, innan den godkännes af riksrådet, eftersom de icke äro säkra på den föreskrifna majoriteten af två tredjedelar af alla rösterna. Strax efter påsk skall riksrådet ajourneras och landtdagen i Prag samtidigt förklaras upplöst. Ministeren Auersperg hoppas nemligen genom nya vals utskrifvande i Böh men kunna åvägabringa regeringsvänlig maär I Jan deda nan olatat af Ånoenaoti