FASTRAR BLANDADE AMNEN Jufester för bara I Amerika. Från NewOrleans skrifver G.-P:s korrespondent Isidor K. den 31 December, bland annat: Här, såväl som på alla andra platser i Amerika, gifvas under ulveckan barnfester i hvarje kyrka, som är förenad med en söndagsskola, och till dessa är fritt tillträde i allmänhet beviljadt icke allenast barnens slägtingar och närmaste vänner, utan äfven hvilken rämling som helst, så långt utrymmet medgifver. Genom att lemna en skildring af, huru härvid tillgick i en kyrka, skall jag gifva läsaren ett begropp om hvad som passerat i alla de andra, ty skiljaktigheterna äro på det hela obetydliga: På tisdagsqvällen (annandag jul) kl. 8 infann jag mig i en större baptistkyrka, der flere hundra barn, åtföljda af sina anhöriga, redan inträffat och nu sutto uppmärksamt lyssnande till läraren, som slutade sitt tal strax efter det jag inträdt. Barnen uppstämde nu en vacker och särdeles väl inöfvad koralsång, hvarefter en gosse vid ungefär 12 å 13 års ålder besteg tribunen och höll: ett litet föredrag öfver nlens betydelse. Jag önskade, att mina läsare ade sett honom der han stod med oförskräckt uppsyn och den ledigaste hållning i verlden. Stämman var klar, accentuationen mästerlig, mimiken lika behaglig som uttryoksfall och hvarje acvörd fall af värdighet och känsla. Ingenting, om icke sjelfva ianehållet, påminte om, att det närmare tio minuters tid up ptagande talet blifvit inlärd4 Under det hela församlingen instämde i en sång, gafs mig tid att undra, huruvida den föregående talaren ändå icke hörde till de högst sällsynta undantagen, då svaret helt oväntadt gafs mig af en pilt, som på sin höjd tio år gammal uppträdde och deklamerade några verser, dervid röjande alldeles icke mindre säkerhet, om än icke så stor skicklighet som föregångaren. Men ännu återstod mig en öfverraskning, ty knappt hade den 10-årige gentlemannen afträdt, förr än en liten lady-, som tycktes vara ett par år yngre, framkom med en kortare lyckönskningsadress till alla de församlade. Ehuru hafvande min plats nära dörren, hörde jag dock hvartenda ett af den lilla näpna ungens ord. Nu uppstämde en af unga män och fruntimmer sammansatt kör To-day the Savior calles etc. ; och derefter drogs ett i fonden från tak till gol! räckande förhänge åt sidan och med höga rop gåfvo de små sin glädje tillkänna öfver hvad som nu framstäldes för deras blickar. Der stod ett stort, vår julgran motsvarande, Christmas tree af vackert cederträ, rikt på ljus och konfektyrer. samt vidare ett bord öfverfyldt af böcker och taflor för de äldre barnen samt af dockor och andra leksaker för de yngre. De lyckliga framropades i tur och mottogo sina presenter af en vördnadsbjudande Nissegubbe med ett långt grått skägg ova en kappa, som räckte ända ned tillfötterna. Konfekt utdelades öfver lag, och glädjen stod högt i tak, så kyrktak det var. Återstår mig nu endast att omnämna, att hela mmmet blifvit rikligt prydt med blommor och guirlander. På hemvägen tittade jag in i några andra kyrkor och såg i dem alla samma inbjudande tafla: en stor mängd af välklädda, anständiga barn, gossar och flickor om hvarandra, som på allt sätt uppmuntrades och underhöllos af de äldre, bland hvilka i synerhet Aamerna tycktes hafva föresatt sig att för tilltöilet sjelfva vara såsom barn. I de kar tolska templen förekom dock icke något dylikt. — Ett par prodikontårag. (Ur Kjöbenhavns Dagblads feuilleton.) Aldrig någonsin har man så anledning att tänka på det enda lil hvilket skiljer det upphöjda från det lö liga. som när man tittar litet in iforntidens religiösa littevatar. Den ryktbare munken Abraham a Sancta Naras grotesza vältalighet står icke efter den klassiska Kapnciner-predikan i Schillers Wallenstein och till och med aldrig så qvickt påhittade boktitlar på moderna uppbyggelseskrifter blekna vid sidan af sådana namn från vår egen litteraturs tidigare epoker som Himlens Provianthuns-Nögle, Bibelsk Stne-uhr eller En from kristens Nathue. sammansyet med kraftige Sprog af den Hellige Skrift. Det burleska verkar här med så mycket större kraft som det utan sin grad af styrka har motsatsen till det upphöjda ämnet att suga näring ur och afvinna kraft. Det blir således, roligt nog, den religiösa litteraturen med dess sträfvan att draga tanke och sinne uppåt. som mer än någon annan frambringaren komisk effekt genom behandlingens groteska motsats till ämnet. Ett par exempel, hemtade ur den samling, som Scheible har upptagit i elt af banden af sitt bekanta kuriositets-verk Das Klosters, skola tillräckligt dokumentera denna utsago. EiDen ofvannämnde katolske munken Abraham a Sancta Claras (Ulrich Megerle) är en af de bästa representanterne för denna folkliga vältalighet, som söker att vinna inträde hos åhörarne enom att popularisera framställningen af dehefö sanningarna. Bakom hans originella form döljer sig ett sundt raisonnement. och en stor f iskhet och liffullhet i tanke och åsigt. något som man säkert skall medgifva efter att ha läst nedanstående betraktelser öfver äktenskapet, till och med om man är så lycklig att man icke har någon orsak att sympatisera med dem: Hvad är äktenskapet? En sjukdom; ty är hustrun galen, så har mannen ondt i sidan, och är mannen galen, så har hustrun ondt i hufvudet. Hvad är äktenskapet? Ett långvarigt arreststraff; mången stackars hustru är i ett evigtfängelse, måste hvarje dag iakttaga husarrest och vågar sig aldrig utom dörren, medan mannen u der tiden löper från krog till krog. Lycklig aerför den qvinna, som genom enkoståndet slipper ifrån en sådan lymmel och in i himlen, der hon flyger ända in till den gyllene friheten. sHvad är äktenskapet? Ett stormande och oroligt hat fullt af motgångar, der den ena motgångsköljan slår den andra. I hafvet äta de stora fiskarna upp de små och i äktenskapet i