STOCKHOLM den 8 Februari. Vårt grannland Danmark står för närvarande i begrepp att genomföra en icke så obetydlig förändring i sin tulltaxa, syftande i allmänhet derhän, att genom införselafgifternas nedsättning underlätta varubytet med andra länder, hvilket kan slutas redan af den omständigheten, att man beräknat att, genom de af regeringen föreslagna afgiftsnedsättningarne, statens inkomst af tullintraderna skulle minskas med icke mindre än 300 000 danska riksdaler En egen tillfällighet har emellertid velat, att bland de bestämmelser i det framlagda tulltaxeförslaget, hvilka man kan anmärka såsom stående mindre i harmoni med den sunda riktning i hvilken reformen på det hela går, befinna sig några som beröra just vårt lands betydligare utförselartiklar, och isynnerhet en af dem, trävaror. Att de danska statsmakterna, förmodligen af finansiella skäl, finna sig böra tullbeskatta en så vigtig råvara för mångfaldiga industrigrenar, som oarbetade trävaror, kan visserligen väcka någon förundran, då man vet, att äfven i länder med en mera afgjordt protektionistisk tull-lagstiftning än Danmark man dock har sig angeläget att bereda den inhemska industrien råvaror till möjligast billiga pris, och då det här specielt rörer en artikel, hvars pris, till följd af den roll den spelar i byggnadsindustrien, utöfvar ett ganska direkt inflytande på möjligheten för de mindre bemedlade folkklasserna att förskaffa sig sunda och beqväma boningar; men detta är naturligtvis de danska statsmakternas egen affär, och för öfrigt en för vår trävaruhandel temligen, om icke helt och hållet, likgiltig sak; ty Danmark behöfver i hvad fall som helst Sveriges och Norges trä, och om det genom tullbeskattning fördyras för de danska förbrukarne, ha säljarne deraf ingen olägenhet. Något annorlunda förhåller det sig med åtskilliga bestämmelser rörande förtullningen af trävaror i förarbetadt skick, Då dessa bestämmelser till en del äro sådana — antagligen på grund af förbiseende och saknad kännedom om varornas verkliga beskaffenhet — att de skulle verka rent af såsom införselsförbud, så inskränkas naturligtvis derigenom afsättningstillfällena för här i landet tillverkade artiklar af detta slag, och vi ha således i denna del af frågan ett direkt intresse. Den danska marknaden för sådana artiklar är emellertid icke af den betydenhet, att nämnda intresse kan för vår trävaru-tillverkning och exporthandel vara af synnerligen vital beskaffenhet; och vi skulle derför måhända icke ensamt för detta intresses skull ha påpekat förhållandet för att derå fästa den danska pressens och genom den möjligen den danska riksdagens uppmärksamhet på förhållandet, om vi icke trodde att en jemkning i de bestämmelser, på hvilka vi hänsyfta, är af ett ganska stort intresse för de danska förbrukarne och den danska industrien, hvars fördelar i detta fall gå hand i hand med de svenska producenternas och exportörernas. Icke heller för den danska statskassan torde saken vara likgiltig, då det är gifvet att en måttlig tull, som möjliggör en import, verkligen föranleder en tullinkomst, under det en tullsats, så beskaffad att den utgör ett förbud i siffror, icke inbringar staten någonting alls. Säkert är slutligen, att saken är långt ifrån likgiltig för samfärdseln mellan de förenade rikena å den ena och Danmark å den andra sidan. De bestämmelser i det danska tulltaxeförslaget, på hvilka vi här hänsyfta, äro de, som röra åtskilliga artiklar, utgående från snickerifabrikerna, och hvilka börjat tillverkas i stor skala både i Sverige och Norge, i ändamål dels att kunna i vissa fall spara lastrum vid utförseln och derigenom minska fraktkostnaderna, dels för att tillgodogöra en del affall vid sågverken, hvilket förut varit i det närmaste värdelöst eller på sin höjd kunnat användas till kolning. En stor del af dessa artiklar äro så långt ifrån att utgöra några fullfärdiga fabrikater, att de tvärtom fortfarande endast utgöra råvaror för ytterligare förarbetning. Så är t. ex. fallet. med hyflade bräder, lister 0. 8. V. Nu har emellertid det danska tulltaxeförslaget i flere fall tagit någon obetydlig behandling,som artiklarnevaritunderkastade, till anledning att hänföra dem under tullsatser, som icke stå i något rimligt förhållande till det å dem nedlagda arbetets värde, samt i andra fall genom misstag om vissa artiklars ändamål och beskaffenhet hänfört dem under rubriker, dit de alldeles icke höra. Vi skulle kunna i detta hänseende anföra en mängd detaljer, men då vi böra undvika för stor vidlyftighet och lå vi för öfrigt förmoda att svenska beskickningen i Kjöbenhavn och äfven enskilda affärsmän, som ega sakkunskap i ämpet, skola hafva sig angeläget att meddela alla nödiga upplysningar, vilja vi endast med ett par exempel belysa det af oss anydda förhållandet. En bestämmelse i förslaget (Position 162) stadgar en tull af 1 rdr 18 sk. pr ton eller omkring 22 sk, pr kubikfot i tull för släthyflade bräder. En annan bestämmelse stadgar deremot en tull af 4 sk. pr kubikot för släthyflade bräder med spåntning. Nu är likväl förhållandet, att i en af de större svenska fabrikernas priskuranter ir pristillökningen för spåntningen uppagen endast till ett belopp motsvarande je Sk. pr kubikfot, i jemförelse med priset