9 år fungerat såsom ordförande å dess andra division. RECERCAAAS LITTERATUR-TIDNING. Xnnebåll: Kristlig samhällslära 1. — Bajer, Om nordisk rättskrifning. — Svenska Fornminnesföreningens Tidskrift, andra häftet. — Litteraturoch konstnotiser. Kristlig Samhällslära. Mennesket som borger i staten. Med et blik paa det norske samfund. Et skrift for folket, Af forfatteren til. Naturen og mennesket. (Kristiania P. T. Malling 1870.) Menniskan såsom medborgare. En skrift för folket af kapiten J. G. Smith. Bearbetaing för svenska läsare af Victor Granlund. (Stockholm. P. Palmqvists förlag 1871.) I, Såsom redan af titeln synes, är detta arbete ämnadt att tjena till vägledning för menige man vid bedömandet af de samhällsfrågor som i vår tid stå på dagordningen. Författaren, som vid deras behandlande utgår från en religiös synpunkt, karakteriserar sjelf sitt arbete sålunda: Jag har stält Guds uppenbarade ord i dess midt; deromkring har jag grupperat historiens vitnesbörd, lifvets händelser och tidens fikande och sträfande för att se huru allt tog sig ut i denna klara spegel. Detta är allt! Han bedömer alla företeelser på det politiska och sociala området efter deras förhållande till kristendomen, d. v. s. hvad man efter det gängse uppfattningssättet anser för kristendom. Den svenska bearbetningen är i allmänhet gjord med mycken trohet mot origfnalet, ehuru några förändringar, uteslutningar och tillägg befunnits nödvändiga, emedan författaren stundom företrädesvis afsett norska förhållanden. Öfversättningen är i allmänhet god. Vi vilja endast anmärka såsom ett förbiseende, att ordet vantro på ett par ställen blifvit öfversatt med vantro i stället för otro. I sin framställning af den moderna sam hällsutvecklingen tager författaren till utgångspunkt franska revolationen och den intellektuella rörelse som förberedde densam ma. I denna rörelse ser han en frukt af den tankefrihet, som framkallats af reformationen, och erkänner dess berättigande till en viss grad såsom protest mot kyrkligt och politiskt förtryck; men i dess tendens att frigöra menniskoanden från all auktoritet och underkasta allt bestående i kyrka och stat förnuftets pröfning ser han någonting farligt och olycksbringande. Om de båda store föregångarne för revolutionstidehvarfvet, Voltaire och Rousseau, har han följande naiva yttrande: Hade desse rikt begåfvade män varit besjälade af kristendomens ande, hade de till fullo känt och erkänt det uppenbarade ordets oomkullstötliga sanningar, huru helt annor. nada skalle frukten icke då hafva blifvit! Naturligtvis, men om icke desse män varit den fria tankens förkämpar, skulle de ju icke heller ha i väsentlig mån bidragit att skapa ett nytt tidehvarf. Hvad författaren i synnerhet lägger Rousseau till last, är att ban infört i samhället -dessa halfsanna begrepp om frihet och jemnlikhet, hvilia väsentligen bidrogo till att framkalla revolutionen och att göra så många menniskor olyckliga — nå: got som, i parentes sagdt, lika mycket gäller om Kristus, Luther och andra reformatorer, hvilka genom sina nya jdger föranledde oerhörda omhvälfningar. Författaren är för öfrigt en Varm vän af friheten, nemligen den frihet, som Guds ord lärer och som; villigt underkastar sig uppenbarelsens auk toritet. I skarp motsats till jemnlikhetsid6en söker han med tilinjelp af några bibelspråk visa, att Gud genom de olika anlag, med hvilka han utrustat menniskorna, och de olika yttre förhållanden, i hvilka han försatt dem, på förhand anvisat en hvar den plats han bör taga i lifvet och åen gräns som han icke bör försöka att öfverskrida, samt erinrar om att äfven i himmelen finnas olika grader af engiar och öfverenglar. Det menskliga broderskapetg ide anser han tillräckligt förverkligad derigenom, att den öfverordnade bemöter den underordnade på ett humant sätt, och att den senare begagnar sin frihet på ett anständigt och lämpligt sätt. I allmänhet vil han icke veta utaf någon annan jemnlikhet och broderlighet än den som består deruti, att de troende redan här på jorden äro medlemmar af Guds rike, ehuru detta först. derofvan når sin fullkomliga utveckling; och han hänvisar dem, som äro missnöjda med fördelningen af lifvets goda härnere till den frid och fröjd i den Helige Ande, som åtnjutes endast af den, hvilken är nöjd med sin lott. Han beklagar sig öfver, ait denna välsignade lära i vårt upplysta århundrade mer och mer förglömmes, till följd af de menskliga lärosatsernas mångfaldighet och pockande anspråk, Såsom exempel på dessa menskliga lärosatser framställer han de socialistiska och kommu nistiska läror, som förkunnats af S:t Simon, Fourrier, Robert Owen, Proudhon, Lasalle m. fl., hvilka velat vända upp och ned på menniskolifvets förhållanden för att hjelpa de fattige och arbetarne och sarhtoch synpnerligen karakteriseras såsom fritänkare, gnudsförnekare och omstörtningsmän. Den 2 lea ormmden till deras vilifarelser sö