BLANDADE AMNEN. Eskimåerne. (Ur ett referat i Götebor; Posten afgadjunkten Fries föreläsning.) måernas domstolar eller der deras tvister afgöras äro af ganska egendomlig ert. Den klagande jemte sina vänner och den anklagade med sina träffas på utsatt mötesplats. Det slås på trumma och uppföras visor. Den klagande uppstämmer en visa, hvarefter motpartens försvarare i sin tur sjunger. Detta fortfar till dess endera af parterna icke mer har något att andraga och sålunda den mest gemithliche blir vinnande. — Några svårare tvister och stridigheter uppkomma sällan och i grönländarens språk saknas t. ex. totalt alla svordomar och eder, En svag sida hos grönländaren är att han älskar beröm och söker vinna det. En duglig man får beröm och är stolt deröfver. En god förvärfvare, som det heter, en god kajakroddare, harpunerare ete. anses för utmärkt, och de unga —— få äfven tidigt lära sig dessa idrotter. om helt små börja de att söka hålla balansen och öfva sig med att sitta på en stol försedd med blott ett ben. Sedan kasta de fågelpilar och när de första gången föra i land sin första dödade skäl är för dem en stor högtid. De anses då för landets aristokrati och ingen flicka vågar nu försmå deras anbud om giftermål. Men de riskera ofta sina lif vid dessa rig färder i kajaken och en enda liten isbit kan lätt rispa skälskinnsbåten, hvarvid de äro hängifna åt undergång. Ofta kan äfven fullkomlig stiltje inträffa då de äro midt ute på hafvet, detta tillfryser helt hastigt och tillintetgör hvarje deras försök till räddning. Grönländarens räknekonst hör kanske till det mest apendomliga af allt. Han räknar på fingrar och tår, hvilket går till tjugu, derefter börjar han på nytt med, som han uttrycker sig, en annan menniska o. Vv. N:r 86 blir sålonda på grönländskar första fingret på andra handen på femte menniskan, och 172: andra tån på första foten på nionde menniskan. Eskimåens förnärista nöjen äro sång, isynnerhet kyrksängen och dans. Det sistnämnda älskar han mycket och bland gamla nationaldanser utmärker sig Åttadansen (Arfinit mingasut, Ad v. 3. tredje fingret på andra handen 8), benämnd så emedan den dansas af 8 personer och är en slags engelsk sjömansdans. — Utom de isynnerhet danska och bibliska namn hvarefter grönländarne uppkalla sig, benämnas de äfven dels efter den sysselsättning de valt, dels ofter allahanda lyten etc., men detta alls icke af någon bitterhet eller ovilja. utan rönt af i följd af en viss humoristisk anda, Tal. sjelf fick ett binamn, ganska svårt att på deras språk uttala men som i öfversättulng betyder: en som går c2 plockar, Bland de vackraste dragen hos eskimåen är otrifvelaktigt hans slägtkärlek, Han är mycket barnkär, isynnerhet för egna barn; man ser aldrig en eskimå slå eller säga ett ondt ord åt sitt barn. Och detta växer upp i fullkomlig frihet. Fordom hände att om modren dog me dan barnet var helt spädt, så begrofs det lef vande jemte den döda .modren och detta af pur kärlek, på det att det icke länge måtte pinas i saknad af den, moderliga omvårdnaden. Med slägt menar grönländaren äfven de mest aflägsna slägtingar och det blir således nästan detsamma scm allmän menniskokärlek. Bland de fel som fordom rådde hos grönländaren var en outsläcklig hämndkänsla mot den som skadat eller dödat någon af hans slägtingar. Denna hämnd kunde endast svalkas i blod och å detta. sätt slägter ofta under mannadrar i delo med varandra. Först med kristendomens införande försvann denna blodtörstighet så småningom. Ärlig är grönländaren och de enda tjufvar som finnas i landet äro hundarne. Men han är ofta mycket tanklös och sorglös, och bryr sig bokstafligen icke om att sörja för morgondp:sen. Folkbildningen står mycket högt på Grönland och den som icke kan