STOCKHOLM den 17 Febraari TI dagens plena tillsatte hvardera kammaen 24 valmän för utseende at riksdagens ustitieombudsman, och föreföll dervid det! kliga, att i ingendera kammaret mer än n lista förekom. Första kammarens valmän ;ekommo9a således samtliga 62 eh Andra kammarens 121 röster hvardera. De ut sedde voro: i Första kammarcn: hrr Adlersparre, Berg, v. Braun, Brun, Cederström, Dickson, v. Ehrenheim, Frisk, v. Geijer B. B. G., frih. Gyllonkrook, Hammarbjelm, v. Hofsten, Hedenstjerna, Hägesttöm, grefve Mörner 0. frih. Nördenfölk, Odelberg, Peyron Ad., frih. Raab OC. A., Rydin, Rydt, Sahlin, frib. Silfversk cöld och von Stockenström; i Andra kammaren: hrr A. P. Ander: Hans Anders sen, Jöns Anlersson, Assarsson. B B. Bengtsson, P. Benjaminsson, G. Bierkander, O. F. Brunberg, L. Börjesson, Th. Ekenstam, F. A. Forssbäck, H, Heegermark, A.F. Helander, C. E. Hjelm, D. Isacsson, P. M. Johansson, P. Jonsson, W. Lindberg, L. J. Lönnberg, CO. Magni, O. S. v. Otter, J. Samnelsson, C, F, Winkrans och P. Östman. Till suppleanter för valmännen utsågos: i Första kammaren: hrr Cassel, Ribbing, frih. Hamilton, Rettig och Santesson med 55 samt grefve Sparre N. G. A. med 54 röster; i Andra kammaren: brr Lars Ersson, S. Håkansson, A. Johansson, A. P. Olsson, on i Wallby och B. Stenbäck med 62 röster hvardera. Vid början af dagens sammanträde i Andra kammaren uppträdde chefen för landtförsvarsdepartementet, statsrådet Weidenhjelm, för att afgifva ett yttrande med anledning af två inom denna kammare väckta motioner om upphäfvande af värnepligtigs rätt till friköpning. Då hr statsrådet redan före riksdagens början till K. M:t anmält sin afBigt, att i samma syfte framlägga förslag och dertill erhållit nådigt bifall, men till följd af sjukdom förhindrats att befordra detta förslag till handläggning, var det med verklig glädje han fann sig i detta hänseende förekommen af två motionärer inom kammaren. Han skyndade nu, genast efter sitt tillfrisknande, att för riksdagen tillkännagifva de sympatier, med hvilka regeringen omfattar de båda motionerna, hvilka äro af så stor betydelse både i fosterländskt och militäriskt hänseende, och fann han sig ega så mycket större skäl att förorda friköpningens afskaffande, som derigenom värnepligten inom vårt land skulle blifva en verklig sanning. Åtgärden skulle jemväl underlätta uppgörandet af en mobiliseringsplan, och de båda motionerna ingåfvo tal. de bästa förhoppningar om en lycklig framtida lösning af organisationsfrågan. För öfrigt hoppades tal., att då motionerna återkomma till kammarens behandling få ytterligare ådagalägga det intresse, hvarmed de af regeringen omfattas. Den förat af oss omnämnda frågan rörande betalningsvilkoren för ett Kukkola byamän beviljadt odlingslån, i hvilka en enskild motionär, hr Joh. Rutberg, föreslagit den ändring att annuiteterna måtte från 1873 nedsättas till hälften, har i dag förekommit i båda kamrarne. Utgången blef dock på dessa ställen olika, i det Första kammaren med 48 röster mot 37 antog utskottets afstyrkande utlåtandsa, då deremot den Andra med en betydlig majoritet af 116 röster mot 57 biföll motionen. Den diskussion, som i Första kammaren föregick motionen, fördes af hrr Almqvist, Nordström och Wallenberg å ena samt friherrarne Funck och af Cjjlas å den andra sidan, De förre, som förordade bifall till motionen, ansågo denna eftergift så obetyd. lig för staten, att det rörande densamma ej vore något skäl att hålla allt för strängt fast vid en princip, som visserligen i och för sig kunde vara riktig. De i fråga var rande byamännen hade sökt lånet under en tid, då staten lemnade sådana på billigare vilkor, de hade nu efter en följd af svåra missväxtår till största delen blifvit försatta i armod och en stor del nödgades gå ifrån sin egendom, hvarföre allt skäl vore för handen för staten att mellankomma med lin dring. Å andra sidan anmärktes att just såsom principfråga vore saken af vigt. Sta ten bord nemligen ej utan de mest ömmande omständigheter efterskänka några emellan honom och enskilda kontraherade vilkor. Om byamännen sökt lånet under förutsättning af billigare annuiteter, hade de likväl vid undertecknande lärt känna hvad till. Byn innehölle en betydlig sta delen god jord och, nät areal mn st annuiteterna hittills ingått, är skäl attan taga att de hädanefter skola göra det med innu större lätthet. Om åtskilliga byamär nödgats gå ifrån sina hemmansdelar, skulle ja dessutom lindringen tillfalla till stor de dem, som för godt pris tilihandlat sig dem, e dem som verkligen lidit förlusterna. Slutliger ansågs att bifall till motionen kan utgörs ett farligt prejudikat, i det andra statens linetagare skulle kunna komma med lik nande anspråk. I Andra kammaren öppnades öfverlägg ningen i ämnet af motionären, hr Rutberg. som förordade bifall till sitt förslag under åberopande dervid af de bovekande omstän digheter, som i detta fall förekommo. Han understöddes häri af hr Åstrand, som med gaf, att statsutskottet, ställande sig på der juridiska rättens ståndpunkt, haft fullgod: skäl för det resultat, hvartill utskottet kom mit, men ansåg att kamrarne borde anse sig ega något friare händer och kunna öfva barmhertighet, då anledning dertill förekom me. Äfven hr Lejer yttrade sig i samma riktning, men ansåg sig böra ifrågasätta huravida icke eftergiften borde inskränkas till de hemmansegare, som sutto qvar på sina egendomar sedan den tid, då lånet togs.