enda. t g verka menligt på vår kredit att vi ha så många lån — icke mindre än tio, de tillfälliga oberäknade. Å andra sidan skulle det mycket bidraga att höja våra pappers värde, i fall vi kunde konvertera våra Samtliga lån till ett enda, löpande med 4 proc. Det vore derföre tal. hade tillåtit sig föreslå införande af ouppsägbara lån. För 12 å 15 år sedan ropade man på ett inhemskt fondsystem, som motsvarade dessa lån. Men då saknade man det nödiga uaderlagat. kapital. Nu då man erhållit ett sådant icke blott genom sparsamhet utan äfven till följd af lyckliga förhållanden, nu hör man icke talas om ett inhemskt fondsystem, Det finnes personer som säga att detta beror derpå, att vi vilja ha slut på statsskulden, men detta. går ika lätt med ouppsägbara lån genom att inköpa obligationerna. Tal. önskade för öfrigt knappast att vi skulle få slut på statsskulden så till vida som detta skulle bevisa antingen att företagsamheten blifvit så förslappad eller statens kredit blifvit så störd, att man ej förett stort nationelt ändamål kunde eller ville upptaga lån. Tal. ogillade, liksom den föregående tal., att utlottning af obligationerna föreslagits i stället för inköp. En förlust af ett halft års ränta kan derigenom uppstå för långifvaren. Det vore för öfrigt en fördel, som bankerna hade framför staten, i fall denna företager dylika operationer, att de sjelfva uppsäga sina lån. För att lån skola å ömse sidor vara vinstgifvande, fordrades här vid lag ännu större mariginal. i Beträffande den af talaren väckta motionen om ouppsägbara obligationer hade utskottet helt enkelt åberopat dess ogillande utlåtande af år 1871, men icke vederlagt samma utskotts åsigt af år 1870, enligt hvilken ouppsägbara obligationer vore förtjenta af uppmärksamhet. Tal. kunde icke se hvarföre man skulle grunda sitt afslag derpå, att man hyste obonägpnnet mot karoliner. Hatvudsaken vore väl att obligationerna ställdes på sådant sätt, att innehafvyaren. blefve fullt betryggad i sin rätt och att obligationens värde blefve befriadt från de vexlingar som silfret inom den närmaste framtiden måste undergå. Då det nu heter, att man först skall ha myntreform och sedermera upplåning i guld, så är detta blott ett talesätt, ty man säger på samma gång att med myntreformen är det icke så brådt. Någon till stymmelse till att arbeta för denna reform synes icke, Snarare motarbetar man densamma och det med ganska god framgång. På detta sätt äro frågorna om statsskuldssystemets och myntsystemets ordnande så fastlänkade vid hvarandra, att ingendera kommer urfläcken, och dock skulle man mycket väl kunna utfärda obligationer i guld lydande på pund sterling eller det nya tyska myntet, ty karolinen är icke heller något annat än en viss mängd guld af en viss finhet. Om kl myntreformen står stilla, gör emellertid icke ti-s den för de goda konjunkturerna detsamma och skall snart vara förbi. Man hade åtminstone kunnat öfverlemna talarens förslag såsom alternativ till riksgäldsfullmäktige, hvilka helt visst icke skulle begagnat sig, deraf om det ej visatett fördelaktigare resultat. Förr öfverlade man blott om huru stor annuitet som skulle af riksgäldskontoret under vissa år erläggas; nu gifver man sig in på detaljer, ty stora Försnpngar hafva fått allt större benägenhet att sjelfva befatta sig med små frågor. Tal. yrkade återremiss i det syfte, att det af honom föreslagna lånesättet skulle i riksgäldskontorets reglemente under särskild paragraf intagas såsom alternativ. Frih. Stjernblad framhöll att det vore en smakfråga ifall man ville köpa obligationer med högre eller lägre räntefot; priset blefve i sjelfva verket detsamma. I Kjöbenhavn har ett förhållande. motsatt det af den förste talaren anförda, inträffat. nemligen att svenska 5-procentsobligationerna stodo i 101,, medan 4,-procents stodo i 98. Hvad beträffade amorteringen, vore utlottningsmetoden den lämpligaste. d fråga vore om lån inom landet, alldenstund man här ej vore van vid något annat. Med Fogelströms tabeller kuhde man lätt utriikna obligationernas