TaNKlISheter glivas en vigt, som manar hvurje fosterlandsvän att söka taga kännedom om deras art och beskaffenhet, ty den blinda autoritetstron är i allmänhet ej att tillråda och synnerligast är den farlig, när det handlar om ämnen, som tillhöra dagens brännande frågor och som kunna tjena till blänkfyrar för vissa partier, som på tvetydiga bevekelsegrunder segla i osäkra farvatten. Hvad som för en föredragande i ett vetenskapligt samfund framstår som betänkligheter kan med fördel användas af en riksdagsledamot såsom ämne till klander, och den senare behöfver ej ingå i detaljerna, han håller endast ett häfte af Tidskrift i Sjöväsendet i sin upplyftade hand och ropar till kammarens ledamöter: Här har jag bevisen framställda af en mängd framstående sjöofficerare, och kammarens ledamömöter måste väl tro denna autoritet. För att likväl ej bländas af dessa och dylika fraser, torde det vara rådligast att genomläsa och närmare granska atvannämnda anförande vid örlogsmannasällskapets högtidsdag för att lära känna halten af de betänkligheter, som föredraganden hyser för de svenska kanonernas egenskaper. Förrän vi öfvergå till denna granskning. torde dock höfligheten fordra att underrätta våra läsare, att här ej blir fråga om någon vetenskaplig kontrovers. Långt derifrån! Hvad man än må förebrå föredraganden, nog har han både sökt och lyckats att hålla sitt anförande i populär anda. Det må derföre också ursäktas insändaren, att han ej ingår uti några tekniska detaljer för ati gendrifva den missupplattning, som ligger till grand för föredragandens betänkligheter. Om detta varit behöfligt, hade någon militärtidskrift varit rätta valplatsen för att utkämpa dylika bataljer, men nu finnes, som sagdt är, uti föredragandens anförande ej ett spår till en grundligare och i detalj gående behandling af frågan om det ena eller andra kanonsystemets företräden, och som fråga och svar böra stå i samma kasus, eller med andra ord vara i samma populära anda, så hafva vi således ansett, att ett dagblads spalter äro rätta forum för att genomdrifva dessa betänkligheter. Det är dock ej vår mening att klandra föredraganden derför, att hans anförande är populärt, tvärtom kan detta vara en förtjenst, men hvarföre vi bestämdt klandra honom är för den partiskhet, hvarmed han utvalt och anfört sina uppgifter angående de svenska och engelska kanonerna. Kan det försvaras att, beträffande de bandade gjutjernskanonerna endast anföra olycksfall och deremot framställa de engelska såsom de fullkomligaste man kan åstunda? På detia sätt lyckas han att utan att hafva anfört annat än kända och erkända fakta dock gifva åt förhållandena en falsk belysning i stället för att vid en opartisk jemförelse emellan olika kanonsystem han bort anföra de fakta, som tala såväl för somj emot hvarje system. Den som eger för-l: troendet att vara föredragande i artilleri inom örlogsmannasälskapet och uti sitt anförande på högtidsdagen framkastar betänkligheter mot de kanoner, hvilka i dessa dagar kommit kongl, flottan till del, får ej och kan ej gerna vara obekant hvarken med de goda resultat, som erhållits med bandade gjutjernskanoner ej heller med de missöden, som stundom inträffat med engel ska kanoner. Man är dock frestad tro att föredragandens vilja att skaffa sig upplysningar ej varit synnerlig stor, ty sedan han berättat om den spricka, som uppkom uti den 8,08 decimaltums-kanonen (under skjutförsöken vid Finspong i December 1869) tillägger han följande: Jag känner ej om någon förändring i dessa kanoners tillverkningssätt sedan vidtagits, som kan skänka de nu till kongl. flottan levererade mera hållbarhet, men äfven för sådant fall synes det, som skulle de icke kunna uppfylla de fordringar, man nu ställer på en pansarbrytande kanom,, — — — — — — Man vill nu hafva, ej blott gröfre kanoner, utan ock stor initialhastighet, och det är häruti som våra bandade gjutjernskanoner icke kunna följa med i täflingen. Dessa båda meningar karakterisera anförandet, eller rättare sagdt, dess författare. Han har ej ansett det löna mödan skaffa sig några underrättelser om några förbättringar i kanonernas tillverkningssätt egt rum under de senaste åren, emedan våra bandade kanoner ej kunna uppfylla de forlringar, som ställas på en pansarbrytande kanon, nemligen stor initialhastighet. Hvarpå föredraganden grundar detta i så bestämda ordalag uttalade omdöme, är för len opartiske läsaren af anförandet oförklarligt, ty det synes tydligen att föredrazaren verkligen har sig bekant, dels att len svenska 8,:8 tums kanonens långa initialhastighet (omkring 1200 fot) erhållits med vanligt svenskt styckekrut, dels att len engelska 8 inch kanonen erhållit sin höga initialhastighet (1437 fot) med pebblepowder och Krupps kanon af motsvarande kaliber en ännu något högre initialhastighet med prismatiskt krut, ja! han erkänner ill och med, att det är just genom dessalj yantagna krutsorter som man vunnit dessa förvånande resultat. Slutligen berättar föredraganden ganska uppriktigt, att dessa resultat vunnos vid begagnandet af pebblepowder med mindre än hälften af det tryck, som det förut begagnade Large-grain-riflevowder utöfvade. När föredraganden sålunda hade sig bekant, att genom ett lämpligt krut, det blifvit möjligt att öka initialhastigheterna på samma gång som krutgasens tryck mot kanalens väggar förminskas, hvarföre betviflar han möjligheten att erhålla samma resultat med de svenska kanonerna? Han borde väl rafva känt ntyvecklingen af krutförsöken med vandade gjutjernskanoner i Frankrike, Hol and och Belgien. Så har man t. ex. uti Belgien med en 7,51 dec. tums kanon, 287 skålp.:s projektil, 54 skålp.:s laddning (4 å ; liniers grofkornigt krut) erhållit 1390 fots nitialhastighet och efter 500 skott med nyssvämnde laddning, var kanonen ännu i brukart skick. Uti Frankrike och Holland har nan med 8o8-tums-kanonerna erhållit — såri; om synes af rapporterna om försöken i dessa ändar ach hvilka rannartar hliftit cvarielral! 1. Ö Ft ÖS OS Rh a MD — a SV c , vw rr HS TLL O vv