Den österrikiska deputeradekammarens författningsutskott höll den 20 dennes sitt första sammanträde och tillsatte efter en längre diskussion en komitå för att afgifva betänkande öfver de galiziska anspråken. Under den debatt, som föregick detta beslut, afgaf ministerpresidenten, furst Auersperg, på en interpellation om hvilken ställning regeringen ämnade intaga till de galiziska deputerades fordringar följande förklaring: Regeringen måste öppet tillstå, att hon icke är i stånd att i dess helhet bifalla den gar liziska resolutionen, som nu åter föreligger till behandling. Genom antagandet af denna resolution skulle Galizien småningom utveckla sig till en stat i staten, hvilket måste förebyggas icke blott af hänsyn till de inre förhållandena utan äfven för den yttre politikens skull. Det antyddes emellertid redan i trontalet, att regeringen var redö att göra alla de eftergifter för Galizien, som äro förenliga med rikets enhet och maktställning, På sakens närvarande ståndpunkt kan hon endast fästa uppmärksamheten derpå, att redan förra året ett förslag förelåg till behandling i riksrådet, som kanske kunde tjena till en lämplig utgångspunkt för en uppgörelse; men för öfrigt är regeringen villig att underkasta författningsutskottets förslag en omsorgsfull pröfning och gifva utskottet upplysning om, hvilken ställning hon ämnar iotaga till hvarje särskild punkt i detsamma. På en följande interpellation om hvilken ställning regeringen ämnade intaga till frågan om direkt val till riksrådet svarade konseljpresidenten: Regeringens ställning till valreformen har blifvit antydd så väl i trontalet som i den af mig under adressdebatten afgifna förklaringen. Regeringen önskar återupprättandet af ett fulltaligt riksråd och hon tror sig kunna uppnå detta resultat genom en lag om nödval (d. v. s. att i händelse den valde icke inställer sig i riksrådet hans plats skall intagas af den, som näst honom haft de flesta rösterna). Är detta mål en gång uppnådt, då möter enligt hennes åsigt intet hinder för ett definitivt afslutande af utjemningen med Galizien, och då är också rätta tidpunkten inne att med tillhjelp af direkta val göra riksrådet oberoende af landtdagarne. Dessa yttranden af den österrikiska konseljpresidenten konstatera så till vida en meningsskiljaktighet mellan ministeren och kammarens majoritet, som ministåren icke erkänner, att det finnes något inre samband mellan frågan om en valreform och det galiziska utjemningsförslaget, men å andra sidan framgår det at Auerspergs förklaringar, att ministeren delar det s. k. författningspartiets åsigt om att antagandet af alla de fordringar, som äro uppställda i den galiziska resolutionen, icke låter förena sig med helstatens intressen. Ehuru således både församlingspartiet och polackarne genom Auerspergs uttalanden funnit sig svikna i sina förhoppningar, tyckes dock pluraliteten af författningsutskottet ha uppfattat dessa uttalanden som en brukbar utgångspunkt för vidare underhandlingar, ty både tyskar och polackar för