gifven, tankegången i Wäktarens resonnemang, hvilken det synes oss att tidningen gjotde bättre uti att ärligt vidkännas, än att borttyda och förneka. Vi afsluta detta genmäle med att för vår del instämma i följande yttrande af Wäktaren: Att strid uppkommer, och att olikheter förefinnas mellan dem, som allvarligt söka Kristus, att skilda riktningar och partier göra sig gällande, det hör väl både till syndfullheten och den menskliga utvecklingen, och måste visserligen vara en stötesten, såsom det varit för mången; dock hindras deraf ingen redlig från att hylla Kristus, och den som vill se i Hans ljus, inser, att oaktadt all åtskilnad, finnes dock en väsentlig öfverensstämmelse, genom tron på Honom. — Det är just denna öfverensstämmelse i det väsentliga, i fråga om det religiösa, äfven vi fasthålla, såsom det mål, hvarefter man bör sträfva. Men denna öfverensstämmelse befrämjas ej, utan motver kas, när man, i likhet med Wäktaren, hatfullt förkättrar och såsom fiender till kristendomen utpekar alla dem, hvilka genom om! sorgsfull granskning af bibelns utsagor kommit till den öfvertygelsen, att mångfaldiga St hyrkolärans dogmer icke ega någon grund ibeln,