. för Plantamour, andra för Gylden. Ma , disputerar grundligt och genomgående änd: , till slutet af året må hända och långt efte den fatala Augusti månad. Diskussione: letar sig väg in i salongerna; man; får et allvarsamt element i sin konversation; mal talar ej mer uteslutande om Basilier såson Lucie eller om denna vinters många och eleganta slädpartier, utan om astronomi ocl dylikt. För åtskilliga år sedan var någo sådant modernt i Paris. Der kallades de då icke konversera eller diskutera, utan ba binera, emedan det var den lärde Babinet som infört modet. Hvar han kom, slog har sig ned och höll ett litet föredrag i fysik och astronomi och fick alltid ett talrikt auditorium. På många ställen glömde mar både att musicera och kurtisera för att ba binera. Den lärde Babinet var på modet då, men så gjorde han sig omöjlig genom att förutspå en mycket sträng vinter, hvilken alldeles icke blef: af. Professorn och några trogna anhängare bevisade dock, att spådomen varit mycket riktig i princip, fastän den händelsevis råkat att icke slåin i verkligheten. Det är kanske samma förhållande med Plantamours spådom om kometen, vare detta sagdt utan att ens i aflägsnaste mån vilja såra någon som blifvit så plantamoureuzx, att han ej tål att saken drages i tvifvel. I hvad fall som helst var det lyckligt att vårt adelsmöte kom till stånd innan kometen rusar oss på lifvet. Unge Gyllenkråka, hvilken aldrig förr bivistat en högtidlig sgance i Riddarhussalen, har nu fått vara med på ett hörn, alldeles samma hörn af bänken, på hvilken hans onkel, kammarherren, stod för några år sedan och bevisade att Sverige skulle :genast duka under, så snart ridderskapet och adelns sjelfskrifna representationsrätt ej längre vore ett faktum. Det smakar ändå fogel. Kammarjunkaren är icke hemma, säger hans faster, när någon kommer och frågar efter honom. Han är på riddarhuset. I förmiddags på riddarhuset, säger han sjelf, när han i östra allgen uti Kungsträdgården träffar sina vänner, eller: I morgon har jag icke tid, ty då måste jag upp på riddarhuset Det är blott skada att dessa adelsmöten ej komma oftare på. Ännu större skada är det att de ej lyckas tillvinna sig någon uppmärksamhet utdaför: riddarhuset. Det ser, Gud -nåde oss så visst, ut som vi skulle varaalltför demokratiserade. Annorlunda är det dock i England, Der är också kungligheten ännu i vördnad. T den förflutna veckan gjorde man redan upp hurt det skall gå till vid denstora tacksägelsefesten i anledning af prinsens af Wales tillfrisknande. Stor procession i hel eller åtminstofte half gala. Den halfva galan har den under innevarande årstid i sanitärt afseende ingalunda obetydliga fördelen, att drottningen, som åker i öppen vagn, ej behöfver vara dekolleterad, utan kan förevisas i morgontoilette, d.; v. 8 morgontoilette tjenlig för exposition. Det är icke så praktfullt, men det är också mindre katarrhaliskt. Drottningen, prinsen och prinsessan af Wales skola köra ut från Buckingham Palace, fara Pall Mall fram till Charing Cross och vidare genom Strand. Vid Temple Bar, den gamla porten der Strand slutar och Fleet Street tager vid, gränsen till City, skola lord mayorn, sherifferna och aldermen i City helsa de kungliga välkomna, öfverräcka City:s svärd till drottningen och ur hennes händer åter mottaga det. Så bär det af genom Fleet Street, uppför Ludgate Hill till S:t Paulskyrkan. Der stå biskopen af London, domkapitlet och en skara höga embetsmän för att föra de kungliga till de gyllene stolarne, midt uti kyrkan. Se sådant der visar att man har kärlek för gamla institutioner. Hvad har man här? Låtom oss ej tänka derpå. Här skrattar man åt ett adelsmöte, fastän detta ej är annat än en helt vanlig ekonomisk sammankomst, och när kungen någon enda gång tager på sig krona och mantel, så skrattar man också. Vi äro således mycket sämre än enrelsmännen, fastän vi lyckligtvis icke ännu rått så långt som de oborstade amerika: arne. ;