HALVÄGEN VID BEECHHURST DENE Ar MRS HENRY WOOD. Öfversättning af Thora Hammarsköld. ) SJUTTONDE KAPITLET, Ett faderoch moderlöst barn. Mormor! Mrs Owen, som slumrat in i sin länsfol, hörde icke ropet. Vredet på dörrlåset rördes förgäfves af små fingrar och åter ljöd den barnsliga rösten: Mormor!... Får jag inte komma in? Är det mitt lilla älskade barn Tom? sade mrs Owen, i det hon steg upp för att öppna dörren. Tom var det — Geoffrys lilla faderoch moderlöse gosse! Mrs Owen återvände med matta steg till sin plats, hållande barnet vid handen. Den goda frun var alltid sjuk och svag, hvarom äfven hennes utseende bar vitne. Aldrig stark, hade hon blott med svårighet förmått bära det dubbla, hårda slaget att först på så beklagligt sätt mista sin make och snart derpå sin dotter. Hon lefde visserligen ännu, men såsom en qvinna, hvilken icke har mycket otaladt med denna verlden och hvars alla tankar äro riktade på det kommande lifvet. Hon tog af den lille gossen hatten — en bredbrättad halmhatt med ett smalt, gult band omkring kullen — lyfte upp honom på sitt knä, strök undan det ljusa, lockiga håret ur hans panna och blickade in i hans allvarsamma, mörkblå ögon. Han var liten för sin ålder; han hade fyllt tre år dagen förut, ty detta var morgonen efter de till 4) Se A. B. M 1—22, 24—37.