Den förflutna veckan höll på att skrämma oss vackert. : Här gingo vi i vår oskuld och tänkte på kotiljongen och riksdagen, mest på kotiljongen, på våra små dinger och möjligtvis blifvande stora kulturmiddagar, på adelsmötet på riddarhuset och kanske äfven på Quasimodo på Mindre teatern. Äfven hr Fogelberg, Gunnar, hade en stund tilldragit sig vår uppmärksamhet. Vi voro vid det mestdansanta och briljanta humör. Alabamafrågan angick oss egentligen icke. Solen hade visat sig nästan en hel dag. Det kunde ju hända att. hon kom igen en annan dag. Framtiden såg visst icke mörk ut, så mycket mindre som ingen nu mera tyckes fästa sig vid Jöns Pehrssons anlopp mot första hufvadtiteln och hr Sven Nilsson i Österslöf ännu i förra veckan icke sagt ett enda ord om den stora interpellationen. Konseljpresidenten och parlamentarismen samt den der bakom lärande republiken hade åter förbleknat. Då kom plötsligt en bomb, en granat, en åskstråle, något mycket värre och störde oss i våra glada funderingar. Känner ni Plantamour? Plant-amour? Ne-ej, det vill säga att vi tyckte oss hafva hört något dylikt, men kunde ej riktigt erinra Oss hvar eller huru. Det förekom oss som hörde. Plantamour till kotiljongen eller kaiiske ännu mera till en föttrdlig tete-å-tåte i lilla gröna kabinettet. mellan fjerde valsen och tredje fransäsen. Det. var. vår åsigt om Plantamour. Plantamour, ljöd det åter i våra öron, och. det ljöd med ett allvar, som var mycket mer än allvarsamt; det var nästan hemskt — Plantamour är en stor stjernkikare, icke en af våra vanliga, som titta efter nordstjernan midt på dagen, utan en som på det mest förtroliga sätt umgås med riktiga fixstjernor af första klassen, utan att derför försmå bekantskapen med ganska simpla planeter, Men hvilken i synnerhet lyckats komma under fund :medkometernas egen heter och på det fiffigaste sätt i verlden aflurat dessa himmelska ziguenare deras hemligheter. Sådan är Plantamour. Vet ni hvad han nu säger? nn Det kunde vi naturligtvis icke veta, ty vår uppmärksamhet hade alldeles icke legat åt det hållet, men det anade oss att det måste vara något mindre trefligt för den verld som vill roa sig. Han säger, att han upptäckt en ny komet, en stor komet, en utomördentlig ko-l. met, en riktigt ryslig komet, så att man. aldrig förr hört talas om något ditåt. Och den kometen styr med ofantlig hästighet,: mycket värre än en engelsk express, rakt: på vår jord. Hvilken underrättelse! Och det midt i saisonen! Man blef liksom litet yr i hufvudet här i Stockholm, och från landsorten komma nog snart bref om det förskräckliga intryck som nyheten der gjort. Rakt på vår jord! Hvad har en sådan himlastrykare egentligen att göra med oss och vår jord? Emellertid blef societeten uppskakad, och man visste ej hvad man skulle taga sig tilll. Lyckligtvis skulle kometen, enligt professor Plantamours säkraste kalkyler, ej nå oss förr än i Augusti, bestämdt icke före den 12 och sannolikt ej förr än närmare den månadens slut. Man hade alltså ännu tid på sig. Men hvem kan roa sig riktigt obesväradt och hvem kan tänka rätt klart på riksdagsaffärerna, då man vet att några månader härefter inträffar en kollision, till hvilken man aldrig förr sett maken? Fru A. blef så altererad, att hon skickade återbud till fru B., som skulle hafva en liten tecirkel med strumpstickning och causerie en afton, och fru B. sjelf förklarade sig omöjligt kunna taga emot, emedan hon beslutit att den qvällen bivista en konyentikel för att få höra hvad fripastor X. tänkte om kometen. De äro förskräckliga de der C:s, sade fru D. till sin man, som ännu tänka på sin bal, fast än de veta att kometen skall komma, men jag hoppas att-ingen är så sogudaktig ock går på den balen; och det skall just bli rätt åt fru C., som alltid satt sig på sina höga hästar och sett annat folk öfver axeln. Herre Gud, nu få vi icke roa öss mera, suckade fröken E. Mamina säger att vij skola gå in i evangeliska fosterlandsstiftel sen, och det bara för kometen, som ej kommer förr än. framåt slutet af rötmånaden. . Bjudningar kunna vi väl icke alldeles underlåta, menade hr F., ty då tror man att jag är cessionsmessig, men jag har tänkt Pbatt vi kunde göra en liten besvärjelsesouper. Alltid finns det väl någon djefvul att drifva ut. Jag har lust att skrifva till Upsala och bjuda hit doktor V. Scheele. Han : är likväl den händigaste i yrket. Det var en allmän omstörtning eller hotade åtminstone att blifva en sådan. Man gick och hängde hufvudet och såg olycklig ut. De djerfvaste kommo visserligen med en svag antydan om, att det kanske skullel: blifva kometen sjelf, som finge plikta för sin närgångenhet, men : ovissheten kundel: dock ej bortresonneras. Då kom professor Hugo Gylden, en nyförvärfvad landsman, och räddade samhället. Det är prat det der,l: sade professorn, hvilken är föreståndare för Stockholms observatorium och följaktligen hemmastadd i de himmelska förhållandena, och så bevisade han med en astronoms slående bestämdhet, att det ej skulle blifva något af med alltsammans. Vi äro alltså räddade. Fru B. går visserligen på konventikeln, men har också sin lilla tecirkel hemma med strumpstickning och causerie, alldeles som förr. Herrskapet C:s har den glädjen att se ett par hundra gäster svettas i den lilla våningen och att kunna ännu eh gång se fru D. öfver axeln. Fröken E. har fått dispens tills vidare från evangeliska fosterlandsstiftelsen. Huruvida hr FE. står fast vid sitt beslut, att låta dr vy. Scheele uppträda aktivt på en besvärjelse-souper, känna vi icke, Emellertid andas man betydligt lättare, det är visst. Men hvad skall man säga om den der Plantamour, den lärde astronomen i Geneve? Skulle hans komet vara en humbug? Kanske att han snart kommer med en vederläggning af professor Gyldens vederlägguna Uurvra skall dat då S22 Dot är m