Deremot är remediet i vigt för de när skilda styckena bestämdt till a proc. och denna gräns motsvarar alldeles icke nutidens fordringar i detta afseende, Denna gräns för spelrummet, hvarmed de särskilda styc kena kunna väga öfver eller under den nor mala vigten, finner man af motiverna våra vald, derför att den i den tyska myntkon ventionen af den 24 Januari 1857 var anta gen för de der i fråga varande kronorna. hvilka guldmynt aldrig kommit i egontlizt omlopp och blott blifvit präglade i ringa mängd. Men tänder de sedan 1857 förflutna åren har mynt-tekniken icke stått stilla, och den kan säkerligen nu utan att förorsaka utomordentliga myntningskostnader tillfredsställa större anspråk på noggrannhet. 1 Amerika blef genom lagen af den 18 Jån. 1837 remediet för viet för Etildmynten bestämdt till !4 grain, hvilket för fem-dollarsstycket sYarar mot icke fullt !s proc. Iden latinska myntkonventionen af den Il Augusti 1866 blef remediet såväl för 2Ö-francs som för 10-francs-stycken bestämdt till 15 proc. öfver eller undör normalvigten. Och detär knappt tvifvel underkastadt, att det vid större myntverk utan svårighet kunde bestämmas till 110 proc. Yttranden af den belgiska myntdirektören på myntkongressen i Paris 1867 bekräfta detta. Antingen måste mynttekniken i Tyskland, der man hittills hilvudsakligen blott har präglat silfvermynt — för hvilka ickv så stor grad af noggrannhet erfördras och hvilka icke heller tåla vid att bära så stora myntningskostnader för hvarje stycke — stå på en läg ståndpunkt, eller också har den tyska regeringen icke visat ärn omsorg att få ett godt system för guldmynten, som man af hennes kraftiga yttranden i motiverna och under debaticria på riksdagen borde kunna förvänta. Af dr Mohl blef vid 3 7 föreslaget, att spelrnmmet för afvikelsen i vigt skulle inskränkas till !s procent, men detta förslag, hvilket för öfrigt icke motiverades af sin upphofsman, blef ntan debatt förkastadt. Gångbarhetsvigten är bestämd till !e procent under normalvigten. Denna gräne är i England genom en parlamentsakt af 1816 fastställd till 122. grain mot en normalvigt af 122!603 grain, alltså i det närmaste !a procent under normalvigten. I den latinska myntkonventionen af 1868 blef den för guldmynt bestämd till 12 procent under remediet, således för 10och 20-franes-stycken till 0,7 procent under normalvigten. En begränsning af guldmyntens remedivm för vigt till 1 eller högst 12 pro mille öfver eller under och af gångbarhetsvigten till 2!e pro mille eller 4 procent under normalvigten skulle mer ha svarat mot nyntteknikens nuvarande ståndpunkt och mot den klagan, man med rätta fört öfver slappheten i den latinska myntkonventionen afseende på vidmakthållandet af myntens vormala vigt och värde.