gående kromatiska skalor, perle och legato, som på en violin, och hennes oefterhärmliga pianissimo. Miolan-Carvalho har under senare tider kanske ännu mer än förr i sitt föredrag inlagt en känslans kraft och eid, som göra det ännu oemotståndligare. Hon skall nu åter uppträda såsom pagen i Figaros bröllop. Kompositören Ambroise Thomas är nyligen återkommen från Brissel, der han instuderat Ophelias roll i operan Hamlet med. fröken Sessi, som på nämnde plats skall kreera partiet för att sedermera sjunga det äfven på Stora operan i Paris. I operan Mignon, hvilken alltid vinner bifall och för närvarande är god kassapjes äfven i Berlin, har man, mycket till operans fördel, ändrat slutscenen, hvilken nu ersättes af en vacker trio mellan Mignon, Wilhelm och Lothario. Genom denna anordning förkortas stycket något och inbesparar en dekoration. Kompositören håller för närvarande på att instudera denna opera, hvars musik är ganska svår, med ett par utländska sångerskor, som nu vistas här för detta ändamål och hvilka skola i andra länder skapa titelpartiet, nemligen Albani, en utmärkt artist från Florens, nu engagerad i London, samt vår talangfulla och älskvärda landsmaninna, fröken Signe Hebbe, Jag har hvarken tid eller lust i dag att underhålla er med La princesse Georges, en af Alexander Dumas d. y:s minst sagdt oförskämda pjeser, som spelas på Gymnase, Mademoiselie Aisse, som gifves på Odeon och är skrifven af numera aflidne Louis Bonilhet, och Christiane på Theåtre-FranGais, af Gondinet, författaren till Hvita halsduken, har jag ännu icke sett, ehuru den sist nämnde pjesen lockar med sådana artister, som Delaunoy, Coquelin, Febyre, Kince, Thiron m. fl. Det vattnas i munnen, när man läser matsedeln, jag menar affischen, Deremot känner jag icke stor håg att se Le Roi Carotte, som med mycken lyx sättes upp på Gaftt6. Man hade hoppats att slippa ifrån sådana lyxstycken. En ung debutante, en idealiserad Theråsa, som förut sjungit i fria luften — icke då termometern visåde 21 grader kallt, bien entendu, sade en af mina parisvänner — utför första qvin; liga partiet, Tenoren, jag erinrar mig icke hans namn, skall vara en ung talang afförsta ordningen, som sannolikt snart engageras af Stora operan. Hans lönevilkor äro dock redan nu ganska anständiga och han har 45.000 fr. för detta år af Gatt6-teatern. De bildande konsternas utöfvare tänka redan på salongen, hvilken i år åter skall öppnas den 1 Maj. Vår landsman Wahl berg går med stora steg sin europeiska ryktbarhet till mötes. Kiörboe arbetar med samma ihärdighet som alltid. Han bor i Rue Marbeuf vid Champs-Elysges, men målar icke i samma lilla rum, som förliden vår, då kulorna under bataljdagarne helsade på hos honom, ufan har lyckats inrätta åt sig en större atelier på nedra botten i ett hus vid samma gata. Dagern der är icke dålig, men hvilken ofantlig skilnad i allt annat mot konstnärens stora eleganta atelier i Parc Montretout. Kiörboe är dock fortfarande den outtröttlige arbetaren, som med friskt mod och aldrig minskad kärlek till konsten öfvar sitt verk. En artikel, som funnits införd i Göteborgsposten och sedan kanske reproducerats i någon annan svensk tidning, deruti den sannolikt mycket välmenande, men ganska -taktlösa artikelförfattaren anropade allmänhetens medlidande för den gamle konstnären, har på det högsta misshagat och bekymrat denne, hvilken beklagar att man utan att rådfråga honom sjelf kunnat tillåta sig något sådant. Den gamle bär sitt hufvud högt och kämpar ihärdigt samt söker ej hjelp annorstädes än i sitt eget arbete. Må hans vänner i Sverige veta detta. Det är Kiörboes, liksom hvarje sann konstnärs ära. La garde meurt, mais ne cede pas.