Under H. M:t konung Oscar I:s regering ingick jag till civildepartementet med en underl, dånig skrifvelse. hvari jag framhöll vådan i sanitärt hänseende af. att hästkött får utsäljas. utan att djuren i lefvande tillståndet blifvit af kompetent djurläkare besigtigade och till slagt godkända. ty hästar, behäftade med rots, springorm, skabb. mnggbrand, mjeltbrand. lungröta, elakartad qvarkå med flera andra sjukdomsformer, lemna icke ätbart kött. Civildepartementet remitterade min ansökan till kommerskollegiwm, hvilket utlät sig: att någon särskild lagstiftning för hästslagterihandteringen icke vari. ar behofvet påkallad. enär det ålåg sundhetspolisen att tillse. att inga skämda eller ohelso-lsamma födoämnen hållas allmänheten till salu. . Kommerskollegium begärde det omöjliga af sundhetspolisen. ty denna må vara så nitisk i sina åligganden som möjligt. så är det otroligt. att en poliskonstapel kan af till salu utbjudet kött bedöma. om det är taget af ett friskt eller af ett till födoämne odugligt kreatur. Då jag för tjugu år sedan offentligen uppträdde för att på förnuftets och upplysningens väg söka nedergöra en under åttahundrade år i vårt land fortplantad och med modersmjölken insupen fördom och afsky mot begagnandet af vårt renligaste husdjurs kött till menniskoföda, så var det hvarken egen vinst, fruktan för vanära eller åtrå efter verldslig ära och utmärkelse, l som styrde mitt tilltag. utan jag ville i min ringhet blott gagna det allmänna och det inom en verkningskrets. som jag älskade af hela min själ. Ju mera en dyrköpt. mångårigt erfarenhet ökade mina insigter i ämnet och ju fle-Å. ra personer. i olika trakter af riket började i följd af mitt föredöme egna sig åt hist slagteri-handteringen och valde till närings-. fång ett yrke, som jag genom rastlöst arbete skapat i vårt land, desto mera tydligt för mig blet behofvet af en offentlig kontroll öfver den nya handteringen, och ingick derför år 1869 ånyo till kongl. civildepartementet med en underdåni skrifvelse, hvilken blef i nåder remitterad till kommerskollegium och uti resolution till samma embetsmyndighet, gifven den 21 Oktober 1869, atlät sig H. M:t Konungen: Uti en till oss ingitven ansökan har K. J.) Ekeblad. med förmälan hurusom han alltsedan år 1851 ihärdigt arbetat för att utrota den här i riket från äldre tider rådande fördomen mot .begagnande af hästens kött till menniskoföda, il anderdånighet anhållit att, enär det för framgången at den sak, för hvilken sökanden sträfvade. vore af yttersta vigt. att kontroll öfver hästslagterierna utöfvades, oss täcktes i nåder utfärda en lag för hästslagterihandteringen huf-: yudsakligen i syfte, att ej mindre —. j säljaren af djuret. äfven om han icke kunde : vara närvarande vid dess dödande, vunne all möjlig säkerhet, att hästkreaturet ej blefve ånyo eller bortbytt. utan användt till det med örsäljningen afsedda ändamål, än ock köparen af köttet betryggades, att det-1 samma vore friskt och ätbart samt icke taget af ett djur, behäftadt med sjukdomsformer. hvilka gjorde detsamma till menniskoföda skadligt; Sedan I häröfver, till följd af nådig remiss, under den 29 sistlidne April afgifvit infordradt, underdånigt utlåtande, åtföljdt af särskilda yttranden i ämnet af veterin ärinstitutets lärarekollegium, Stockholms stads sundhetsnämnd. läkaresällskapet samt öfverst åthållareembetet, hafva vi nu tagit detta ärende i nådigt öfvervägande, och då de föreskrifter, rörande kontrollen i hästslagterihandteringen, hvilka kunna finnas erforderliga, lämpligen böra meddelas I sammanhang med ordnandet af allmänna sundhetsvården i rikets städer, at förslag till lag derom är på vår nådiga pröfning heroendes. — — — Som jag tydligen insåg. att utfärdandet af den allmänna sundhetsstadgan