grannt respekterades, men uttalade sin förbannelse öfver den af sina efterkommande, som vore nog låg att vilja upphäfva hennes stiftelse eller använda inkomsterna deraf till andra ändamål. I detta fall skulle husets lycka försvinna och slägten dö ut af brist på manliga efterkommande. Denna tilldragelse skulle inträffa efter en generation af sju söner, efter hvilken omedelbart skulle följa en generation af sju syskon, men alla flickor. Donationen, som grundlades under Henrik II i början af 11:te århundradet, fortfor i sju århundraden, och den 25 Maj var en årlig glädjedag för de fattiga i grefskapet. en den fromma stiftelsen medförde äfven missbruk, och år 1795 hände det, att en mängd sigenare och andra äfventyrare, under förevändning att få del i almoseutdelningen, samlade sig kring slottet och röfvade och plundrade i grannskapet. Man klagade hos öfverheten, och på dess uppmaning u a frudelningen från och med följande år. ärkvärdigt nog hade den då lefvande baroneten sju söner, och den äldste, som ärfde godset, hade sju döttrar. Sålunda gick spådomen i fullbordan derigenom, att namnet Tichborne ombyttes mot namnet Daughty, hvilket namn bäres af den man, som nu gör anspråk på den ädla familjens titlar och gods.