Undervigtiga myntets cirkulation bland de större allmänheten. Det är blott alt skydd bankerna och de större bankirerna, hvilk ensamme kunna ega de för en dylik nog grann undersökning och för sönderklippnir gen erforderliga apparaterna, och välta fö lasten på det undervigtiga myntet öfver Pp de mindre köpmännen och öfver hufvud ta get på den större allmänheten, som ick ständigt kan ha en noggrann vågskål til hands eller förstå sig på att verkställa s noggrann vägning som den, hvarom här ä fråga. Derför cirkulerar också i England e icke ringa mängd undervigtigt mynt, och de antages, att medeltalsvärdet af sovereignen sådan den cirkulerar bland den stora all mänheten och i synnerhet i landtdistrikterna är minst 2 pence under normalvärdet, att der således i sjelfva verket nära öfverensstäm mer med, om icke står under värdet af 2 francs, under det att dess nermala värde skulle vara 25 francs 22 centimes. Myntens rätta vigt, och härmed myntfo ten och alla värden, som uttryckas i den samma, kan blott vidmakthållas af stater derigenom, att denna öfvertager förluster vid slitagen och ikläder sig omkostnadernz vid ommyntningen. Vid större, väl inrät tade myntverk, hvilka dock blott de större staterna kunna hålla i jemn verksamhet. äro de egentliga myntningskostnaderna ej heller stora för guldmyntet, af den oftasi förekommande storleken, fem-dollars-stycket eller den halfva eagle, sovereignen, tjugu francs-stycket och tjugu-marken, knappt : procent. Slitagen å mynt genom bruk är störst början, till dess de skarpa kanterna efter präglingen blifvit afrundade, mindre derefter Proportionsvis till värdet antages den vara mindre för guldmynt än för silfvermynt, och det skall vid allmänt bruk dröja en mycket lång tid, innan den uppnår en half procent. Såsom en starkare nötningsorsak än den allmänna cirkulationen anföres transporten på jernbanor. Det är också troligt, att den vafbrutna och starka skakning, som eger rum på jernbanor, måste medföra en större skafning af mynten mot hvarandra, så framt de icke skyddas häremot genom en särskild omsorgsfull inpackning. Plantssystemet medför tydligen mindre nötving och är äfven i detta afseende att föredraga. Såsom ett sätt att betrygga myntens medeltalsvärde har man anfört justering postvis af densamma jemte justering styckevis. Justeringen postvis består deri, att under det att ett visst spelrum i finhet och vigt tillåtes för de särskilda styckena, skall den normala vigten noggrannt eller åtminstone med mycket större grad af noggrannhet ega rum för ett större antal mynt, som präglas omedelbart efter hvarandra. Medeltalet af dessas finhet och vigt skall sålunda vara mycket noggrannare, än som utan öfverdrifna kostnader är möjligt att ernå för hvarje särskildt stycke. Ega somliga stycken mindre finhet eller vigt skola andra ega större. Hvad finheten angår, så är detta sätt också onekligen ändamålsenligt för att vidmakthålla medeltalet i den sedermera försiggående cirkulationen, förutsatt att justeringen styckevis i detta afseende icke har ett alltför stort spelrum. Det är nemligen en för svår och kostsam operation att 8edermera undersöka hvarje särskildt mynts finhet och utgallra mynt med större finhet från mynt med mindre halt. Man är således icke i detta afseende utsatt för, att de finare mynten utletas till nedsmältning. Annorlunda är förhållandet i afseende på vigten, Så framt här icke spelrummet vid justeringen styckevis är satt tillbörligt lågt, olikheten mellan de särskilda myntens vigt tillräckligt liten, skall det bli en lönande affär för guldsmeder och HKankirer att ut leta de tyngsta mynten till nedsmältning, antingen nu denna verkställes till hbegagnande vid guldarbeten eller till utförsel. Och likasom det icke skulle Vara rättvist att förbjuda sådan nedsmältning, likaså har också erfarenheten i alla länder, der sådant förbud funnits, visat, att det omöjligt kan handhafvas; ett försök att handhafva det har blott till följd, att nedsmältningen försiggår utomlands, emedan utförseln af mynt naturligtvis icke kan förbjudas. Det är derför nödvändigt till vidmakthållande af de cirkulerande myntens medeltalsvigt, och till följd deraf af myntfoten, att spelrummet eller, såsom det kallas, remediet vid justeringen styckevis at vigten bestämmes så noga, som med lämpligt afseende på myntningsomkostnaderna är möjligt, och tilllika att gångbarhetsvigten, under hvilken myntet indrages till staten och utbytes mot nytt fullvigtigt mynt, bestämmes så hög som möjligt. Men ehuru man finner af den tyska riksdagens förhandlingar, att man har varit uppmärksam på vigten deraf, att myntens medeltalsvigt, vidmakthålles och såsom skäl mot en anslutning till det i den latinska myntkonventionen befintliga systemet anfört, att detta icke i sådant afseende erbjöde tillräcklig garanti, och att de franska napoleondorerna i medeltal hade !4 procent mindre värde, än de borde ha, — har man dock vid föreskrifterna om remediet och för gångbarhetsvigten satt mycket rymliga gränser, hvilka alldeles icke motsvara en framskriden mynt-tekniks ståndpunkt. För finheten är remediet bestämdt till s procent, således alldeles lika med det i den latinska myntkonventionen bestämda, och härom är då afganndan tillila föntagn KK? JA