fångarne, säges: det ide i det.utsedda fusiljeringsstället med händerna ned. stuckra i byxfickorna och med utseende af den största likgiltighet, liksom om han verkställt någonting mycket alldagligt. Han, kö det, zplundrade också offrens döda kroppar. Ro main är en starkt byggd karl med ett hårdt, groft ansigte, klumpig näsa, nedtryckt panna, tjocka läppar och rikt svart hår. Den tredje fången, Picon, var också fångvaktare i La Roquette. Den andel han tog i massakern kan jag ännu ej angifva och icke Teller kan jag rikti se hans ansigte. Den fjerde, likaledes fångvaktare, är Langbein, en väl byggd, äldre karl med tätt intill hufvudet afklippt grått hår och ett friskt, resolveradt utseende. Han bär ännu fängelsets uniform. 82Langbein förde fångarne till deras celler, när de anlände till La KRoquette, och hotade dem med döden samma afton de ankommo dit. Den femte fången, Genton, ser mer ut som en stor brottsling än någon af dem jag uppptknt. Träsnidare till yrket, är han en kort, undersätsig karl med svart hår, smal, utskjutande panna, trubbig, tjock näsa, läppar liknande negrernes, ögon, som uttrycka antingen envishet eller vildhet. Genton säges ha varit ordförande i den på fri hand tillsatta krigsrätt, som hade sina sessioner i 11:te arrondissementets mairielokal vid Place Voltaire och som dömde de till gisslan tagne till döden. Han är anklagad för att ha hopsamlat en fusiljeringspluton för att döda fångarne, ehuru den ej tyckes ha varit densamma, som utförde sjelfva exekutionen. Af alla fångarno är Genton den. hvars grymma verket synes hafva varit mest i ögonen fallande, och så vida ej vitnesmålen bli alldeles förfalskade, är det lika säkert att han blir skjuten som att han stod inför domstolen i dag. Jag hoppar öfver ett par fångar och kommer till Latour, en betjent, en af dem sor plundrade erkebiskopens oc de andra offrens lik: slet silfverspännena från prelaternas skor, vräkte kropparne på en kärra och, efter att ha dragit dem till den i närheten liggande kyrkogården, Pere Lachaise, kastade ned dem i en grop. Latour är den enda fånge, som visade tecken till rörelse. Den derpå följande Levin, en låssmed; har ett ovanligt ansigte: en hög, intelligent panna, väl formad näsa och rena ansigtsdrag, men som sågo st ggliga ut genom det ovårdadå, vilda häftet, de genomträngande, kringirrande ögonen, npplysta, som det tycktes; af-vansinnets eld. och hvilka utslungade blickar af vildhet och förfäran. Levin har varit Latours medhjelpare. och en annan medhjelpare, Girout. som sitter näst intill, har det mest afskräckande utseendet i hela samlingen. Det svarta håret, som faller ned i den låga nn den vänskapliga näsan. de utstående käkärne, de insjunkna ögonen, den sjukliga bleka hyn, den otäcka blicken, hvilken ej uttryckte mer än ett djurs, gåfvo åt hans ansigte en hemsk tjuskraft. Oupphörligt hvälfde han på ögonen. Ansigtet tycktes tillhöra en varelse, hvars hela diktan och traktan gingo ut på alt det ondt var, som af naturen Perötvats all förmåga att göra det goda, hvars intellektuella förmögenheter voro så svaga, att åt honom blott lägre uppdrag af infernalisk natur kunde anförtros. Hat kan ej hysas för en så vanlottad varelse, endast misskand — denna misskund kan ej hindra den obevekliga rättvisans gång, den-gifver tecken till döden med ett sältsamt; Sorgligt grubblande Jå det förskräckliga öde, som tyckes göra det onda till en riktig lag för åtskilliga menniskors tillvaro. Bredvid denne usling sitter en ung qvinna, Zelie Grandelle, Francois älskarinna. om är tjugufem år gammal, men ser äldre ut. Den arma varelsen saknar hvarje spår af fysisk skönhet. De buskiga ögonbrynen, de insjunkna ögonen, den dystra blicken, de utstående kindbenen — allt utvisar en särdeles låg typ. Hennes utseende vitnar om slöhet mera än elakhet. Denl. stackars varelsen har utstyrt sig för tillfället genom att taga på sig en delin kapuschong. unåer hvilken man kunde skönja en ren och nys stärkt mössa. Hvilken roll denna qvinna spelat i massakern känner jag ännu icke; men åtminstone fick hon efter de såsom gisslan