följande, tillade sir Dene, Ingen man kan inbilla sig ha sett något sådant som Drew, om ej hans inbillningskraft och syn förmåga äro litet förvirrade af spirituosa, detta förklarar också hans olyckshändelse här. Drew erkänner sjelf, ätt han red på dugtigt fort. Sir Dene lät sina blickar följa vägen, medan han talade. De befunno sig just midtför platsen. Har Drew äfven sedermera hållit fast vid sin berättelse? frågade Geoffry. På det mest bestämda sätt. Han påstår sig aldrig under sin lefnad varit säkrare på någonting, än han är viss på, att kistan blef utburen ur värdshuset; men det är ju helt naturligt, att sedan han väl en gång hade inbillat sig se densamma, så håller han fast dervid. Hvad mig beträffar, så känner jag mig inte böjd för att lita på Blacks försäkringar, anmärkte Geoffry. Jag skulle då förr tro Drew. N . Deri har du orätt, svarade fadern. Drews historia fäller sjelf domen öfver sig, genom sin orimlighet, då Blacks tolkning deremot är bekräftad. Ingen var sjuk på värdshuset, ingen resande bodde der — hur skulle då någon kunna ha dött? t På hvad sätt bekräftades hans tolkning? frågade Geoffry. Han säger att likvagnen blott höll stilla der, för att hästarne skulle få foder; den kom då klockan var omkring tio, sade han till Priar. Nu har emellertid en person, som Priar känner, intygat att han just vid samma tid såg en likvagn vika af från stora vägen och köra in på värdshusgården. Derigenom är Blacks berättelse bekräftad. Ja, medgaf Geoffry, men inom sig tänkte han att om äfven likvagnen körde in på