RR ES SA UU AE. SPN a SE nn Den politiska ställningen. Partierna och pressen. IL Många, hvilka voro förenade med hvarandra genom såsom det tycktes gupplösliga offentliga. ock: enskilda band, finner jag nu angripa hvarandra med mer än vanlig politisk fiendtlighet. Många, medhvilka jag satt sida vid sida; kämpande. hela. nattliga sessioner igenom för reformbillen, träffar jag nu på fiendens bänkar. Jag skall bli nödsakad att inlåta mig i mågsamma stridigheter med många, dem jag hoppades aldrig behöfva utmana, om icke till en ädel och vänskaplig: täflän; om hvem, som bäst skulle kunna tjena den gemensamma saken. — Det är möjligt att slaget endast blifvit uppskjutet och att en tidpunkt af toryvälde förestår oss: — — Det må emellertid gå huru det vill, så länge en flik af det gamla bangret fladdrar, skall jag intill sista stunden bli funnen vid dettasbaner. Macawlay. Ettverkligt parlamentariskt system låter icke fastställa sig genom någon lag: utan det förutsätter ett i politiskt hänseende mycket utveckladt folk och i synnerhet-stora; fasta och noggrannt formulerade parti, . vs Mohl. Det nyss timade årsskiftet och den snart stundande riksdagen innebära för oss en anmaning att kasta. en blick: på de närvarande politiska förhållandena i vårt land, för att söka i någon mån: utreda, hvilka särskilda. sträfvanden och tendenser, som ligga på bottnen af: den kaotiska förvirring som dessa förhållanden företer Det är först och främst af någon vigt att i tid söka afslöja dei politiskas reaktion, som på hvarjehanda vägar och stigar söker vinna terräng.och som. finner. nitiskt understöd af åtskilliga, som inbilla sig vara stora frihetshjeltar eller åtminstone gerna skulle vilja gå och gälla såsom sådana, Vi veta mer än väl, att en och annan optimist genast skall vara färdig att utropa: För all del inga öfverdrifter! Det är icke skäl att måla spöken på ljusa dagen! Hos oss, der reformerna skett så lugnt och på laglig väg, kan det väl icke ens bli fråga om någon reaktion!s — Ack, -vi känna så väl till denna älskvärda optimism, somii det längsta tror allting och hoppas. allting, för så vidt nemligen som det är angenämt och behagligt, viha sett huru anhängarne af densamma i andra länder invaggat sig i den politiska säkerhetens rosendrömmar, tills de Pplötsligen vaknat-midt i den mest allvarliga verklighet. Att det icke 4.sig sjelf är någon orimlig: het: att antaga, det entanke på och ett hopp om en reaktion kan finnas hos: en och annan bland vår nya ftörfattnings bittraste motståndare, visar sig redan deraf att en af dessa, då han på riddarbuset reserverade sig mot representationsreiormens: antagande, efter att ha utmålat alla de politiska olyckor, som deraf skulle bli exw följd tillade: Jag vill önska, att mina förutsägelser icke gåifullbordan, men jag vågar :ej hoppas dets En ljusglimt ser jag. dock. och det är; att svenska folket, när.-det vaknat uppsur: den yra, som nu fattat det, skall återfinna frid och lycka på den; gamla, bepröfvade förfåttningens grundvalar. Det är icke länge sedan man i en skånsk tidning, soms vill, gälla för mycket dugtig, läste en artikel, full af loford öfver den gamla ståndsförfattningen, på hvars helsosamma och väckande kif förf. synligen med saknad och längtan skådade tillbaka. Det gäller att vara vaksam i afseende på dylika symptomer, och man får icke alltför lugnt öfverlemna sig åt en förvissning derom, att de äro enstaka, tillfälliga, och att de icke under visså omständigheter och förållanden skulle kunna få en betydelse, som de nu icke ega. . Då en stor reform i liberal anda segrat, är det icke många ens af dess motståndare, som fortfarande vilja visa sig såsom gående mot strömmen; till och med de starkaste antipatier falla för ögonblicket ned; men ofta domna de endast bort, för att qvickna vid i något gynnsamt ögonblick. Det kan se ut som funnes det blott en grundriktning i sinne och tanke, endast med någon olikhet i grad och ton. Men förhållandet kanmycket snart förändras. Det behöfves blott — säger en utmärkt författare, som särskildt studerat reaktionens väsen — en af dessa ofta oförklarliga vindfläktar, hvilkas verkningar förnimmas af alla — huru hastigt förändrar sig icke då scenenl... De hittills gömda träda då fram ur yråarne, de hittills tysta blitalande, högljudda, tonangifvande. De ha räknestycket på sina fem fingrar: huru många gånger och på huru mångahanda sätt den beprisade friheten blifvit missbrukad både här och der, både med mun och med penna, både i ord och i gerning; de sörja för att skuggbilderna bli samlade och exponerade i så afskräckande dager som möjligt; och mera behöfves icke, för att i åtskilliga kretsar åstadkomma ett omslag. Den öfverraskande upptäckten, att det icke går med frihetens lag annorlunda hos oss än det gått samt alltid och öfverallt skall gå med densamma i denna syndiga verld, öf-verallt der det finnes ett mått af frihet; som också lemnar vägen öppen för miss