— HÅLVÄGEN VID BEECHHURST DENE MRS HENRY WOOD. Öfversättning af Thora Hammarsköld. ) Det kan. jag inte säga, svarade Drew; hvilken var retlig till lynnet som vanligt, sjag känner mig inte mycket skadad. alls, men jag kan bara inte mera stödja på mina fötter, än ett nyfödt barn. Hin anfäkta! Jag borde varit vid Leigh Sinton i dag i affärer; — jo, jag tackar! Lika lätt lär jag väl komma till månen! Den fördömda Dobbin! Men jag skall — jag skall gifva honom betalning för besväret! Hur kom det sig att han slog af er? frågade Mary Barber. Drew sade henne, hvad han redan hade sagt alla andra, att han ej begrep huru det tillgått. Han beskref hästens våldsamma språng åt sidan och dess skrämsel, som ej hade någon förduftig orsak; Mary Barber lyssnade uppmärksamt och tyst. Di Drew, sade hon, det måste varit skuggan som skrämde honom.s TN)u är en fjolla, genmälde Drew. Ni kallade -mig så, en gång förut, då jag berättade hvad mor sade mig om Skuggan på Hålvägen. Gumman drömde; då hon såde detta, sade Drew. sHon var döende, inte sofvande. Och det kan ni tryggt tro, Drew, att då menniskor äro döende, få de stundom en underligen klar insigt i tingen. Hvad den Skuggan, som hon såg, egentligen kunde vara, derom vet jag inte mera än ni, Men att hon såg den, derpå är jag viss och säker och jag tänker den sanningen-står-fast, att det var ingenting afhat sont skrämde:sir Denes hästar, Jag skulle vilja påstå det samma också om Dobbin. ) Se A. B. M 1—20.