BLANDADE AMNEN. Giktgrottan vid Monsummano. Pnavg Kossuth skildrar i en skrifvelse, som finnes aftryckt i ett engelskt blad, den märkvärdiga grottan vid Monsummano och dess läkande inverkan på siktsjuka. Grottan ligger i Toscana, ej långt från Pistoja, och den botar — säger skrifvelsen — med absolut säkerhet giktkrämpor. För ungefär tretio år tillbaka upptäcktes den vid arbeten i ett stenbrott, och sedan dess hafva tusentals giktsjuka besökt grottan, utan att ett enda fall vore bekant. der någon skulle lemnat den samma obotad. Sällan erfordras en långvarigare kur än åtta dagar; ingen enda patient har behöft flere än femton dagar för att blifva kurerad. Äfven Kossuth led förfärligt af giktkrämpor i hufvudet och uppsökte enligt läkarnes råd den nämnda grottan. Under åtta dagars tid satt han en timme dagligen i den undersköna rottan, och hans lidande var som borttrolladt. äkningsproceduren är icke förenad med det ringaste obehag. Man ikläder sig för anständighetens skull en lång vid kåpa, liknande ett fruntimmerslinne, tager ett par tofflor på fötterna och sätter sig ned i den med stearinljus upplysta grottan. der man, om man är i sällskap med andra, kan förtroligt samspråka eller der man, om man är ensam, får sysselsätta sig med att beundra de herrliga, fantastiska stalaktitoch stalagmitformerna. Efter ungefär 10 minuter begynner man att svettas oerhördt, men äfven detta är på intet vis oangenämt. Tvärtom: man finner sig så väl, att man önskade stanna der i flere timmars tid. Detta tillåter likväl icke läkaren, utan jagar ut en, emedan en alltför långvarig dervaro kunde verka försvagande. Efter utgåendet derifrån frotteras man med linnedukar och insvepes i flanelltäcken, på det förkylning må undvikas. Man kan derpå taga en — likväl icke alltför kall — dusch, hvarpå man ordentligt kläder få sig och intager sin frukost i det närbelägna hospitalet. Hvarigrottansjhelso