AA CVOTAISREG DISKOPCGIA äl DaMpLlR Ch pULetent bivet dagens text. Efter att hafva skildrat insåget i Jerusalem, berättat om köpmännens utirifvånde ur templet och omtalat huruledes Kristus hela dagen satt och lärde, förtsatte han. på detta sätt: zz pe det Vill säga något, det! Och Herren ade dskö en gång ätit så mycket som en tallfik. söppa. och var så hungrig. att man knappt kan föreställa sig det, Det föll icke en endain t säga: Kom hit, jag skall slå sönder några i kitteln och koka en god soppa åt dig. Och så måste Vår Herre, som tidigt på dagen ridit in med ön sådan prakt, om qvällen gå utsvälten och till fots ur staden. Tänken er detta! Detta är den korta meningen med dagens heliga Evangelium. Amen! Ave Maria! Gud vare med eder! . Mina kära andäktiga! Jag vill icke dö någonting för eder, Så hören då: Förom S tre veckar sedan drömde jag, att jag låg i en mjuk säng och hade mycket ondt i magen, och ingenting af hvad man gaf mig hjelpte det allra minsta; je kunde hvarken höra eller se eller lukta eller smaka eller känna. Då föll jag i sömn och en vänlig qvinna kom till mig ochf? hade med sig lite mat för att dermed vederqvicka min lekamen, men så god mat har jag aldrig i mitt Uf smakat. Så snart jag kan komma å3 skall jag laga att jag får något af den sortens mat. Det var, mina kära andäktiga, ett delikat, ungt, färskt fårlår, präktigt stekt och späckadt med Salvia. Men hör på, det blir bättre ännu! Derpå blef låret åter öfverdraget med fet gåshud och så stekt om igen. Ja, kära menniskor, nu kunnen I le, om I viljen, och den, som icke vill tro det, låt honom pröfva på det sjelf. Jag skall sannerligon laga det på samma sätt, bara jag kan skaffa mig ett fårlår och en gåshud. Sådant der kan gifva en matlasten tillbaka, till och med om man haft feber. Bedjen nu tre heliga Fader vår och fem andäkten Ave Maria. Dermed anbefaller jag eder sudi. Jag drömde också en gång att jag var en fåraherde och hado stödt mig på min herdestaf och hade fallit i sömn. Men då jag vaknade, såg jag att alla mina vackra får Plilvit vämjer liga svin. De sprango fram till mig och lyfte mig till min nådige herres slott och satte mig åter ned vid domkyrkan. Och så vaknade jag. Hvad tron I nu att drömmen betyder? Finns det någon som vet det, så låt honom komma till mig och förklara det. Jag har funderat mycket deröfyer, men jag kan ej hitta på det. Bedjen fem Fader vår och tre Ave Maria och den som i morgon går i kyrkan och beder andäktigt, honom lofvar jag i den heliga romerska kyrkans pamn elfva tusen års aflat för alla synder, så som den allra heligaste fadren Påfven Leo Decimus har bestämt. Sägen med andakt ett 2 Maria! Stån upp som Maria Magdalena! Amenls — En sångerskas anspråk på honorariam. Sångerskan fru Mallingers kontrakt med kongl. re i Berlin går i dessa dagar till ända och erlintidningarna meddelade nyligen de vilkor ångerskan framlagt för toaterdirektionen ifall den ville hahenne qvar. Dessa af tidningarna uppna vilkor voro öfverdrifna, förklarade sångerskan i en till tidningarna insänd artikel, undertecknad af den firade sångerskan. Det it ej skäl att anföra hvad tidningarna uppgåfvo rörande engagements-vilkoren, utan meddela vi här hvad sångerskan sjelf meddelat rörande det honorariam, hon vill hafva, hvilket sannerligen ej är så obetydligt: 1. Engagement som gästpå tio år under spelterminen September—Februari samt månaden Maj lars och April vill hon ha förf egen räkning till gästroller å andra teatrar i Tysk-1 land, dock så att bon får ntbyta Mars mot Maj, ; F ifall hon så önskar). 