satt för de våldsammaste snöskred. Men — tillade han lugnande — kunnige män ha sagt honom, att svårigheterna ingalunda vore oöfvervinneliga, och att man särskildt kunde skydda banan mot snöskred genom öfverbyggnader. Banan skulle bli temligen kostsam, men han antog dock, att den kunde byggas för 5—6 millioner spd. Icke mindre djerf är den plan till en jernbana Stavanger —Kristiania, som för några år sedan såg dagens ljus. Ett af alternativerna — och det dock ingalunda det anspråksfullaste af dem — gör verkligen, när man utprickar det på en karta öfver Norge, ett temligen underligt intryck. Kors och tvärs bryter det sig fram från dal till dal, än helt nära kusten, än med krökar in i landet, men öfverallt utsändande sidobanor söderut till hvarje stapelstad eller hvarje lastageplats, som ligger vid hafvet, Ekersund, Soggendal, Flekkefjord, Mandal, Kristiansand, Grimstad, Arendal och kanske ännu flere. Från Skien gör banlinien derefter en svängning mot norr för att komma till Kongsberg, der den möter den färdiga bana, som härifrån snärt skall föra till Kristiania. Hvilka varor och gods man tror skola forslas på denna bana, jemnlöpande med en kust, utåt hvilken många ångfartyg gå, derom har man väl ännu icke gjort sig aägon föreställning, likasom icke heller något slags beräkning häröfver blifvit framställd, och det hufvudmoment, hvarPå man stöder sig, tyckas jemte det något dunkla talet om att skaffa Kristiania en isfri hamn vara de strategiska syftemålen, i det man åberopar nödvändigheten af att hålla en säker förbindelselinie öppen mellan Norge östanoch vestanfjells för den händelse, att en fiende skulle landstiga och bemäktiga sig kusten. Hvarifrån man skall anskaffa penningar till utförande af dessa och alla andra jernvägsplaner, som nu tränga sig fram, är också en fråga. som icke tyckes synnerligen mycket besvära förslagsmakarne. En af våra tidningar meddelade för någon tid sedan en öfversigt öfver alla de nu framställda planerna, och hvad deras verkställande skulle kosta. Af denna redogörelse, der summorna sannerligen icke voro för högt tilltagna, visade sig, att (inberäknadt den under arbete varande Kristiania—Drammensbanan) äro 43 mil jernväg anlagda, hvilka kosta 8,113,000 spd. Vidare har man närmare undersökningar och beräkningar för 97 mil med en kostnad af 10,319,000 spd., och slutligen föreligga lösa förslag om ungefär 111 mil, hvilkas anläggning till en del skulle erbjuda så stora svårigheter och följaktligen bli så kostsam, att den framtida jernvägsbudgeten måste anslås till omkring 30 millioner spd. (120 mill. rdr rmt). Och härmed är listan icke uttömd. Sedermera ha Nordlanden dykt upp med ett, såsom det tyckes, på fullt allvar framstäldt förslag om en bana — förmodligen i synnerhet för transport af detta distrikts fiskeriprodukter — från Nordlanden inåt svenska Lappmarken till Torneå, Ryssland, Asien — ja, jag vet icke, om icke ända till Kina,l så att den kunde bli en konkurrent till denj nya Rotterdam—Kina-banan, hvarpå man nu i mellersta Europa spekulerar. Man måste verkligen medgifya, att det var en icke obefogad parodi, som jag för några dagar sedan börde framkastas i form af ett tal om nödvändigheten att lägga en jernbana längs Kölen upp till Finnmarken, för transport af Vadsöboernas skodon (en Vadsötidning innehöll nyligen en artikel derom, att man i Vadsö hade så dåliga skomakare, att man måste skicka sina stöflor och skor. pr ångbåt till Kristiania för att få dem reparerade) och för att tillgodose den strategiska nödvändigheten att,i händelse af ett ryskt anfall på Vardöhus koncentrera hela vår arm6e inom denna fästnings murar. Alltsammans tyckes oneklifen i hög grad locka till löje. Men tyvärr har saken också sin allvarliga sida; ty det är fara värdt, att alla dessa i sin argumentering ytterst löst, men i framhållandet af sin stora vigt mycket anspråksfullt framställda jernvägsförslag ömsesidigt blott skola nedgöra hvarandra, skrämma den anslagsbeviljande makten genom sitt oändliga perspektiv af statsskuld och draga uppmärksamheten från hvad som kan ernås och som rimligtvis kan väntas skola bli utfördt i vår tid, Striden mellan Stavanger och Bergen, om hvem skall åtnjuta äran (ty om fördelarne lönar det ej mödan ätt tala) att bli Kristianias isfria hamn, är redan öppnad, och vi haikonkurrensen mellan de tre alternativen för en Dovrebana — Gudbrandsdalen, Kvikne och Rörås — ett mycket nytt exempel på, hvilcen olycklig verkan i afseende på hufvud;yftemålets uppnående en sådan antagonism can utöfva. Skulle något kunna bringa ordling i den oreda, som nu tyckes råda, måste let vara, att regeringen vore i stånd att ramlägga och få godkänd en omsorgsfullt utrbetad, sammanhängande och praktisktutförjar plan för de jernbanor, om hvilkas anlägging det i vår tid kan bli fråga. Men utigterna, att en sådan plan skulle se dagens jus, äro för närvarande icke synmnerligen tora. At nal kt vd ke et RR RA kt Re 00 mm eh he a DM Ao br (NA br rr byg ör v-— Roe 3