värde. Statsutskottet hade äfven Töreskrifvit detta, på det att icke riksgäldsfullmäktige måtte befinna sig i tveksamhet och möjligen, hvilket vore det allra sämsta, våga sig in på ett blandadt system. För öfrigt trodde tal. att den som hade obligationer gerna skulle underkasta sig det lilla besväret att taga reda på utlottningslistorna. Hvad beträffade lån mot onppsäghara obligationer, så hade denna fråga flera gånger varit på tal inom utskottet. Man hade ej ansett att ett dylikt lån nu skulle vara lämpligt, då detifråga varande vore bestämdt att återbetalas inom viss tid och ej vore att betrakta såsom ett statslån. Då omständigheterna göra att guldmyntfoten alltmera införes, skulle äfven vi snart bli tvungna att antaga densamma, och tal. ville meddela att denna fråga redan i höst torde bli afgjord i Danmark Om vi skulle taga ett utländskt lån, så kunde man emittera detta i sterling eller nytt tyskt guldmynt, men att här i landet valvera t. ex. pund sterling ginge icke väl för sig. så vidt man icke finge taga kursen på pund till jemnt 18 rår. i hvilket fall staten komme att göra en god affär. Skulle man åter t. ex. bestämma kursen till 17: 96, så blefve förhållandet för inveckladt. Man måste derföre ha tålamod åtminstone tills vi gjort slut på 1870 års lån, För att afhjelpa de olägenheter, som utlottningssystemet skalle medföra vid uppbörden, hade utskottet ämnat föreslå att utlottningslistor skulle utsändas med allmänna kungörelserna, Grefve Henning Hamilton anmärkte att prisskilnaden på de olika svenska lånen i London icke kunde: bero på upplupna räntor, ty denna! skilnad. hade. uppstått under tiden från December till Januari, hvadan den ringa skilnaden i räntan icke kunde ha med denna sak-att göra Hvad angick fördelen af ntlottning framför uppköp och tvärtom. erinrade tal. om att det för-!s delaktigaste bland våra lån vore stäldt på pp: köp, liksom att ett par hypoteksbankers lån dock, ehura dessa bankers kredit ej kan vara bättre än -riksgäldskontorets, betinga högre ränta, nåot som vore svårt att förklara på annat sätt än erigenom, att en del personer tycka mera om att erhålla obligationer, som amorteras genom uppköp. De som inneha ett stort antal obligationer kunna väl hålla reda på UtfoiRArne men det har ju varit meningen att sprida obligationerna till mindre kapitalister på landet, och dessa äro ej i tillfälle att följa utlottningslistorna, lika litet som enkor och faderlösa, om de ha i arf fått obligationer, kunna med Fågelströms tabeller uträkna obligationernas Värde. Dertill komme faran af att. vänja allmänheten vid tanken på att genom möjlig snar utlottning utiå det nominella beloppet på en obligation. som blifvit köpt med stor kapitalrabatt, och sålanda erhålla en spelvinst, hvarigenom man skulle fritagas från arbete, En annan omständighet är att, äfven om utlottningslistorna erhålla en betydlig spridning, så kan det hända att en uppbördsman förbiser ett nummer och mottager en kupong tillhörig en redan utlottad. obligation. Sådana händelser skola a bidraga till ;att göra ovligationerna efterfrågade bland den; stora allmänheten. Man borde förekomma att allmänhe ten skulle i sina händer få en kupong som visade sig vara värdelös. Hr v. Koch önskade att våra fondpapper måtte bli så enkla, att hvem som helst kunde inse hvad de vore värda, och beklagade att vi nu ej egde någon fondbörs, hvartill just orsaken vore att söka i bristen på enkelhet, Våra sträfvanden borde gå ut på att, såsom skett i England och Frankrike, demokratisera räntorna. -Amortering genom utlottning vore ett rent spel och dess vinster lika svåra att beräkna som de danska eller tyska lotteriernas. Det vore endast genom arbete och sparsamhet, ej genom lotterivinster, som den enskilda välmågan borde ökas. Talaren bestred den af frih. Stjernblad uttalade åsigten. i att dylika obligationer ej skulle kunna fonderas. Hela engelska statsskulden vore ingentin; annat än fonds utan bestämd förfallotid. Consolslånen kallades inskriptionslån, emedan de endast in.. a Ar Sn RR a PEPE III SE