istisxa rörelsen i Tyskland någon tid så. som avförsre räknat en numera aflider man, som till följd af måsgasamverkande omständigheter är värd en synverlig uppmärksamhet — jag menar Ferdinand Lasalle. Af naturen väl utrustad och besittande en mångsidig lärdom, rörde ban sig inom filosofiens mest abstrakta frågor med lika mycken ledighet, sora inom de mest brännande af den poliiska ekonomiens. Under ett omvexlande lif gjorde han sig städse til målsman för den tyske arhetar sak, men sökte i motsats till sin medtåflare på detta område, den bekante SchulzeDelitech alltmera fåsta arbetarens uppmärksamhet på nödväcdigheten för honom att skaffa sig iaflytande på behandlingen af statens ärecoden, för act på den vägen genomföra de behöfliga förändringarne. Lasalle åter ville, att arbeteren, utan att indraga staten i sina affärer, skulle stödja sina åtgärder uteslutande på bjelfbjelpsamhetens gruadsats. Till den ändan borde arbetareföreningar inrättas, hvilka skulle hafva till syfte att, oberoende af det offentligas mellankomst, förbättra arbetaf-ns belägenhet i såväl ekonomiskt som andra hänseendenm Lasalle var vid de konflikter, som dem emellan uppstodo, mera stark än Schulze Delitech. Han var och är ännu efter sin död, genom den makt hans minne utöfvar, de tyska gocialisternas orakel likasom hans åsigter under en låog tidj v:ro ett rättesnöre för deras — Till följd at per souliga lefoadsomständigheter firlamades dock hans verksamhet förrön man väntst. Genom gica re htioner till en tysk grefvinna von Hatzfeld, till hvilken han stod i ett intimt personligt förhål lande, kom han i beröriog med grefve Bisma:ck som väl förstod att begagna sis af den genialiska manvens biträde och under sken af att läns sig åt bans idcer arrangerade så, att han genom den b io hade med hvarandra blef misstänkt i sioa anhängares ögon. Nedtryckt af dessa förhällenden och misströstande oi sina åsigters fram sång, sökte och fana han sin död i en dueil med en för öfri temligen car person. Sedan dess har socialismen icke inom Tyskland räknat några framstående representanter, om man icke såsom sådana vill anse hrr Beb2l och Liebknecht, hvilza under föriidet år gjorde sig bemärkta genom ett djerft och hänsynslöst uppträdande såväl inom parlamentet som det socialistitka samfundet. Dessa röreiser inom de särskilda europeiska län derna ssknade under lång tid hvarje fast punkt, kring hvilken de kunde anknyta.sig — den internationella vexelverkan mellan sociali ö icka etablerad. En sådan fast centralpunkt va: genom den isternationella arbetarciöreningens a tarde. Händelsernas gång fogade så, att vid just samma tillfälle, då nutidensiadustri firade sin stora hög tidsfest, utsrälande af of sia verksaw sid den stora versdaexpositionen i London är 1852, grundstenen lades till den by som skulie ordnoicgen. ffade deputerade från l och, mer ib Vid detta til a do erg lägniog öfver deras gemensamma tt såcant hölls ock den 5 Aug ogens lokal och det ;den iuternationelia förbröd: ar upplästes dc El ropas vila ga arbetare, hv:lken är s Jå svörklig, som den kan anses vara det allra första upphoivet till det stora förburå, zom pu existerar midt ibland os3 under namn afPasso: fiotion Internationale Jes iravallcurs, ÅTARIAN hållen i orcaleg, hvitba på invet sätt N ae er och Örn verksamhet, RE skulle bliva svuafondets egentliga syfte, ba så, nit de äro humara dessa or a Tog. Den må att påpeka, hora under århu: draden af okunnighet CA sidekepelse folken Atligt gent emot byar di, PE att göra hvaraudra GR största ue var skada på strideca fålt Bildning onS ar sude hade emellertid aistrat ott är ter förbrödring. Särskildt, fortfar adressen, säller detta i fråga om unbetaren som till följ maskinerbetet och deraf enhe konjonkturer blir alt mera