SS Pe ScHlarc Uderl, egL rum, Det ar au min tur att ej längre vilja fölia hr G. N. i Jen så beskaffad bevisning, men i förbigående må dock anmärkas, att han här varit synnerligen olycklig, och således ej gjort sin förebild heder, då han använde sin tal: figur om slagskuggan, ty det torde väl vara temligen svårt att, i ett stort allmänt mörker, få reda på några slagskuggor, hvilka tvärtom, såsom hvar och en sjelf nogsamt känner, förutsätta en stark belysning. Men hvad gör väl en sådan liten omständighet till saken! Man fick ju ändock fram sin fras om den kastade skuggan, och äfven om dervid tillgick litet klumpigt, bör det väl kunna antagag, att flertalet af läsare ej går så långt på djupet med sin undersökning om den klingande metaforens större eller mindre egentlighet att dess svaghet upptäckes. Men om också, såsom nyss antyddes, det icke torde vara så alldeles lätt att, vid första ögonkastet, inse författarens hela mening, eller upptäcka de ändamål, som med skriften åsyftas, vore det likväl ett stort misstag, om man påstode att deruti saknas, vare sig tankar eller syftemål, och dessa af ganska märklig beskaffenhet. Tvärtom! så väl i ena som i andra hänseendet, förtienar den lilla skriften att med stor uppmärksamhet studeras, och ehuru det halft ironiska uttrycket af hr G. N., att J. A, G. endast framträder vid högtidliga tillfällen — meå sin underförstådda fyllnadsmening, att orsaken härtill ligger i begäret att väcka uppmärksamhet icke af mig kan erkännas såsom berättigadt, må det likväl gerna antagas, att jag vid detta tillfälle anser en granskning af de i broschyren förekommande satserna och tillmälena icke vara utan sin vigt. Författaren angifver sjelf sin afsigt hafva varit att framställa sina åsigter och sin uppfattning af förhållandenas, så vidt de hade afseende på den provisoriskt afslutade ministerkrisen. Vidare söker han att från sin ståndpunkt utreda de väsentligaste orsaker, som gjorde det för konungen omöjligt att bilda en ny konselj. Och slutligen öfvergår han till åtskilliga betraktelser angående sättet att tillvägabringa en förändring i ställningen, som blir för hvarje dag mera nödvändig, men på samma gång svårare att åstadkomma. Vi skola nu följa honom i denna tankegång, så mycket hellre, som hr G. N. begagnat en föregående artikel af J. A. G. såsom utgångspunkt för sina egna framställningar i ämnet. Denna aktade signatur (J. ÅA, G.), såsom han benämner den, har emellertid icke haft den lyckan att finna nåd inför den stränge domaren, Stundom anses J. A. G:s mening vara mindre klart uttryckt; stundom påstås han hafva råkat i motsägelse med sig sjelf, och i allmänhet tyckes hans penna vara alltför trubbig eller illa skuren, för att falla hr G. N. i smaken. Utan tvifvel vore det att sätta allmänhetens tålamod på ett alltför hårdt prof, om jag upptoge till besvarande alla de små spetsfundiga anmärkningar, som af hr G. N. gäras mot min föregående artikel i ämnet, och jag inskränker mig derför nu till endast den allmänna förklaringen, att om också i deras tycke, hvilka ej ens för ett ögonblick vilja lemna den putsade, akademiska skrifarten å sido, det må vara ett fel att mera enkelt och hvardagligt framställa sina tankar, så bör väl detta senare ändock ej alltid anses all-: deles förkastligt. Det kan eljest lätt hända, att man slutligen får en sådan vana attj. oupphörligt sysselsätta sig med fina hår-: klyfverier och att gå så långt i polerandet af sina ordställningar, att man oftast blir,! som man säger: alltför fin för sittauditorium. Och alldeles omöjligt är det icke heller, ; att åtminstone någon gång de till utseendet så djupsinniga, något mystiska talesätten i sjelfva verket ej innehålla någonting så särdeles märkvärdigt, äfvensom att: den tanke, som må finnas i de så omsorgs-: fullt valda ordalagen, på detta sätt stundom går förlorad för den vid en dylik stil ovaneläsaren, eller att tyvärr, den allra finaste udden af de mödosamt tillspetsade antiteserna och bilderna ej af alla kan klart urskiljas. Jag får således, så godt jag kan, trösta mig öfver missödet att ej inför hr G. N. hafva lyckats nöjaktigt bestå profvet i afseende på min förmåga att i den föregående artikeln behandla språket, och jag förutser, att i sådant fall det kommer att gå mig ännu värre hädanefter; men deremot vill jag begagna detta tillfälle — om icke med nöje, dock utan tvekan och omsvep — för att öppet erkänna, att jag vid nedskrifvandet af den förra artikeln, af förhastande, kom att begagna några uttryck, som voro olämpliga och som derföre bort mot andra utbytas, Så t. ex. hade jag, i stället för att säga, att konungamakten eller kronan, genom ett opassande val af rådgifvare, ej finge nedsmutsas, bort nyttja ordet: nedsättas, och, i stället för: det begagnade uttrycket: rena händer, hade det lämpligare bort heta: värdiga händer, äfvensom det medgifves, att i stället för epitetet oduglighet, uttrycket olämplighet hade varit bättre på sin plats. Lyckligtvis hafva dock dessa illa valda uttryck ej kunnat såra någon personligen, men felet för deras användande qvarstår icke desto mindre, och jag vill derföre ej undandraga mig skyldigheten att öppet tillstå detta fel, hvilket har sin förklaringsgrund, dels i en för tillfället något upphetsad sinnesstämning, dels också i en, såsom jag hoppas, ursäktlig brist på förmåga att alltid ögonblickligen finna de uttryck, som äro riktigast och mest passande. . Men lika litet som signaturen J. A. G. lyckats tillfredsställa hr G. N. i afseende på klarhet och sammanhang i framställningen, lika litet har han i hr G. N:s tanke förmått upptäcka de sannskyldiga orsakerna till händelserna vid ministerkrisen. De af J. A. G. antydda skälen härtill förmenas vara, antingen alltför litet på djupet gående, eller också icke till sjelfva sin tillvoro bevisade; och sedan likaledes detlle som af andra varit i frågan anfördt blifvit) f Het cc Tv HJO Fr Fr 00 kt Ht vd AV er Fr ÖR et rt MN AA AR bä AA AM AA DR NA ft rt fr FN RR RR KR RR