2. Tvåhundrafemtio thaler för hvarje uppträdande, garanteradt till åtta gånger månadtligen (således 2000 thaler i månaden och för 7 månader 14,000 taler) samt med vilkor att mellan större sångpartier hon får två tjenstfria dagar och mellan mindre partier minst en tjenstfri dag. 3. En pension 1200 thaler efter tio år, ifall ej annan öfvenskommelse blifvit träffad. 4. Tiotusen thaler i förskott årligen, li när hon så önskar. 5. Om sångerskan på något sätt skadar sig i tjenstgöring, skall hon hafval(c två tredjedelar af det garanterade honorariet (afit 14.000 thalerna) så länge hon ej är i stånd att tjenstgöra (utom pensionen), 6. Två platser på framsta bänken i en loge till fri disposition. 7. Garderob för gästspelen kostna d 8. Egen klädloge i operahuset. — I sin skrifvelse yttrar sångerskan till slnt: Alla underhandlingar ha från teater-intendenturens sida blifvit tvärt afbrutea.— Den hel. fadren i Rom har icke alldeles förlorat sitt goda humör. När här om dagen, berättar Perseveranza, en af honom nyss utnämnd biskop i ett neapolitanskt stift gjorde sin upp vaktning, fällde denne herre det naiva yttrandet: -Hur vacker är icke Ers kelighet! hvarpå Pio svarade: Hvad ker ni på, jag med mina 80 år!s — Ohb, jag önskar att Ers helighet måtte lefva i ytterligare 80 år, så att ni blir 120 år mma — Åh, bevars!s svarade Pio, hvad ni är för en stark räknemästare!och derpå slog han ihop händerna med komisk förtviflan och utbrast: Hvad skall man tänka derom, att det är jag. som har utnämnt honom till biskop! l — Afliden teaterförfattare. Den såsom skald ? och teaterförfattare bekante f. d. preussiske rytt-. mästaren Franz von Elsholtz afled den 22 dennes : i Minchen i en ålder af 81 år. Bland arbeten som han skrifvit erinra vi om det hos oss många gånger gifna stycket -Kom! dramatisk examen i en akt. Hisholtz var vid sin död den äldste riddaren af Jernkorset. — Från grad till grad. I Berlin afled den 25 dennes generalen von Hindersin, generalinspektör för artilleriet, chef för pommerska fältartilleriregementet n:o 2 samt förste kurator vid artillerioch ingeniörskolan m. m. FHan var ödd 1504. har tillhört preassiska artilleriet sedan den 16 Oktober 1820 och från simpel artillerist arbetat sig TPR grå efter grad till den ställning han vid sin dö innehade, berätta Berlintidningar. — En monniska dödad af en — katt. LÖ ta Correspondenten för den 20 dennes läse Jti Ö. T. församling bodde på ett litet torp en 1 gammal gubbe, vid namn Olwas. Till gubbens7 redbara egendom räknades en stor katt samt en1 höna. som blifvit välsignad med en hel kull af kycklingar. Som gubben dock märkte att kat-t ten hyste mordiska afsigter mot dessa, och trotslm åtskilliga varningar icke ville låta sig rätta, så i 1 t förgrymmade han sig storligen och beslöt. att hugga hufvudet af katten. I all sköns tysthet. lt för att icke väcka misstankar hos sin gumma, ln fattade gubben en yxa och begaf sig med kattenr till afrättsplatsen. Men, ovan vid bandtverket.32 och -dessntom något darrhändt, bar han sig något fubbligt åt, så att deliqventen lyckades bita honom i handen och i benet, Olaus lät sig dock it häraf icke förskräckas utan fullbordade sittuppsåt. Den bitna handen och benet svullnade rel lertid genast upp och svartnade; inga huskurer hjelpte och efter några dagar var gubben död.!3 Så se vi, huru döden kan träffa oss från ett fi håll, som vi aldrig kunnat ana. — Ovanliga riddare. I ett sällskap i Lon don väckte nyligen en polsk dams bröstnål aH4 män uppmärksamhet, ty den bestod af en kransn dyrbara ädelstenar. i hvars midt sutto fyra vanliga knappnålar, På frågan om orsaken härtill. Ip berättade hon. att hennes man under det sista lj unnlonvnet, bief fänsslad och utan förhör insatt il!4