öfvertis i det hav saknar de rikligs tlifällen tili tt nivg, m erbjädoa hocom, då kKroppsur tet änvu var 2lt Upptoda säledes det probiemet, burn förebygga den tilltagande arbetslösheten, skall den åldrige etaren, som hemsökes af sjukdo, lemnas att förgås i sitt elände, eller skall han uaderhållaz på arbetsgifvarens bekostnad? Då ingen har rätt ars derom bestämma, hvilken utvag återstår då ar k nagifvandet, att de engelska arbetarne icke trodde sig nu på esen hand kunna framställa förslag till frågens lösving, men att de voro öfvertygade om gepnet af gemensamma rådplägningar för sakens utredande. Något annat steg till föreningens stiftavde togs icke vid detta samm nträde, eburu önsk ningar derunder uttalades om taddkommaudet al em i0ternatione! förbindelse mellan de skilda JänT:roas arbetare för befrämjande af ömsesidigt tan: byte. de närmast följande två åren togs icke ot egentligen praktiskt steg till en dy bk association: upprättande, men det förmärktes tydligen, att de främmande arbetarnes besök i Lon den tedt till en närmare kommunikation mellan Hä betarne på kontinenten och i Envgiand Alvenl. mcud I det poltiska liteet visskr förhållanden ivtridt, bvilka bragte tili mognad den tanke, att en ietergatioaal arbetareassocistion nu kuzde med fördet inrättas. Arbetepriset hade stigit och kapiia Jiaterna såga nödtvongna erbjuda arbetaren en högre betalning än Åittills varit fallet. Dertill kom demokratiens seger öfver hela yerlden och atörre fratagång efter det nordamerikanska krigat, samt slutligen inom Englavd den sbrakilda onständigheten, stt, genom premierministern Glad stones ötvertagande at den engelska utrikespolitiken, i spetset för de slimånna ärendenas förvaltning stod en man, som vid ett tillfalle påstått, att det nittonde ärhwdradet egentiigen vore utt be trakta såsom arbetarens få hundrade. Att detta utsigs till 12 Adressen elöt med det tillkäv-, UU Sr ok ou xsttrande skull: slå an, var hett naturligt och detj begagnades också såsom ett Jystriogsord för att påminna om, att Du vore rasta tiden för arbetaren att trida fråm Of tryckta aosmåk h göra sioa Jange nog underi 1 ande. Det var den 28 September 1864 det möte hölls i London i S:t Martioe Hall, som blef afgörande för. Internationales grundläggning. De engelska arbetarne kade anordnat detta meeting. hvarvid! infunno sis depntersde för trevpe fran a arhetareföreningar. Der tillsattes en komitå af arbeiare för utarbetandet af statuter för ett sällskap, som skulle benämnas Vassociation Iuternaticnale des I första paragrafen af deasi stadgar veg hvad som skulle utgöra sällskspets nemligen arbetarpes emancipaton, hbvertill toderrmaera kommit ett tilägg, som ailtjemnt fasthö!les, att denna frigörelse bör vara ett verk af arbetarne sjelfva utan statens eller någor annan samhåilskless mellackomst. Målet voreicke att förväriva åt srbetarne nya privilegier, men deremot ett upphäfvende af alla andra klassers riviiegier och med detsamma af all stöndaski!vad denv andra paragrafen frambålles såsom orsak, hvarför urbetaren hittills befuunit sig i politiskt, moraliskt och iocteilektnelt alafveri, hans ekono: miska träpgmål, sem städse satt honom ur ständ att egna tid och krafter åt annat än förvärfvet af lifvets nödtorfrigaste behbof. Derföre borde det egentliga sträfvande: gr ut på arbetarens ekonomiska frigörelse. Den fjerde paragrafen upplyser om orsaken, hvarför ekonomisk frigörelse hittilis varit ett overkatällbart önskniogsmål, nemligen att svlidaritetens stora grandsats blifvit helt och hållet förbisedd. Just för att befrämja en sådan nödvändig solida-itet borde en förening stiftas, der hvarje enskivsl medlem follstärdigt subordicerade under den eentraln myndigbeten, der bver och en Py Elanda 717 das hala ilet byggs ecng bufsudsyf