numerera dem. Tal. beklagade emellertid, att reformerna på lagstiftningens område i allmänhet låta så länge vänta på sig. Hvems felet vore brydde tal. sig icke om att angifva, men kunde icke undertrycka den tanken, att det ser ut, som om vederbörande bemöda sig om att så mycket som möjligt hålla igen. Hade den förevarande frågan från början blifvit med allvar behandlad, borde man för längesedan hafva vunnit något resultat. Tal. yrkade återremiss. Hr Helander vitsordade angelägenheten af att skyndsammast få vattenrätten reglerad och instämde i yrkandet om återremiss. Hr Carlån ville, utan att dermed hafva uttryckt något misstroende mot regeringen, förorda En skrifvelse i ärendet till K. M:t och yrkade för sådant ändamål frågans återremitterande. Frib. af Schmidt försvarade utskottet mot hr Sjöbergs beskyllning för en ytlig behandling af ärendet. Om hr Sjöberg stödde sitt omdöme på den omständigheten, att betänkandet till qvantitet ej vore synnerligen stort, så finge tal. förklara, att han för sin del aldrig varit någon vän af vidlyftighet vare sig i tal eller skrift. Hvad den underd. skrifvelsen beträffade så vore den enligt tal:s åsigt icke allenast fullkomligt öfverflödig utan skulle äfven innebära en ogrannlagenhet från representationens sida. Tal. anhöll derför att utskottets hemställan om afslag måtte af kammaren bifallas. Hr Mannerskantz kände af erfarenhet, huru många och svåra de olägenheter äro, som följa af den brist, man nu önskar afhjelpa. För den händelse återremiss beslutes, ville tal. lägga utgkottet på hjertat att lemna frågan en så grundlig utredning som möjligt. Hr Åstrand ville atstyrka en skrifvelse af det skäl. att om denna utväg allt för ofta anlitas, den slutligen förlorar all kraft och verkan. Hos konungens befallningshafvande vore rätta platsen att söka få införda de partiella ändringar och bestämmelser, som af omständigheterna visas Vara nödig Yrkade bifall till utskottets hemställan. Hr Sv. Nilsson i Ffveröd yrkade återremiss. Hr Kolmodin förordade att numerering af de mera vigtiga ärenden, som skola af lagbyrån behandlas. måtte af representationen företagas. jär Uhr förordade en skrifvelse. Om ock Första kammaren icke skulle besluta en sådan, vore derigenom alltid så mycket vunnet, att representationen pblefve i tillfälle ännu en gång säga sim tanke i ämnet. Hr Almqvist bestred att de förorättade strandegarne stå så utom allt skydd, att de icke genom K. M:ts befallningshafvandes försorg kunna komma i åtnjutande af full rättvisa. Hvad beträffade frågan om den underdåniga skrifvelsen, så trodde tal. att intet skäl fanns för en sådan, då man icke hade rätt antaga, att regeringen lagt frågan å sido. Yrkade bifall till utskottets förslag. Hr Asker ville icke motsätta sig en underdånig skrifvelse, då genom en sådan frågans lösning kunde påskyndas, i det den skulle på regeringen utöfva ett moraliskt tryck. enom votering beslöts med 100 röster mot 65, att frågan skulle till utskottet återremitteras.