förvarade personamiaa död en del af deras kläder. dyrbareter och böcker, och dagen efter massakern lemnade hon några nationalgardister penningar att!!l köpa petroleum för — Zelie Grandelle var nemligen petrolös. Förbigående några andra fångar, : kommer jag nu till den andra gvinnan, Margu6-:. rite Gaindaire, kallad la Chaise, hustru åt enl: man vid namn Prevost och marketerska vid C6:te ! bataljonen, hvilken bestod af manskap från Fau-l: bourg S:t Antoine. Äfven hon hör tilldenstora urmön af vanryktade qvinnor, men hennes ansigte bär icke lastens prägel. Ett vanligt ansigte för öfrigt, utvisar det god helsa och en energisk karakter. Det uttrycker en verklig individualitet; och jag föreställer mig, att det under vanliga förhållanden mästeförefalla särdeles godmodigt. När Genton rar på väg till fängelset med sin exekutionstrupp, nötte han La Chaise, som han endast allt för väl kände. Hon gick med honom in ifängelset, men ) 1 hon tyckes ha protesterat mot att man lät verket c itföras endast genom manskap af 66:te bataljoen, till hvilken hon sjelf hörde. Desse män. !s sade hon, hade samma morgon skjutit en afsina: egna officerare; och hon tillade naivt, att de skulle? draga sig alltför men ansvarighet, om del ifren dödade en erke! iskop, två abboter och en(t lomare. Hon talade tillsoldaternaså välsom till Fenton, och hennes hotfulla ord förmådde en stor ) iel af manskapet att lemna fängelset. Bredvid La Chaise satt Fortin, en tjugofyra års yngling . med ett vackert, ljust, lifligt och stolt ansigte. Huru en sådan kunnat förmå sig att ansluta sig ill ett sådant band, är en gåta för fysionomisten. Jan är emellertid svårt komprometterad, ty han ir anklagad för att ha hört till exekutionstrupen och att-ha lemnat befälhafvaren sin sabel för utt användas-att gifva signal till skjutandet. Om letta är sannt, -kommer säkerligen den vackre, juse ynglingen att falla vid Satory. Den sista vå listan är i vissa hänseenden den märkligaste. lr Hans namn är Pigerre. och han har blifvit igen-I4 cänd såsom en af dem, hvilka kommenderade mör1 larbandet. Han svängde sin sabel öfver Romains rutvud för att förmå honom att ntån dröjsmålls ;xpediera fångarne, och hans brottslighet tyckes ir jelfva verket vara större än någons af de andra. 1 (cke heller har han ett ansigte, som. talar till J j PE: trä ans fördel. Hans drag uttrycka en sällsam landning af fanatism, grymhet och illfundighet. En liten, tillbakagående. smal panna, en skarp näsa, ihåliga kindben, en blek hy och ett långt, ; svart hår, omsorgsfullt uppstruket från pannan ; och tillbakakammadt bakom öronen — allt beecknar en man af den gamla revolutionära typen, som vinlagt sig om att utbilda likheten med tillhjelp af republikanska porträtter och af spegeln. När fångarne svarat på namnuppropet, de leste af dem med mycken fasthet och några med en viss ostentation, uppläser krigsrättens protocollsförande anklagelseakten. Detta dokument fedogör i detalj för huru de sedermera såsom isslan förvarade personerna blefvo gripna, huru je skickades till Mazas och derifrån till La Roquette, huru kommuncheferna auktoriserade massakern för att tillfredsställa bhämndskräwet från pöbeln, som sett sina egna vänner redskjutas, och huru de såsom gisslan förvarad e mdergått sitt martyrskap med en antik stoicism ch en kristlig själsstyrka. Abb6e Allard — jag omnämner det 1 för! gande — gick i spetsen r dem, sjungande med låg röst några böner r dessa i dödsnöd stadda. Sedan det Me fe iga dokumentet blifvit uppläst, uppmanades Francois att svara för sig. I början stammar och tvekar han, likasom om han vore färdig att senast gifva sin sak förlorad; men då domstolens resident och allmänna åklagaren börja ansätta v-— med frågor, vinner han mera fattning och berättar sin historia på ett mycket flytande, eleant och träffande sätt. Hans försvar är — i korthet sagdt — ett förnekande af de gjorda anklagelserna och en försäkran, att han förordat skonandet af de såsomNgisslan qvarhållne personernas lif sch att allt hvad han ojort endast utRN Sr tt jag Jet Hg MAA YA bukignleöre