räkna eller skrifva betraktas som ett underligt djur. Bland annat finnes det 3:ne folkskoleseminarier derstädes, som förestås af danska prester. Der utkommer en tidning benämnd Aluogaliutåt nalinginanik tu. saruminasassurik uniokåät, d. v. 38. en bok som bör skickas omkring öfverallt-. Denna innehå!ler isynnerhet beskrifningar öfver främmande länder, drag ur allmänna historien, vigtigare företeelser m. m. med illustrationer och kopior af europeiska plancher. Äfven för teckning och målning har grönländaren anlag och de afbildningar man hos honom får se ega mwed sina fel ganska stora förtjenster. De behandla vanligtvis skäljagter och husliga bestyr. e — Tialienska ångfartyget Amerikas brand. Natten till den 23 December inträffade en förfärlig olycka ombord på ångaren Amerika, ett passagerarefartyg, som gick mellan Buenos Ayres och Montevideo, kort efter dess afgång från den förra hamnen. I följd af de förestående julhelgdagarne var antalet Bl mycket större än vanligt; många dem voro tyskar, bland. andra preussiske krigsministern von Roons son, sonr för sina under fransketyska kriget erhållna blessyrers skull blifvit föreskrifven att vistas i ett sydligt klimat. Ng Midt i natten hördes en explosion, som uppväckte de flesta rg erarne, hvilka rusade upp på däck för att höra hvad som var å färde. Kaptenen sade att endast ett ångrör brustit och att ingen fara var på färde, hvarpå de återvände till sina kojer. Inom få ögonblick hördes dock Topet eid från flera håll och lågor sågos slåj ut från fartygets akterdel. Inom mindre än fem minuter stod hela fartyget i låga och en förfärlig skräck bemäktigade sig allas sinnen. Kaptenen var den förste som förlorade sin sinnesnär-: varo: han tog en lifräddningsboj och hoppade öfverbord. Endast en af alla båtarne ombord kunde man få i sjön; eldens tilltagande häftig-: het gjorde det omöjligt att lösgöra de andra. Nu rasade alla efter lifräddnings pg och efter plankor och annat, som kunde flyta på vatt-: net; härvid uppstod en förfärlig strid, hvarvid qvinnor och barn trängdes undan och hvari knifvar och revolvrar spelade en framstående roll. Lågorna togo slutligen så öfverhand, att alla måste hoppa öfverbord för att undgå att brär. nas trade Olyckan observerades från ångaren Villa del Santo, som gick på samma trade som Amerika. Detta fartyg närmade sig scenen för olyckan, och alla som ännu höllo sig pe, räddades. Antalet fager på det olyckliga fartyget uppgick till 200 och man befarar att ej. mindre än 130 omkommit. De öfverlefvande be-: rätta, att explosionen icke uppkom genom att ett ångrör brast, utan att det var en af sjelfval ångpannorna som exploderat, i följd af kapte-l: nens envishet att hålla för högt tryck för att! kunna täfla med Villa del Santo. Stor ovilja råder mot kaptenen, som väl kommer att inställas för rätta. — Påfvens påskstek. Från Romlskrifves tilll: Wien-tidningen Tagespresse: i . Den 22 sistl. Januari företogs i S:t Agnes-(kyrkan i Rom det så kallade välsignandet af fåren. Nykatolicismen inskränker icke, som bekant är, sina andliga handlingar ensidigt tilll. menniskor, utan indrager också fyrbeningar inom ; kretsen af sina välsignelser. edan för någral veckor sedan hästarne blifvit bestänkta med vigE vatten, kom den 22 Januari turen till fåren.: Den hel. Agnes kyrka åtnjuter af alla trognal. en särskild vördnad. Det var nemligen här som : för några lustrer sedan Pius den Nionde, under ; det han läste messan, ramlade jemte altaret ned enom det dåligt hopfogade golfvet tjugu fot 1 1 jupt ned i källaren utan att skada sig. Turisten beundrar nu den målning, som i ett kapell i kyrkan finnes anbringad och som har afseende på detta underverk. Konstnärens skapande geine har hör framställt den onda Ping sågnm en