Inom preussiska landtdagen har på senaste tiden förts en strid, som följes af hela Tyskland med den största spänning. Det är Bismarcks kamp mot den klerikala centern, hvilken, understödd af en del konservative, söker hindra antagandet af den nya lagen om uppsigten öfver skolorna, hvilken går ut på att lägga utnämnandet af skolinspektionerna, som från urminnes tid faktiskt tillhört presterskapet, uteslutande i kultusministerns händer. Striden har fått en omfattande och universel betydelse genom den omständigheten, att centern enligt Bismarcks åsigt på det ifrigaste agiterar mot hans verk, det nya tyska kejsardömet, och icke blott ställer kyrkan öfver staten utan äfven är färdig att sluta förbund med rikets fiender, fransmän, po lackar eller hvilka som helst, för att genomföra sina planer. Vid sammanträdet den 8 dennes fördes striden på ett jemförelsevis fogligt sätt. Vid sammanträdet den 9 vexlades redan skarpare hugg å ömse sidor, och vid sammanträdet den 10 uppträdde rikskanslern med en häftighet, som vitnar om att konflikten är en af de allvarsammaste, som på lång tid uppstått inom Preussen. Centern räknar inom sina led tre betydande talare, de båda hannoveranarne Mallinckrodt och Windhorst samt Reichensperger från Westphalen. Bismarck har förut stått i ett någorlunda vänskapligt förhållande till denna del af deputeradekammaren, i synnerhet medan han var oense med det nationalliberala partiet och måste afvärja dess anspråk; men efter kejsardömets upprättande och i synnerhet efter införandet af en jemnförelsevis liberal riksförfattning är freden bruten emellan rikskanslern och centern inom kammaren. För öfrigt måste man göra detta partis ledare den rättvisan, att de gifvit svar på tal och icke en gång skonat den allsmäktige rikskanslern. Vid sammanträdet den 8 öppnales striden af Reichensperger, som betonade födvändigheten af kyrkans förbindelse med skolan och sökte visa, att den nya skollasen var en fullständig brytning med Preussens gamla traditioner. Han beklagade tillika, att Bismarck icke var närvarande. Rikskanslern är förmodligen genom vigtiga röromål hindrad att öfvervara förhandlinsarne. (Munterhet.) MWindhorst framhöll, att Tyskland och i synnerhet Preussen blifvit stort och mäktigt genom att framhålla len kristligt-monarkiska principen. Tyvärr nade han af rikskanslerns mun hört det yttrandet, att regeringen måste söka sin najoritet inom deputeradekammaren och ätta sig efter denna majoritets åsigter. Den ya skollagen gick ut på att införa en hedlisk uppfostran och detta medelst indragling af kyrkans gods. Han ville fasthålla len kristligt-monarkiska principen, äfven m Bismarck svek den. Sedan Lasker och Virchow talat mot centern, inträdde riksanslern i salen, Mot slutet yttrade han: Jagy tackar deputeraden Reichensperger ör den uppmärksamhet han visat mig. Jag