I Jverksamhet skörda ofantlig lättnad och må Igen god lärdom. Icke dess mindre skul ;Idet göra oss ondt, om äfven Stockhol : Idresserades till några års Wagnervurm, oc opera efter opera, skulle undfägnas med a I lbeten, hvarom ett dussin kännare kunc ,komma öfverens att de vore en synnerlige ) pikant omvexling, under det att den störa I Jallmänheten, i stället för en förfriskand -Ihvila, skulle af dem få en svårare möd kanske än den, hvarifrån hon med sin e Itrebiljett velat friköpa sig. Ovilkorlige rätt synes oss deremot att en så betydand I tonskald, som Wagner, blifver represent rad här genom sitt mest erkända verk ;Lohengrin — och såmedelst en gång för all ffår visa en hvar hvad han såsom konstnä -Ihar velat. I Vi veta naturligtvis icke om det blifve IDen Flygande Holländaren beskärdt a Idenna gång slå djupare rötter i publiken Jintresse. Vissa detaljer af denna opera är emellertid särdeles anslående f. ex. sty mannens sång, Sentas ballad, andra akten slutscen, spinnoch sjömanskören. Vid så dana nummer fäster sig eklektikern me nöje, situationsmåleriet i orkester och reci tativer kan underhålla hans nyfikenhet, ha: observerar en och annan finess i ackompan jemanget, reflekterar och undersöker, gilla och ogillar med ett sinnelag, så mycket me opartiskt, som det ingalunda störes af hän ryckning eller högre känslonjutning. D många, för hvilka hvad man i dagligt ta kallar melodi är ett behof, ha att trösta si; med textens intresse såsom drama, beun dran för de exeqverandes förtjenster elle de präktiga dekorationerna. Fra Stenhammar har operans bästa parti enär Senta dels såsom poetisk skapelse djupt rörande, dels fått sig tilldelade musi kaliska glanspunkter, framför allt balladen ur hvars skära och innerliga skönhet et naturalistiskt konstgrepp numera lyckligt vis blifvit bannlyst. Den någon gång subli ma tolkningen af den qvinliga kärleken alltuppoffrande hängifvenhet uppbäres a konstnärinnans sant musikaliska anda me beundransvärd makt, och äfven skådespe lerskan röjer ett omsorgsfullt studium oc! lifligt intresse. Hr Arlberg återgifver sjöspöket, hollän daren, con amore och, så tillvida söm hans hårdt anlitade röstresurser det medge, mön stergiltigt, derom äro vi öfvertygade. Mer detta parti är ur dramatisk synpunkt syn nerligen konstladt och ur musikalisk lider det af en obegriplig enformighet. Här, om någonstädes, varsnar man vådan af att ej skilja hufvudsak och bisak. Beständigt för beredes något som komma skall, och dessa inledningar, ansatser, företal eller hvad man nu vill kalla hela den med storartad tek nik öfverarbetade tonmålningen, är som Pe lion stapladt på Ossa. Men när man hop pas som bäst: nu kommer omsider det stora. det hänförande, som alltsammans detta har förebådat, då alstrar berget en råtta. Äf ven i texten fins mycket bizarrt och utfun deradt hos denna uppgift. Entren i den andra akten är mästerligt tänkt, men den derpå följande scenen af absolut liflöshet skulle knappt kunna göra ett allvarligt intryck, segrade ej aktningen för den utmärkte er CT, som med rätta är publikens gunst ing. Hr Willman är i denna scen förträfflig och har af Dalands uppgift i dess helhet utdanat en karakteristisk typ med en och annan nyans af humor. Hr Dahlgren har den hårda lotten att till qval, som utgöra operans hufvudthema, lägga en råga af ändå mera qval, som mindre intressera; men hans musikaliska föredrag, hvilket under senare representationer röjt framåtskridande, gör rättvisa åt de lyriska pointer, som blifvit detta parti förbehållna. Hr Olssons lilla matrossång blir högst anslående, men hans ekolockning deremot tröttsam så väl för exekutören som för åhörarne. De två ofvannämnda körerna, af hvilka den ena blir vanställd genom en absurditet, äro för öfrigt synnerligen färgrika likasom skickligt instuderade och väl återgifna. Norges natur med dess egendomliga pregel är emellertid ett ämne, som fordrar särdeles mycket. Orkesterbesvarandet af den senare kören företer spöklik hemskhet, hvaremot det ideliga upprepandet af holländarens signal snarare lutar åt det groteska. Kapellets ypperligt utförda roll är, hvad man än om enskildheter må ha att anmärka, imponerande genom genialisk kraft och rikedom.