HÅLVÄGEN VID BEECHHURST DENE AF MRS HENRY WOOD. Öfversättning af Thora Hammarsköld. ) Ja, Gw jag det rätt kan säga, svarade den unge mannen, men nog hade klockan slagit tio, det var säkert. Genom detta intygande tycktes det vara säkert att mr Owen, sedan han skilts från Geoffry Clanwaring och Maria, hade gått direkte gångstigen till den ofvannämnda ängen. Du var dum som vanligt, Parkest då du inte begrep att följa din husbonde, när du var der och det var midt i natten utbrast Mary Barber, som ständigt hade all möda ospard, att uppfostra ungdomen. t De gingo den smala, ofta nämnda gångstigen, mellan gärdesgården och träden, och unga Parkes skaffade sig en liten förströelse med att upptaga en jordklimp och kasta den i dammen, så att vattnet stänkte högt upp. Mary Barber kastade en missnöjd blick tillbaka, men sade intet och straxt derpå veko de af, inpå den så kallade relra ängen. I sitt skjul fanns kon som sig borde, men Robert Owen fanns deremot icke. Låt oss gå till värdshuset och se om vi der kunna få veta något, sade Mary Barber. Parkes stampade på, efter henne och de gingo båda öfver den stättan som var belägen midt emot Den smygande indianen. Men der rådde fullkomlig stillhet; portarne voro noga stängda och ej ens ett ljus lyste i den sjuka qvinnans rum, om hvilken doktor Priar hade talat. ) Se A. B. M 1—22, 24—29,