för rikets städer skulle allt för länge låta vänta på sig, och jag måste vara verksam så vida jag icke skall lemna etti halfgjordt arbete efter mig. så ingick jag den 22 November 1870 till kongl öfverståthållareembetet med ansökan om, att anygde myndighet täcktes utfärda en för hufvudstaden eisamt gillande polisförfattning, som skulle stadga. att alla kär star. efter hvilka köttet härstädes skulle utsäljas till menniskoföds å besigtning vid härvarande vyeterir ) på. att de voro f a. briännmärkas på allafyra hofvarna och att dessa skulle qvarsitta vid hvar sin fjerding af det slagtade djuret till dess, art allt köttet vore såldt. och erhöll jag en resolution, hvari kongl. öfverståthållareembetet utlät sig. att alldenstund förslag till lag för allmännal. sundhetsvården i riket vore på H. M:t konungens nådiga pröfning beroende. så kunde kongl. ötverståthållareembetet för närvarande icke vidtaga någon åtgärd för det med min skrifvelse afsedda ändamål. Enligt lemnad l besvärshänvisning ötfverklagade jag detta kongl. fgerståthållareembetets beslut och erhöll. den 23 Deceraber 1870. H. M:t konungens nådiga resolution, att besvären lemnas utan afseende-. . Måtte de respektiva ledamöterna af Malmö landthushållningsklut derför vara lyckligare än jag i det aktningsvärda bemsödandet att utverka en af lagen stadgad kontroll öfver hästslagterihandteringen. I riket utgallr en minst tjugufemtusen hästar, hvilkas kött nu mera Fe pre-entera ett värde ar flera millioner riksdaler, och derför är saken af lika stor vigt i nationalekonomiskt som i moraliskt jnseende, ty utrotandet af fördomen mot hästens katt som menniskoföda är det mest praktiska medlet. sit göra totalt slut såväl på det skändliga hästplågeriet som på den gemena by ;shandeln med gamla och till arbete mindre brukbara häst Vör att, så vidt på mig beror, icke lemna någon utväg oförsökt för att kunna gagna i mitt sjelfvalda yrke. har jag låtit förfärdiga och till kongl. veterinärinstitutet aflemna en stålstämpel. Pvari under en kunglig krona står bokstäfverna: K. W. I. eller initialema till samma instituts namn. och äro alla hästar, som af mig från dato nerslagtas, vid kong). veterinärinstitutet mad sagda stämpel brännmixista på alla fyra hofvarna. kvilka blifva qvarsittande vid hvar sin fjerding af Wiuret till dess att allt köttet är såldt. I moralens, civilisationens och den allmänna pyttans namn vågar jag med anledning härat vördsamt anhålla hos alla hufvudstadens respektive tidningsredaktioner. att de täcktes meddela sina läsare underrättelse härom. på det att opinionens makt skall tvinga, de öfriga här varande brstslagtare, att också låta syna och brännmärka deras slagthästar. alldenstund dessa herrar hästslagtare icke genom deras föregående yrken dor knmenterat sig att de hafva ringaste insigt i eller fö lek för det ideella i den reform. som afser av! tillkämpa hästen ett med hornboskapen relativt kuttvärde. Om dessa herrar hästalagtare voro än mMÖnster af samvetsgrannhet och sakkunskap, så har den köpande allmänheten rätt ändå att fordrö än säkrare garanti. än de kunna lemna. att dec kött. som sr utbjuda till salu. är taget af ett friskt och ätbart kreatur, En annan vigtig omständighet gör denna besigtning och brännmärkning af slagthästarne till en oeftergillig pligt; under de tvenne acvdnaste åren hafva hos öfv erståthållareembaetet bl mälda säkerligen öfver etthundrade häststölder. begå Ugna i bufvudstaden och dess omnejd, utan att ett tiotal af de stulna djuren kommit till rätta. De flesta stulna hästarne hafva spårlöst försvunnit. En lika omständighet i Skåne har äfven i sin mån varit ariffjedern till den af Malmö landtbruksklubb till sunihetskollegham nlemnade anat sökan. Får intet an ti as än det. s : EP