rade gifva något större utrymme i afseende på kurserna. — Beträffande vexelkurserna, så var det tydligt att den större Sporten under de senare åren nedtryckt priset på vexlarne, von döt var således verkligen natryliga förhållanden, som vållat den af fölimnktige onmärkta omständigheten az,aende införsel at sillver. sir Wallenberg. tinderkände icke vigten af en förbättrad ekonomisk ställning, men ansåg dock att detta icke vore den enda orsaken till de ändrade förhållandena. Beträffande bankoombudens tillsättande upplyste tal., att han velat det bankofullmäktige skulle helt och hållet tillsätta styrelserna vid lånekontoren. Nu tillsättas dessa enligt personliga konsideratiener. Deras integritet är höjd öfver allt tvitvel, men deras förmåga är ej alltid tillfacklig. Det bade blifvit sagdt, att bivchållandet af det höga priset på karoliner skulle vara ett fyndigt sätt att förtjena pengar genom att taga ut penningar ur banken och till staten betala lån dermed, Men den ärade talaren, som eljest läser författningar så väl att han i detta afseende blifvit ansedd för ett orakel, hade dock denna gång begått ett litet misstag. Det heter i den i fråga varande författningen blott att karoliner skola meotiagas i uppbörd-, och tal. trodde således att man ej på detta sätt kunde betala någöt lån och att denna pik, huru fin den än afsetts att vara, ej på något sätt träffat målet. En talare hade delat talarens egen åsigt, att skilnaden emellan utoch invexlingspriset vore alltför hög; det vore endast att beklaga att majoriteten inom bankofullmäktige icke delade samma åsigt. Att förändringarne i karolinens pris rättades efter vexelkursen kunde väl icke sägas, då förändringarne i letsamma skett blott en gång om året. Talaren stod fast vid den åsigten, att det ickå finnes något mynt som så lätt bibehåller sig i den allmänna rörelsen, som är så behändigt och innehåller så fullständig valuta som guldmynt. Då detta således är den värsta fienden tiil banksedlars spridning, och då ingenting kunde antagas ske utan motiv, så kunde tal. icke tro annat än att motviljan mot karolinernas spridning låge i önskan att befrämja banksedlarnös, Det hade blifvit sagdt att tal. ifrade för karolinerna, emedan han deltagit i myntkonferensen och önskade att fenom den uppresa sig en ärestod. Tal. trodde ock ej att det vore mycken fråga om hvad de enskilde individerna tänka om sin egen obetydliga verksamhet, utan om den gemensanima sträfvan att vinna något godt och nyttigt, och om salarens sträfvan 1 detta afseende vore litet ifrig, men afsåg hvad som vore godt och nyttigt för let allmänna och han nå ot sådant önskade resa sig en ärestod, så vite han hellre erkänna letta, än att han Suut i myntkomiten och uttavi nd för griamyntet, men sedan lagt händerna i s. : Sedan grefve C. G. Mörner yttrat några ord om sättet, hvarpå lån skulle kunna till staten petaias i karoliner, afslöts diskussionen och utskottets betänkande bifölls.