STOCKHOLM den 14 Februari. Den genom hr Carlens i Andra kammaren fgifna motion ånyo å bane bragta frågan m förändrad organisation af konungens tatsråd, får utan tvifvel räknas till antalet f dem, hvilkas lösning icke kan länge utan tora olägenheter undanskjutas. Äfven om nan icke tager med i räkningen den öfversång till det parlamentariska styrelsesättet, om i motionärens tanke eger eller till och med edan egt rum, och hvilken öfvergång han velat genom den af honom föreslagna refornen ordna och reglera, så måste det erkänas, att under det statsskick, som inträdt ned representationsreformens genomförande, let blifvit ännu vigtigare än tillförene, att statsrådets ledamöter icke så nedtyngas geom behandlingen af en massa mål af under ordnad beskaffenhet, att de derigenom hin-l. lras att egna nödig tid och uppmärksamhet At sådana mera omfattande reformer i lagstiftning och administration, som finnas vara af behofvet påkallade. Ty om det än är oförnekneligt, att den af riksdagen representerade folkmakten under det nya statsskicket vunnit en ökad styrka i förhållande till regeringsmakten, så blir det å andra sidan med hvar dag allt mer och mer klart, att representationens förmåga att på egen hand bringa till lösning mera omfattande reformfrågor blifvit väsentligen minskad. Under de ofta mer än årslånga ståndsriksdagarne kunde ett lagutskott eller ett ekonomiutskott icke sällan finna tid att utarbeta och till antagande af riksdagen framlägga ganska omfattande förslag, och riksdagen tog på sådant sätt icke sällan initiativet till vigtiga reformer, icke blott genom att till regeringen göra framställningar derom, utan genom att sjelf mera aktivt ingripa ilagstiftningsarbetet. Det nya statsskickets korta riksdagar medgifva icke ett sådant tillvägagående, utan blifva utsigterna till behöfliga reformers ernående snart sagdt uteslutande beroende på de förslag, som af regeringen framläggas, och häraf följer att lagstiftningsarbetet skulle komma att ligga nere i landet och af behofvet påkallade mera omfattande reformer alldeles uteblifva, om man ej åt regeringens ledamöter bereder en sådan ställning, att de blifva i tillfälle att egna tid och uppmärksamhet åt utarbetandet af erforderliga förslag. En förändring i statsrådets organisation eller i dess arbetssätt, eller i ordningen för vissa nu i konseljen handlagda måls behandling synes således vara ett nödvändigt korollarium af representationsförändringen och höra med såsom en oundgänglig del af den reform i vårt statsskick, som genom den nya riksdagsordningens antagande blifvit till sin första och hufvudsakligaste del genomförd. Denna tanke torde väl ock hainågon mån legat till grund för de förslag om inrättande af ett nytt statsdepartement och om rättighet för konungen att uppdraga afgörandet af vissa ärenden åt departementschef, hvilka vid 1868 års riksdag framlades af samma regering, som genomfört representationsreformen. Såsom bekant är, ledde dock dessa förslag icke till något resultat. Hr Carlens ofvannämnda motion utgör nu ett nytt uppslag till ämnets skärskådande, och vi hålla oss förvissade att konstitutionsutskottet, inseende dess vigt, skall deråt egna en mogen pröfning. Ett värderikt bidrag till frågans belysning och i synnerhet till angifvande af de synpunkter, som vid hennes bedömande äro att taga hänsyn till, var det anförande, som frih. Gripenstedt afgaf i lördagens sammanträde i Ändra kammaren, men hvilket vi i värt lördagsblad hunno blott med några få ord omnämna. Vi ha derföre trott oss böra för detsamma lemna en något fullständigare redogörelse, då nämnde talare till följd af sin föregående verksamhet måste anses ega en icke ringa erfarenhet i hithörande ämnen. Redan år 1868, då frågan om en allmän omorganisation af rikets embetsverk var under utredning inom ett af riksdagen tillsatt särskildt utskott, hade frih. Gripenstedt. haft tillfälle att uttrycka den åsigt, att en dylik omorganisation i främsta rum met vore nödig just inom den höga myn dighet, som utgör organet för riksstyrelsen. nemligen statsrådet och dertill hörande de partement i konungens kansli. Många för slag till förändringar i detta hänseende hafva också, sade han, blifvit framställda och i dem aila finner man uttryckt den önskan, att stats rådets ledamöter i främsta rummet böra be frias från handläggning af besvärsmål. Tal hade vid omförmälda tillfälle år 1868 tagit sig friheten att yttra, det hans åsigt Vore den, att en befrielse från besvärsmålen, hur vigtig den än må vara för att lemna stats rådets ledamöter mera ledighet att syssel sätta sig med andra vigtigare angelägenhe ter, likväl icke vore en omständighet, som företrädesvis borde tagas i betraktande, utar att man vid en förändrings genomförande i främsta rummet borde se till, att statsråds institutionen måtte erhålla en större fasthef och sammanslutning och derigenom äfven en större förmåga att utarbeta de lagar och författningar, som tillhöra den administra tiva lagstiftningen. I sistnämnda afseende vore nemligen förhållandet för närvarande ej riktigt tillfredsställande, ty skyldigheter att utarbeta och redigera administrativa för ordningar faller nu, tal. vågade säga det nästan uteslutande på två personer, nemli gen departementschefen och hans expeditions chef inom hvarje departement. De förslag som af underordnade myndigheter till rege ringen inlemnas och vanligen utgöra der grund, hvarpå öfverläggningarne sedermer: fotas, äro sällan af den beskaffenhet att de kunna godkännas sådana de äro, utan tarfv: åtskilliga förändringar, och det biträde, son regeringen härvid har att påräkna af Högst: VARG