Dagens märkligaste företeelse inom riksi dagen är den debatt, som egde rum i Andra kammaren vid remissen till konstitutionsutskottet af hr Carlns för våra läsare bekanta motion om förändrad organisation af konungens statsråd. Hr Sjöberg öppnade denna debatt med ett längre anförande, i hvilket han framställde åtskilliga anmärkningar mot förslaget och uttalade den åsigt, att detsamma icke hade stora utsigter att under den närmaste framtiden blifva antaget, men likväl erkände, att detsamma var nog vigtigt att förtjena uppmärksamhet; framkastande hr Sjöberg i sammanhang härmed några tankar rörande åtskilliga mindre vidt omfattande reformer, gående till en viss grad i samma riktning som motionärens förslag, men hvilka denne talare trodde skulle kunna ha något större utsigter att vinna framgång. Hr Sjöbergs första invändning grundade sig på hans åsigt, att de judiciella besvärsmålen, hvilka ofta rörde enskildes samt kommuners och korporationers rätt, ej borde handläggas af personer, beroende af konungens nåd. Det vore derföre öfverallt en ten-dens att skilja dessa mål från regeringsmakten och lemna deras afgörande i oafsättiga domares händer. Han hyste för öfrigt sina tvifvelsmål om gagneligheten deraf, att medlemmarne af den föreslagna ministerkonseljen skulle befrias från alla andra bestyr än att göra i politik.Han ansåg att våra förhållanden ej vore så stora, att endast rent politiska frågor borde sysselsätta ministrarne, och han trodde icke att vi behöfde hv vinge! politiska flanörer för att styra våra politiska öden. Hvad den yttre politiken beträffade, så reducerade den sig hufvudsakligen dertill, att vi borde hålla oss så beskedliga och lågmälda som möjligt och ej blanda oss i andras tvister, och hvad den inre l: politiken anginge, så finge det ej förbises, att de förslag, som kunde produceras af en ministerkonselj, dock måste slutligen smältas af representationen, hvilket erfarenheten vi. sat icke ginge så fort. Talaren trodde att ministrarne ej borde vara blott statsmän — och verkliga sådana vore för öfrigt ganska sällsynta — utan män med erfarenhet. Om de administrativa besvärsmålen fullständigt skildes från ministerkonseljen, så frånginge man grundsatsen, att departementschefen bör ega fullständig kännedom om alla till departementet hörande mål, och tal. ansåg att departemenitscheferna just genom behandlin gen af dessa besvärsmål hade tillfälle att se bristerna i den ekonomiska lagstiftningen. Deras befattning med dem trodde han äfven vara nyttig derföre, att departementscheferna ej borde hänvisas ensamt att lefva på riksdagsmajoriteten och att hålla denna vid godt lynne, Han fann slutligen i ärendenas samtidiga behandling inom båda kamrarne ligga ett hinder mot det parlamentariska styrelsesättets fullständiga genomförande hos oss, då en minister icke kan vara i båda kamrarne på en gång tillstädes och leda dikussionen. De mindre vidtgående förändringar, somj hr Sjöberg trodde kunna med någon utsigt till framgång bringas å bane vore att, antingen konseljen bibehölles sådan den är eller förstärktes till 12 ledamöter, den anordning vidtoges, att besvärsmålen afgjordes . kollegialt af ett antal bland konungens rådgifvare under domareansvar, dervi van departementschef föredrog de till hans de partement hörande mål. Härigenom skulle förekommas möjligheten af att dessa mål kunna afgöras af konungen ensam mot stats rådets åsigt. Grefve Sparre, som härefter uppträdde, syntes hafva tagit ordet endast för att söka med gyckel och hån qväfva förslaget redan i födseln. Hur lyckligt. sade han, att medan vi med otålighet vänta på lösningen af eu mängd till regeringen hänskjutna frågor, vi eg i vår egen krets en man, som finner sig e82 förmåga att på egen hand lösa en af de största och mest invecklade frågor, för hvars bedömande erfordras den mest mogna och mångsidiga erfarenhet! Han lyckönskade kantuarex äfven dertill, att motionären, förmodligex af blyghet, hade funnit sig förhindrad att, såsom understun dom sker, rådpläga med liktänkanu. PPP, soner innan han afgaf sitt förslag, eller av. inlemna det till regeringen eller direkte tilll. konstitutionsutskottet; ty kammaren hade då gått miste om den stora öfverraskningen. Grefven beklagade dock att den förre ; tal. slagit kallt vatten öfver hans förtjusning, i det han uttalat den åsigt, att förslaget icke hade utsigt att gå igenom. Och, tal., som hade föreställt sig att förslaget redan nästa år skulle vara upphöjdt till lag! , Sedan motionären sålunda fått sin beskärda del af grefve Sparres sarkasmer, riktade denne en liten släng äfven åt hr Sjöberg, i det han anmärkte, att han med kännedom om kammarens praktiska tendenser trodde henne icke vara benägen att höra långa preliminära föredrag, hvilket grefven också tyckt sig märka under den siste talarens anförande. Han ville derföre, sade han, ej ingå i bedömande af förslaget — hvilket vore höjdt öfver allt beröm; dock trodde han sig böra anmärka, att han ej hyste några sympatier för konseljpresidenten. Vi ha ännu icke republiken och kunna derföre tills vidare slippa presidenten. Tal. menade, att vi antingen kunde undvara denna grannlåt, eller också blefve konungen en lyxartikel. Hr Carlen fann det särdeles lyckligt att der af medelklassens män bestående Andra kammaren kunnat från riddarhusets höger vinna en ledamot, hvilken såväl som den siste talaren förstod att kasta det nobla hånet öfver ett ärligt menadt förslag. Med afseende å de af hr Sjöberg gjorda anmärkningarne invände hr Carlån, dels att vi redan faktiskt hafva det parlamentariska styrelsesättet, hvilket han sökte ådagalägga med åberopande af åtskilliga den sista tidens händelser, dels att hans förslag icke åsyftade att ministrarne endast skulle göra i politik. De skulle äfven administrera, och dertill fordrades nog så mycket insigter, att det ej dugde för några vagabonder att eftersträfva portföljerna. Frih. Gripenstedt, som slutligen äfven tog ordet, delade i vissa afseenden motionärens åsigter och fann det ganska lyckligt att förslaget blifvit framlagdt till begrundande. Han ville dock icke om detsamma nu uttala sitt sista ord, utan förbehöll sigjatt få, efter att hafva fått kännedom om de skäl, som kunde komma att å ena och andra sidan blifva anförda, i ämnet stadga sin mening. Emellertid lemnade han från sin rika erfarenhet åtskilliga värderika bidrag till frågans bedömande och antydde åtskilliga synpunkter, som dervid vore att taga i betraktande. För dettaintressanta anförande skola vi en annan dag något fullständigare redogöra. Andra kammarens beslut om tillsättning af ett särskildt utskott för behandling af vissa lagfrågor, såsom de rörande kommunalärenden,byggnadsärenden, beyäringsstadgan m. m, har i dag förevarit tlll behandling i Första kammaren och blifvit der afslaget, till följd hvaraf frågan om detia särskilda utskott förfallit. Mot förslaget NA Ur bl SE fb. fö fan Et ibet kt tb eb; KA td nb. biter obe Kg mt UR KM ct kt Vas bt kd fö NG ökt fa få Då hed oh Kåt 0 TG hd kn DE (AN HR kt kört