Vid betraktande af de fakta, som ofvan blifvit sammanförda, synes mig det ofvan uttalade omdömet vara motiveradt, att det svenska meranämnda lagstadgandet gifvit den föreliggande frågan en lösning, så enkel och radikal, så rättvis och med allmänt väl förenlig, som på vårt närvarande kulturskede kan möjligen begäras. En härmed sammanhängande fråga finnes i ofvan anförda utlåtanden berörd, nämligen frågan om den kvinliga läkarens anställning i statens tjenst; men denna fråga skulle föra öfver på ett socialt område, som är helt och hållet främmande för denna lilla uppsats, hvars afsigt endast är att lemna en kort jämförande öfversigt öfver bestående förhållanden. Jag har mig ej bekant, huruvida för närvarande någon svensk kvinna förbereder sig att inträda i läkarens mödosamma och ansvarsfulla kall. Det torde vara sannolikt, att deras antal äfven i framtiden ej blir synnerligen stort. Ett är jag öfvertygad om, att hvarje plus af arbetsduglighet, af pligttrohet och menniskokärlek, som framtidens kvinliga läkare skola föra med sig i den svenska läkarekåren, skall där möta aktning och erkännande och ett varmt välkommen. s) Tidskrift för hemmet. L. ce. s. 231.