Om den nya tyska myntlagen och de tre skandinaviska rikenas myntväsens förhållande till densamma. VII. Af stater med uteslutande silfvermyntfot skola, när guldmyntfoten blifvit införd i det tyska riket, i Europa endast återstå de tre skandinaviska rikena, Finland och Holland. Af dessa har Holland fordom haft den dubbla myntfoten, hvarvid dock silfver egentligen var hufvudmetallen, guldet blott den accessoriska, i det att präglingen af guld i 5och 10-guldenstycken var regeringen förbehållen, under det att präglingen af silfver verkställdes på enskild begäran. Prägling af dukater kunde väl äfven då, likasom nu, ske för enskild persons räkning, men dessa hade intet åsatt värde. Då vid myntningen af guld ett något högre förhållande var förutsatt mellan denna metall och silfver än det i verldshandeln gällande, hade alla nya silfvermynt blifvit jar gade ur landet, och cirkulationen af silfver bestod af äldre, mycket nötta och till en del afklippta silfvermynt, Genom en lag af år 1839 blef derför en inlösning och ommyntning för statens räkning af alla dessa äldre mynt besluten, hvillten ommyntning dock först år 1846 kom riktigt i gång och fullbordades 1847. Vid verkställandet af denna stora och kostsamma ommyntning blef den dnobbla myntfoten afskaffad och de i guld präglade 5och 10-guldenstyckena indragna. Skälet härtill var icke, såsom, man sedermera har velat påstå, fruktan för guldets sjunkning i pris till följd af upptäckten af Kaliforniska guldlagren — ty lagen om indragning af guldmynten är af den 26 Nov. 1847 och de kaliforniska guldlagren började först bearbetas sommaren 1848 — utan uteslutande insigten om de svårigheter, som. den dubbla myntfoten medförde, och omöjligheten att vidmakthålla den med fullvigtiga mynt. Prägling af dukater försiggår fortfarande för enskild räkning, men dessa guldstycken kunna icke i Holland betraktas såsom mynt, då de icke ha något åsatt värde, icke en gång någon officielt erkänd kassakurs och således blott äro en handelsvara, som uteslutande efterfrågas för att användas i främmande länder, förnämligast i Ryssland och några till Ryssland gränsande delar af Asien. Att Holland vid den stora reformen 2 sitt myntväsen åren 1846 och 1847 och den dermed i samband stående öfvergången till en enkel myntfot föredrog silfvermyntfoten framför guldmyntfoten var förnämligast föranledt af afseendet på dess vigtiga asiatiska besittningar och de till dem gränsande asiatiska länderna, med hvilka Holland idkar en mycket betydlig handel och der den holländska silfvergulden var ett länge kändt och omtyckt mynt. Om afseendet härpå nu skall afhålla Holland från att sluta sig till det allmänna europeiska antagandet af guld såsom den väsentligaste myntmetallen, måste anses tvifvelaktigt. Exemplet från Ostindien, der efter 1848 den uteslutande silfyermyntfoten blef införd, under det att England har uteslutande guldmyntfot, har visat att det nog går an att i de asiatiska besittningarne behålla silfver sågom uteslutande legalt mynt och i Europa ha den reza guldmyntfoten, Skulle Holland nu besluta sig för att antaga guldmyntfoten, skall det troligen förearaga det, i den latinska myntkonyentionens länder gällande systemet af guldmynt, möjligen med afskaffande af den dubbla myntfoten, framför det tyska, både derföre att det förra systemet är bäst kändt i Holland och emedan Holland har en betydligare med reda penningar idkad gränshandel med Belgien än med Tysklanå; Finlands myntenhetmårkan, sammanfaller nästan alldeles med silfverfraneen sådan denna representeras genom femfranesstycket, hvilket bland franska silfvermynt ensamt är hvad som nied en teknisk term benämnes kurantmynt, d. v. s. laglig betalning till hvad belopp som helst. Den finska marken skall nemligen innehålla 4,999i fr fint silfver och är således jemförd med silfverfemfrancsstycket lika med 09998 fr., eller blott !spoo mindre än fråncen, Den är precis lika med 24 rubel. Ryssland räknas til länder med dubbel myntfot, ehuru här egentiigeli silfretär den principala, guldet blott den acccMoriska myntmetallen. Myntenheten är nemlig en gsilfverrubeln, som i det närmaste är lika med 4 francs guldmynt, hela och halfva imperialer, äro präglade och ha ursprungligen ett legalt värde af 10 och 5 rubel, men detta blef genom ett dekret af den 13 Juli 1839 förhöjdt till 10 rubel 30 kopek och 5 rubel 13 kop. Härmed är den accessoriska karakteren för guldet gifven. Det i Ryssland befintliga guldmyntet antages uppgå till betydligt större värde än det dervarande silfvermyntet. För öfrigt cirkulerar i Ryssland för närvarande oinlöst pappersmynt, och allt mynt har härigenom förvandlats till en handelsvara, för hvilken betalas agio, och. hvarpå noteras kurs. a oo 22 I CM Msn bon lant