HÅLVÄGEN VID BEECHHURST DENE AF MRS HENRY WOOD. Öfversättning af Thora Hammarsköld. ) Hvad som har inträffat, måste hafva händt sedan han var här, derom kan inte vara något tvifvel, anmärkte Geoffry Clanwaring, då de åter gingo ut. Parkes såg honom gå rätt häråt; hade han blifvit anfallen innan han kom fram, skulle Parkes hört nödropen. Dessutom var dörren fästad alldeles som mr Owen plägade göra det. Att han sedan, med öfvertygelsen att hans hustru satt uppe och väntade på honom, skulle gått närmaste väg hem, är helt naturligt: således här, fortfor Geoffry och pekade med handen öfver ängen, som låg grön och slät framför dem och der de följde samma riktning som Owen förmodades hafva tagit; vidare längs den trånga gångstigen bredvid gärdesgården och slutligen tvärs öfver gärdet vid gården. Det är bedröfligt att fåren ej denna vår gå på denna sida om gården; hade de gjort detta, skulle måhända herden varit tillstädes. De gingo öfver stättan som förde till den nämnda, smala gångstigen och följde derpå denna långsamt. . Vägen var här så trång, att två personer icke kunde gå i bredd; gärdesgården. som var låg, var på deras högra sida; medan de gingo, ströko de med venstra axeln emot träden; hela sträckningen af den smala stigen kunde gå till högst sextio fot, Då de hunnit detta stycke till hälften, stannade squire Arde och tittade ned åt dammen. Ja, sade han, hade Owen gått körvä4) Se A. B. M 1—22, 24—31.